*Kapitel 1*
(DN)
-Men tänk om de inte tycker om mig! Tänk om de hatar mig, säger jag och kollar på Kevin. Panikkänslan i magen går inte att tänka bort. Kevin skrattar och håller om mig.
-Ta det lugnt, de kommer älska dig! säger han och kysser mig på kinden. Jag slappnar av en aning. Vi sitter i Kevins bil utanför hans föräldrars hus i Dublin. Där innanför väggarna sitter Susannah och John, tillsammans med John och Edward, och väntar på oss. Jag och Kevin har varit tillsammans i nästan en månad och det här är första gången jag träffar hans familj.
-Är du redo att gå in? säger Kevin och lägger en hand på min överarm. Jag kollar på honom, sväljer hårt och nickar.
-Ja, det är jag, säger jag och han ler. Vi stiger ur bilen och går fram till dörren. Kevin knackar två gånger innan han öppnar dörren och vi stiger in i den stora hallen.
-Mamma, pappa? Vi är här nu! Kevins röst ekar ut i huset. Först är det alldeles tyst, inte en rörelse någonstans. Sedan dyker en kvinna upp i dörröppningen. Hon har blont, ganska långt hår och en svart tunika och svarta byxor på sig. Hon ler stort och kramar om Kevin.
-Hej! Vad vi har saknat dig! säger hon. Hon håller om sin son ett bra tag innan hon släpper honom och vänder sig mot mig.
-Och du måste vara (DN)! Det är så roligt att äntligen få träffa dig! säger hon och ger mig en stor kram. Jag blir först lite överrumplad av kramen men lägger snabbt armarna om henne med. När Sussannah släpper mig ser jag att John, Kevins pappa, har kommit ut i hallen också. Han har kort, mörkt hår och en skjorta och mörkblåa jeans. Han kramar först om sin son och sedan mig.
-Välkommen, välkommen! säger han och ler mot mig.
-Vart är killarna? frågar Kevin.
-Dem är uppe på sitt rum, jag ska ropa på dem, säger Sussannah och går bort mot trappan.
-John! Edward! Er bror och (DN) är här nu! ropar hon. Genast hörs springande steg från övervåningen och i trappan. Ner kommer först John och sedan Edward. Deras hår ligger ner och de har på sig röda kavajer, svarta slipsar, vita skjortor och svarta stuprörsjeans. John springer fram till Kevin och kramar om honom.
-Hej Kevin! Vi har saknat dig! säger han och Kevin skrattar. Edward kommer upp till mig och ger mig en stor, varm kram.
-Hej (DN)! säger han när han släppt mig och kollar in i mina ögon. Jag känner ett litet fladder i magen när jag möter hans blick. Han är den vackraste killen jag någonsin sett...
Fortsättning följer...
Då var första kapitlet uppe! Hoppas ni gillar det! Som ni ser så skriver jag denna gången inte namnet på "huvudpersonen" utan (DN) som står för (ditt namn). Så ni får tänka er att dem säger ert eget namn och att allt detta händer er :) LÄMNA EN KOMMENTAR OCH BERÄTTA VAD DU TYCKER! :D
Live from my mobile!
Jag har precis laddat ner blogg.se appen så nu kan jag blogga från telefonen! Det är ju superbra om jag har tråkigt nån dag, då kan jag börja skriva på ett nytt kapitel. ;)
Skulle bara säga det. :p
Kapitel 20
Kapitel 20
John
Jag öppnar långsamt ögonen. Ljuset slås emot mig och det gör ont i ögonen. Jag stönar och begraver huvudet i kudden igen.
-Haha, du är ingen morgonmänniska va? säger Nemo.
-Nä, säger jag och gäspar samtidigt stort. Hon skrattar och kysser mig på pannan. Jag sätter mig halvt upp och sträcker ut hela kroppen. Utanför fönstret skiner solen och det är fullt med folk på gatorna.
-Hur mycket är klockan? frågar jag. Nemo kollar sin mobil.
-Kvart i 12, jag höjer ögonbrynen förvånat. Jag har nog aldrig sovit såhär länge innan. Edward och jag brukar alltid vakna väldigt tidigt. Edward... Tänk om han har sovit i sitt rum här bredvid hela natten och hört allt! Jag blir genast lite stressad och ställer mig upp på golvet. Jag klär snabbt på mig ett par kalsonger och byxorna från igår.
-Varför så bråttom? Nemo kollar på mig.
-Jag måste kolla vart Edward är! Tänk om han sovit här hela natten, säger jag och går ut i vardagsrummet. Jag styr stegen mot dörren som leder in i Edwards sovrum och knackar försiktigt på.
-Edward? Är du där? inget svar. Jag knackar en gång till innan jag öppnar dörren en aning. Det är helt tomt. Jag blir en aning orolig. Vart håller han hus?
-Han kanske sover i mitt rum? Hos Matilda, jag vänder mig om och ser Nemo stå där med samma kläder på som kvällen innan. Hennes hår står åt alla håll och kanter och hon är en aning svart under ögonen av mascaran.
-Vad? Nemo ser plötsligt förvirrad ut. Jag inser att jag står och ler stort mot henne. Jag känner hur kinderna blir varma och kollar ner i marken.
-Du ser bara så söt ut... säger jag generat och sneglar försiktigt upp på henne. Hon måste tycka jag är jättekonstig.
-Naw! Vad gullig du är! Du ser inte så dåligt ut du heller. Jag gillar ditt hår när det är så ruffsigt, jag ler och går fram till henne. Låter händerna vila på hennes höfter.
-Man tackar, säger jag och kysser henne lätt. Hon besvarar kyssen och hennes händer vandrar runt på min rygg. Vi står och håller om varandra ett tag innan vi bestämmer oss för att gå ner till Matilda och Nemos rum för att kolla om Edward är där. Vi går hand i hand mot hissen. Den plingar till och dörrarna öppnas på våning sex. Nemo går några centimeter framför mig för att visa vägen. Våra fingrar är ihopflätade och jag vill aldrig släppa. Hon stannar framför dörren med numret 608 och tar upp ett nyckelkort ur fickan. Vi går in i vardagsrummet. Det är mindre än mitt och Edwards rum, men fortfarande ganska stort.
-Matildas rum är det till vänster, så om Edward är här ligger han nog i mitt rum, säger Nemo och pekar mot den högra dörren. Jag nickar och vi går dit. Jag öppnar dörren och går in. Det är helt tomt. Nu börjar jag nästan bli lite orolig. Var sjutton håller Edward hus?
-Han kanske är inne hos Matilda...? säger Nemo efter en stund av tystnad. Även om jag har svårt att tro det så skadar det inte att kolla.
-Det är väl bäst att vi kollar, säger jag och går mot den vänstra dörren. Jag stannar utanför den.
-Borde vi knacka? jag blir plötsligt lite osäker på om jag verkligen vill gå in i sovrummet. Tänk om dem håller på med... nånting.
-Det borde vi nog, svarar Nemo och knackar lätt på. Inget svar. Hon knackar på några gånger till innan hon öppnar dörren. Där inne ligger Edward och Matilda och sover. Det ser nästan ut som om dem är ihoptrasslade med varandra.
-Ehh... Hoppsan, säger Nemo och försöker kväva ett skratt.
-Borde vi väcka dem? säger jag och kollar mot sängen.
-Ja, dem måste ju gå upp någon gång! Nemo går fram till Matildas sida av sängen och lägger en hand på hennes arm. Hon skakar henne lätt.
-Matilda. Matilda? Vakna! säger hon. Matilda öppnar långsamt ögonen.
-Va? Natta? hon ser sig förvirrat omkring, letar efter sin vän. Hon får syn på mig och spärrar upp ögonen.
-JOHN?! säger hon förvånat. Edward vaknar med ett ryck.
-Vad är det som händer? säger han och ser minst lika förvirrad och förvånad ut som Matilda. Jag kan inte hålla mig för skratt.
-Godmorgon! Sovit gott, säger jag och blinkar mot min bror. Han blir en aning röd om kinderna och kollar mot Nemo som står vid sidan av sängen.
-Vad gör ni här? säger han.
-John blev orolig över vart du höll hus så vi tänkte bara gå ner och se om du var här. Och det var du, säger hon och flinar.
-Ja, det är jag. Så, skulle ni kunna gå ut så att vi kan gå upp? säger Edward och jag och Nemo går ut ur rummet. Vi sätter oss i soffan.
-Det trodde jag aldrig! säger jag och Nemo skrattar. Edward och Matilda kommer ut ur rummet efter ett tag och vi beställer upp frukost. Utanför hörs då och då fansens skrik och jag blir lite orolig. Hur ska dem ta det här?
Fortsättning följer...
Då var det uppe! Det blev en John-special eftersom han inte har fått berätta på länge. :)
Lämna en kommentar och säg vad du tycker! Och säg gärna till om du hittar fel i stavningen eller så. :)
Kapitel 19
Tänkte bara berätta innan jag börjar på det nya kapitlet att jag bestämt mig för att fortsätta från när dem precis träffats och fram tills festen då Matilda träffade Bill. Sedan återgår jag till när dem ska till bröllopsstället och kolla. Det känns bäst så och jag tror att dem kommande kapitlen kommer bli mycket bättre på detta sättet. :)
Kapitel 19
Anna (B)
Jag ligger på min säng. Stirrar upp i taket. Huset är alleles tyst och det är mörkt utanför fönstret. Jag tar upp mobilen och kollar klockan. 4.46. Jag suckar och lägger mig på magen istället. Pillar på mobilen. Jag går in i bildbiblioteket och bläddrar mellan bilderna. Jag fastnar på en särskild bild. Den är på mig och Matilda, första gången vi träffades. Hon kom upp hit till Forshaga med tåget och stannade i en vecka. Det var så mysigt. Nu är hon i Dublin med sitt band. Dem var med på ett irländskt tv-program ikväll. Jag kollade över nätet. Matilda fullkomligt lös av lycka. Och dessutom träffade hon Jedward! Jag ler när jag tänker på kyssen hon placerade på Edwards kind. Jag fattar inte hur hon vågade. Jag trycker bort bilden och går in på sms istället. Öppnar ett nytt meddelande. Skriver in Matildas namn som mottagare.
"Hej. Jag såg er över nätet ikväll, ni var så jävla bra! Jag saknar dig så jag håller på att dö! Kan du inte komma hem snart? Hur var det att träffa Jedward, förresten? Blev ni kompisar? ;) Hälsa Nemo och resten av bandet. Kram, Anna." Jag trycker på skicka och lägger sedan ifrån mig mobilen. Vänder på mig så att jag ligger på sidan. Tur att det är lördag imorgon, jag hade aldrig orkat gå upp till skolan. Mina ögonlock börjar bli tyngre och tyngre och jag sjunker in i sömnen.
Matilda
*Pling* Mobilen berättar att jag har fått ett sms. Jag öppnar försiktigt ögonen. Edwards ansikte är bara några centimeter från mitt och jag känner hans varma andedräkt mot mitt ansikte. Jag ler för mig själv. Lycklig över att han är här hos mig. Han håller mig hårt i sina armar. Jag har mitt ena ben mellan hans och det andra vilar ovanpå det benet han har ovanför mitt. Vi är så nära varandra man kan komma och jag har ingen lust att ändra på det. Mobilen plingar till igen men jag bestämmer mig för att strunta i det. Det kan vänta tills imorgon. Jag sluter ögonen igen och somnar om...
Fortsättning följer...
Jag vet att detta kapitlet inte blev särskilt långt men det är för att jag ska iväg till Köpenhamn om 5 minuter, så jag hinner inte skriva mer. Jag ska åka till London imorgon och kommer inte hem förens natten mellan söndagen och måndagen så jag tänkte att ni kanske ville ha något att läsa medan jag är borta. ^-^
När jag kommer tillbaka vill jag se en MASSA NYA KOMMENTARER! :D
Kapitel 18 - Edward och Matilda
Kapitel 18 - When Edward met Matilda
Edward
Jag och John saktar in lite på farten när vi kommit ut i den svarta korridoren. Dock går våra munnar på som vanligt. Så fort jag avslutat en fråga påbörjar John nästa. Det är så vi funkar. Efter att vi ställt några frågor låter vi tjejerna få en chans att svara.
-Haha, tack! Jag älskar Irland, det är verkligen ett coolt land, säger trummisen, Nemo som hon kallas. Hon ler mot John och han ler stort tillbaka.
-När kom ni hit då? frågar jag.
-Igår kväll, det var helt galet! Vårat plan blev tre timmar försenat men det var ändå en del fans som väntade på oss på flygplatsen. Vi hade ingen aning om att vi hade fans här! säger bassisten i bandet. Hennes namn är väldigt krångligt. Femke. Men det är ganska coolt.
-Ja, det var helt sjukt. Och sedan när vi kom till hotellet så hade fansen åkt dit! säger gitarristen. Han heter Nils och är ända killen i bandet. Hans ansikte är alldeles rött och hans ögon lyser nästan av lycka. Jag ler för mig själv. Jag kan tänka mig att han njuter av alla tjejer som flockas runt honom så fort han går ut.
-Det är så coolt att träffa fans! Vilket hotell bor ni på då? säger jag och kollar på Matilda, sångaren i bandet. Det var hon som kom fram och satte sig bredvid mig när hon sjöng. Innan hon försvann iväg till scenen igen pressade hon sina mjuka läppar mot min kind. Jag måste erkänna att jag blev ganska paff, jag hade aldrig väntat mig det. Jag möter hennes gröna ögon. Hennes blick är pigg och lycklig.
-Hotell Morrison. Bor ni hemma eller? säger Matilda. Jag släpper käken i ett förvånat ansiktsuttryck och sätter ena handen framför munnen.
-OMG, vi bor också på Morrison! säger jag och ler stort.
-Allvarligt? säger Femke och John nickar.
-Ja! Vi ska checka in nu direkt när vi kommer här ifrån! säger han.
-Coolt! Då ses vi kanske ikväll igen? säger Nemo och kollar på John.
-Det hoppas jag verkligen att vi gör, säger han och blinkar mot henne. Jag ser hur hennes ansikte blir rött och ler för mig själv. Hon är tydligen en "John-tjej". Jag ser att vi kommit fram till min och min brors loge och stannar framför dörren.
-Jag hoppas vi ses igen. Ni är så coola! säger jag och ler mot Matilda. Hon ler gulligt tillbaka. Vi håller varandras blickar ända tills hon biter sig i läppen och tittar ner i marken. Hennes ansikte blir en aning rött. Jag och John kramar alla hejdå innan vi går in genom dörren. Jag sätter mig på en stol och lutar mig bakåt. John står vid spegeln och pillar med sitt hår.
-Dem var riktigt trevliga! Jag hoppas verklgen vi träffar dem ikväll på hotellet, säger jag och möter Johns blick i spegeln.
-Ja, det hoppas jag med, säger han och vänder sig om så att han står med ryggen mot spegeln.
-Hon Nemo verkar vara en riktg John-tjej, såg du hur hon rodnade när du log mot henne? säger jag. John kollar bort.
-Äsch, hon är väl kanske bara ett Jedhead, säger han. Jag fattar att han gillade henne.
-Hon var ganska söt. Eller vad tycker du? säger jag, enbart för att retas. Johns ansikte blir ljusrosa och han tittar ner i golvet.
-Ja, det var hon väl, säger han med tyst röst. Jag skrattar högt. John blir alltid så blyg när man pratar om tjejer han tycker är söta.
Vi byter snabbt om till "vanliga" kläder och trycker ner scenkläderna i väskan vi hade med oss. Sedan åker vi iväg mot hotellet.
-Okej killar. Nu har ni ett val. Antingen hoppar ni av framför hotellet nu och hänger lite med fansen i en timme, eller så går ni in bakvägen nu och går ut en timme innan vi ska åka till festen och träffar fans då, Liam kollar på oss. Jag kollar på John och frågande på ett ögonbryn. Det räcker för att han ska förstå. Vi har alltid kunnat kominucera sådär, enbart med blickar. John nickar kort till svar.
-Vi tar det nu, säger jag och Liam nickar. Nästa sekund känner jag hur bilen saktar in och tjejskriken börjar. John flyttar sig närmare dörren och lägger en hand på handtaget. Han öppnar dörren och hoppar ut på marken.
-HEJ!!! ropar han och tjejerna skriker som galna. Jag hoppar ut bakom honom och vi springer tillsammans ut i havet av skrikande fans. Vi rör oss åt olika håll så att det skapas små "öar" av fans där vi står i mitten. Jag börjar ta bilder, signera bilder och krama alla runt omkring mig. Vi stannar utanför hotellet med fansen ända tills våra vakter kommer och sliter oss därifrån. Vi springer in på hotellet och in i hissen. Väl där inne pustar jag ut.
-Det blir bara mer och mer folk hela tiden! säger jag och kollar på John. Han ler stort.
-Ja det är ju helt sjukt! Dem är helt galna! säger han. Hissen stannar och plingar till och vi stiger ur den. Vi går längs korrideren tills vi kommer fram till vårt rum. Jag fiskar upp nyckelkortet ur fickan och låser upp. Vi springer direkt fram till det stora panoramafönstret och vinkar ut till fansen. Dem börjar hoppa och vinkar frenetiskt tillbaka. Jag går och lägger mig i den gigantiska soffan. Helt plötsligt känner jag mig väldigt trött. John lägger sig på soffan mittemot min.
-Blev du också helt supertrött nu? säger han och jag nickar. Vi ligger kvar i sofforna och bara vilar upp oss ända tills Liam kommer in på rummet.
-Killar, vi måste åka mot festen om en timme. Ni kanske ska ta och börja välja kläder? säger han.
-Okej! jag reser mig upp och går in på sovrummet. Där drar jag fram en av våra gigantiska resväskor och börjar rota i den.
-Vad ska vi ha på oss ikväll? John står bredvid mig med en annan väska.
-Jag vet inte. Svarta skinny jeans ska vi väl ha i alla fall, säger jag och drar upp ett par svarta byxor. John tar upp ett par likadana ur sin väska.
-Och en vit skjorta, säger John och jag nickar instämmande.
-Och så klart en svart slips, fortsätter jag.
-Och över det en röd kavaj kanske? John drar upp sin röda kavaj och lägger den på sängen bredvid dem andra kläderna. Jag tar upp min med och vi båda byter snabbt om. Vi ställer oss framför den stora helkroppsspeglen för att kolla om det ser bra ut. Vi gör några olika poser innan vi nickar åt spegelbilden.
-Ja, det blir bra, säger jag och John nickar. Vi fixar till håret med lite mer hårspray och går sedan ut till Liam som väntar i hallen.
-Är ni redan klara?! Det gick väldigt snabbt, säger han och ser förvånad ut.
-Liam, kom igen. Vi är superhjältar. Och superhjältar är alltid snabba, okej? säger John och jag instämmer. Liam skrattar till och skakar på huvudet.
-Har ni bestämt er för vilka skor ni ska ha på er då? säger han.
-Pandaskor? säger jag och kollar på John.
-Pandaskor! svarar han och ler. Jag nickar och ler tillbaka. Vi går och tar på oss skorna och går sedan ut till hissen. Vi väljer att ta den "hemliga" vägen ut och hoppar in i bilen som väntar där. Vi åker iväg mot festen och jag och John pratar om vilka vi tror kommer vara där.
Bilen stannar och vi hoppar ut. Vi står på en röd sammetsmatta och en miljon kameror riktas mot oss. Vi springer och hoppar mot fram mot dörren som leder in till själva festlokalen. Vi stannar då och då på vägen och svarar på frågor och tar bilder. Efter ungefär en halvtimme står vi inne i lokalen där det än så länge är väldigt lite folk. Jag ser Bobby Sable, modellen som bodde i Big Brother huset samtidigt som oss.
-Kom, vi går och säger hej till Bobby! säger jag och drar med mig John.
-Hej Bobby! säger John och kramar om honom.
-Hej killar! jag kramar om honom jag med. Vi står och pratar med Bobby ganska länge. Han berättar om alla ställen han åkt till under dem senaste veckorna. Helt plötsligt försvinner John från min sida. Jag blir lite förvånad men står kvar med Bobby. John såg väl någon han kände.
-EDWARD! jag vänder mig om snabbt när jag hör mitt namn ropas över lokalen. Jag ser John stå med Nemo och Matilda. Han vinkar åt mig att komma bort till dem.
-Vi ses Bobby, säger jag och han nickar. Sedan springer jag bort mot John och tjejerna.
-Hej igen! säger jag och kramar om dem.
-Är inte Nisse och Femke här? jag kollar på Matilda.
-Jo då. Dem står och pratar med någon annan dem kände, säger hon och ler mot mig. Jag ler tillbaka. Matilda är trevlig. Och hennes hår är ascoolt. Vi står med tjejerna hela kvällen. John står mest och pratar med Nemo och jag tänker att jag inte vill störa. Man ser på långa vägar att dem båda gillar varandra. Och Matilda är väldigt rolig att prata med. Efter ett tag släcker dem taklamporna och sätter istället igång discolampor och dansmusik. Mitten av hela lokalen förvandlas till ett dansgolv där en massa människor nu står och dansar.
-Kom så dansar vi också! säger jag och tar Matildas hand. Hon skrattar och följer efter. I ögonvrån ser jag hur John drar med Nemo ut på dansgolvet med. Matilda börjar röra sig i takt till musiken och jag gör samma sak. Hon är ganska bra på att dansa. Hon övar ju i princip varje kväll på scen. Vi dansar på ett bra tag och efter ett par låtar är jag ganska trött i benen.
-Ska vi ta nånting att dricka? frågar Matilda och jag nickar. Matilda tar min hand och börjar tränga sig fram genom folkmassan. Tillslut når vi baren. Vi beställer varsinn mineralvatten och sätter oss sedan i en tvåmanna soffa som står lite i skymundan från resten av rummet. Musiken är inte lika hög där och man kan faktiskt höra vad den andra säger. Jag försöker komma på något att prata om och bestämmer mig för att lära känna Matilda lite bättre.
-Jag vet ju nästan ingenting om dig. Hur gammal är du? frågar jag.
-Gissa, säger Matilda och ler lurigt. Jag kollar på henne noga. Hon ser ut att vara i min ålder.
-19-20? säger jag. Hon skrattar.
-Haha, tack! Jag är 16, säger hon. Jag blir lite förvånad. Hon både beter sig och ser äldre ut.
-Va? Det trodde jag aldrig! Fyllde du 16 i år? säger jag. Matilda skakar på huvudet.
-Nej, jag fyller 17 den 25 augusti, säger hon. Jag nickar och tar en klunk av vattnet.
-Är det första gången du är i Dublin? frågar jag.
-Ja. Jag har alltid velat åka hit, men har aldrig haft möjligheten innan.
-Så vad tycker du om det?
-Jag älskar det! Sån himla mysig stad, Matilda ler mot mig. Ett väldigt gulligt leende. Ett leende som får det att pirra till lite i magen på mig. Jag ler tillbaka.
-Ja, det är fint här, jag kollar in i hennes ögon. Jag lägger märke till hur gröna dem är. Matilda kollar tillbaka in i mina ögon. Jag inser att jag suttit och stirrat på henne ett bra tag och försöker titta bort. Men min kropp verkar inte vilja lyda. Tillslut kollar Matilda ner i sitt glas. Då skakar jag lätt på huvudet och harklar mig. Jag känner hur kinderna blir en aning varma. Jag kollar bort mot dansgolvet, letar efter John och Nemo. Dem är inte där. Jag kollar i resten av rummet. Dem är inte ens kvar.
-Det verkar som om John och Nemo har gått, säger jag. Matilda kollar också runt i rummet. Hon ler stort.
-Natta måste vara lyckligast i världen just nu, säger hon och skrattar till.
-Haha, ja. John känner sig nog ungefär likadant, säger jag och Matilda kollar på mig.
-Dem är söta tillsammans, säger hon och jag nickar.
-Ja... jag dricker upp det sista av mitt vatten och ställer ifrån mig glaset. Matilda gör likadant. Sedan gäspar hon stort.
-Är du trött? frågar jag. Matilda nickar.
-Ja, jag har ju inte sovit så där jättemycket det senaste dygnet, säger hon. Jag reser mig upp.
-Ska vi åka till hotellet då? Matilda nickar och reser sig upp hon med. Vi går till dörren och ut i den kalla nattluften. -Ska vi gå tillbaka? Det är inte alls långt, säger jag.
-Ja, det skulle vara ganska skönt att gå en runda, säger Matilda och vi börjar gå. Vi väljer att gå på dem lite mindre bakgatorna för att inte stöta ihop med fans. Båda är trötta och vill komma till hotellet så snabbt som möjligt. Matilda huttrar till.
-Fryser du? frågar jag.
-Lite, säger hon och huttrar igen. Jag tar av mig min jacka och lägger den om hennes axlar. Sedan lägger jag en arm om henne.
-Tack, säger hon och ler. Jag ler tillbaka. Vi går under tystnad resten av vägen till hotellet. Jag får syn på fansen som står och väntar på oss.
-Det kanske är bäst om du tar ner armen, vi vill inte starta några rykten, säger Matilda.
-Det låter som en bra idé, svarar jag och släpper henne. Fansen får syn på oss och börjar vinka och ropa på oss. Det verkar som om dessa är lite lugnare än vad dem brukar vara. Jag och Matilda ställer oss och börjar signera, ta bilder och prata med alla fans. Jag ser i ögonvrån hur Matilda gäspar stort efter ett tag.
-Jag är ledsen men vi måste gå in och sova nu. Men vi kommer ut imorgon igen! säger jag. Som tur är förstår fansen oss och låter oss gå mot ingången. Innan vi går in genom dörren stannar jag och vänder mig mot Matilda.
-Vill du ha skjuts till rummet? frågar jag och ler lurigt.
-Hur då menar du? frågar hon och ser en aning skeptisk ut.
-Hoppa upp på min rygg! säger jag.
-Edward, du kommer inte orka med mig! Jag väger alldeles för mycket, säger hon och skrattar. Jag viftar avfärdande med handen i vädret.
-Äsch, var inte löjlig nu! Kom igen, hoppa upp! säger jag och vänder ryggen mot henne. Fansen börjar ropa åt Matilda att hon ska hoppa upp på min rygg.
-Okej, okej! Men kom ihåg att det var din idé, så bli inte sur på mig om du inte kommer kunna gå imorgon, säger hon och hoppar upp på min rygg. Jag springer in genom dörren och vidare mot hissen. Bakom oss hejar fansen på. Hissdörrarna öppnas direkt när vi tryckt på knappen och jag springer in.
-Vilken våning? frågar jag.
-Sex. Edward, du behöver inte bära mig ända till rummet, jag kan gå själv, säger hon och skrattar. Jag trycker på knappen med siffran sex på och ställer mig framför dörrarna.
-Men jag vill bära dig, säger jag och ler. Hissen åker snabbt och vi är på våning sex efter bara några sekunder.
-Vilket rumsnummer?
-608, säger Matilda. Jag springer ut ur hissen och mot rummet. Matilda skrattar. Hennes skratt framkallar det där pirret i magen igen. Jag stannar framför dörren med numret 608. Matilda börjar leta efter nyckelkortet i fickan på sina jeans. Hon hittar det ganska snabbt och böjer sig fram bredvid mitt huvud. Hon låser upp dörren och trycker upp den så att jag kan springa in.
-Vilket rum är ditt? säger jag.
-Det till vänster! säger hon och jag springer in genom dörren. Jag springer mot sängen och störtar rakt ner i den med huvudet före. Matilda ligger på min rygg och båda två skrattar hysteriskt. Hon rullar av min rygg och lägger sig bredvid istället.
-Haha, du är ju helt galen! säger hon mellan skrattattackerna. Jag vänder mig på sidan så att jag kollar på henne istället för att ha ansiktet rakt ner i madrassen. Matilda tittar tillbaka på mig. Båda har slutat skratta och vi ligger nu helt tysta och stirrar in i varandras ögon.
-Vart ska du sova inatt? frågar Matilda plötsligt. Jag blir lite förvånad.
-Hurså? säger jag, förstår inte riktigt vad hon menar.
-Ja? Om John och Nemo är i ert rum så antar jag att du inte vill vara där? säger Matilda och höjer på ena ögonbrynet. Jag suckar.
-Det har jag inte ens tänkt på, säger jag.
-Det finns ju ett ledigt rum här, säger Matilda och kollar på mig.
-Finns det någon chans att man får låna det? frågar jag.
-Självklart, säger Matilda och ler. Jag ler tillbaka. Vi ligger återigen och bara stirrar in i varandras ögon. Jag känner hur Matildas hand når min. Hon stryker min hand lätt med mjuka fingrar. Jag öppnar min hand och tar tag i hennes. Våra fingrar är ihopflätade och jag stryker lätt över hennes kind med min fria hand. Jag lutar mig fram och sluter ögonen. Våra läppar möts. Kyssen börjar mjukt, båda smakar försiktigt på varandra. Men den blir mer och mer intensiv och tillslut leker våra tungor vilt med varandra. Matilda drar sig tillbaka och kollar på mig.
-Du vet, om du är ensam får du gärna sova här inne med mig istället, säger hon. Jag ler.
-Jag är faktiskt lite mörkrädd, så det hade varit skönt med någon annan ifall jag drömmer mardrömmar, säger jag och blinkar mot henne. Hon böjer sig fram och kysser mig igen.
Fortsättning följer...
Så, nu är det nya kapitlet klart! Jag har inte tid att kolla stavning och allt så lämna gärna en kommentar om ni ser något fel. Förlåt om avslutet blev lite dåligt men jag kom inte på något annat. :p
KOMMENTERA! :D
Kapitel 17 - John och Nemo
Ni kanske kommer ihåg att jag i förra kapitlet frågade om ni skulle vara intresserade av att läsa hur jag och Nemo träffade John och Edward. Det verkade som om många gillade ideén så jag tänkte skriva första tillbakablicken nu. Så, detta är historien om hur Nemo mötte John. ENJOY!
Kapitel 17 - When John met Nemo
Natalie
Vi står alla i en liten cirkel backstage. Matilda på min högra sida, Femke på min vänstra och Nils står mittemot mig. Vi hör alla tjejskrik från studion. Alla tjejer är helt galna och jag förstår dem. Jedward är ju här! En man med headset kommer in i vår lilla loge och säger att vi ska ut på scen om fem minuter. Matilda drar ett djupt andetag.
-Okej, det är nu det gäller, säger Nils och vi nickar. Det är nu det gäller. Det är vår första spelning på Irländsk tv. Vi ska spela vår första singel, en cover på Blurs låt "Song 2". Den släpptes igår i Irland, England och Skottland. Mannen med headset kommer in igen och ber oss följa med till sceningången. Vi följer honom genom vita korridorer. Det finns en massa röda dörrar med vita lappar med namn på. Jag ser en med namnet "JEDWARD" och det fladdrar till lite i magen. Jag håller tummarna för att jag kommer kunna konsentrera mig på scen även när jag ser John och Edward sitta i soffan, bara några meter ifrån mig.
Vi kommer fram till slutet av korridoren och går in genom en stor svart dörr med texten "STUDIO AND STAGE ENTRANCE" på. Tjejskriken ökar i volym ju längre vi går och jag inser att vi är nära nu. Väggarna i denna korridoren är svarta och täckta med svart tyg. Golvet är också svart och det har vita tejpmarkeringar som visar i vilken riktning vi ska gå. Mannen stannar plötsligt och vänder sig mot oss.
-Ser ni den här väggen? han gör en gest mot en stor silvrig vägg med en massa sladdar och annat. Vi nickar.
-Detta är sceningången. Väggen kommer öppnas om ungefär en minut och då ska ni ut. Ni kommer hamna på scenen och där står alla era intrument och sånt, förstår ni? vi nickar återigen och mannen ler.
-Bra. Lycka till! säger han och ställer sig åt sidan så att han inte ska synas när väggen öppnas. Vi hör programledaren ute i studion försöka avrunda Jedwards intervju, det är inte det lättaste i världen. Killarna bara fortsätter prata på. Tillslut nästan skriker programledaren för att få tyst på dem.
-OKEJ KILLAR! Nu måste ni faktiskt sluta prata för våra nästa gäster står redo att göra entré. Dem är Sveriges största rockband just nu och dem släppte sin första singel "Song 2" igår och dem ska spela den här för oss nu! Ge en varm applåd för SUCH A SHAME! väggen framför oss åker upp och jag blir överväldigad av alla applåder och skrik. Jag ser hur folk i publiken sträcker ut händerna mot oss och jag hör hur dem skriker våra namn. Jag blir helt paff. Jag trodde aldrig att vi skulle ha så många fans i Irland. Att dömma av dem andras ansiktsuttryck är även dem förvånade. Vi vinkar ut mot publiken och gör oss sedan redo för att spela. Jag börjar på trumbeatet medan dem andra tar på sig sina intrument. Matilda vänder sig mot oss och räknar in. Sedan börjar vi.
-WIHO! Matilda vänder sig mot pupliken som sjunger med. Jag blir fylld av en sådan lycka och så mycket adrenalin att jag inte kan sluta le under hela låten. Matilda verkar också ha fått en stor adrenalinkick för hon är väldigt energisk på scen. Hon springer ut mot publiken och sedan mot John och Edward som sitter i sofforna vid programledaren. Hon sätter sig ner på armstödet och lägger en arm om Edward och sätter huvudet nära hans öra medan hon sjunger. Innan hon springer tillbaka till oss ger hon honom en snabb puss på kinden. Jag försöker hålla mig för skratt. Matilda gör alltid så på antingen programledaren eller dem andra kändisarna när vi spelar på olika program. Hon nästan leker med dem. När vi avslutar låten är jag alldeles varm och helt slut. Adrenalinet pumpar i min kropp och jag vill bara fortsätta spela. Jag får nästan anstränga mig för att inte börja om på låten och istället gå fram till Matilda, Femke och Nisse och vinka till publiken. Programledaren ropar på oss och ber oss komma och sätta oss i soffan. Vi går fram och hälsar på först honom och sedan John och Edward. Mitt hjärta hoppar över ett slag när John omfamnar mig. Han luktar gott och kramar mig hårt. Vi sätter oss ner i soffan och programledaren börjar ställa en massa frågor. Som vanligt är det mest Matilda som sköter snacket. Vi enades om att hon skulle vara den som pratar mest innan vi slog igenom på riktigt. Under hela intervjun sitter jag bredvid John. Min vänstra sida är tryckt mot honom och det gör mig alldeles varm inombords. Jag försöker koncentrera mig på vad programledaren säger men det är näst intill omöjligt. Efter vad som känns som en minut avrundar programledaren programmet och publiken applåderar och skriker igen. Alla i soffan reser sig upp och vi går tillbaka backstage. Eller, jag, Matilda, Femke, Nils och programledaren går, John och Edward springer och hoppar om vartannat. När vi kommit tillbaka till den svarta korridoren med tyget på väggarna börjar killarna prata oavbrutet med oss. Jag hinner knappt uppfatta någonting av vad dem säger, det går så snabbt.
-Det var så coolt!
-Vad tycker ni om Irland?
-När kom ni hit?
-Vilket hotell bor ni på?
-Vart ska ni sen? frågorna bokstavligen väller ut ur dem och jag kan inte låta bli att skratta.
-Haha, tack! Jag älskar Irland, det är verkligen ett coolt land, säger jag och ler mot John. Han ler tillbaka och saktar ner lite på farten så att vi går bredvid varandra.
-När kom ni hit då? frågar Edward.
-Igår kväll, det var helt galet! Vårat plan blev tre timmar försenat men det var ändå en del fans som väntade på oss på flygplatsen. Vi hade ingen aning om att vi hade fans här! säger Femke.
-Ja, det var helt sjukt. Och sedan när vi kom till hotellet så hade fansen åkt dit! säger Nils. Han är helt röd om kinderna och ögonen lyser av lycka.
-Det är så coolt att träffa fans! Vilket hotell bor ni på då? säger Edward.
-Hotell Morrison. Bor ni hemma eller? säger Matilda.
-OMG, vi bor också på Morrison! säger Edward och ler stort.
-Allvarligt? säger Femke och John nickar.
-Ja! Vi ska checka in nu direkt när vi kommer här ifrån! säger han.
-Coolt! Då ses vi kanske ikväll igen? säger jag och kollar på John.
-Det hoppas jag verkligen att vi gör, säger han och blinkar mot mig. Jag känner hur värmen sprider sig i ansiktet och tänker att jag måste vara helt illröd. Vi har kommit fram till killarnas loge och måste säga hejdå. John kramar om mig länge och hårt. Jag blundar och drar diskret in hans doft. Jag kan inte få nog av den. Han släpper mig och kramar om Femke som står bredvid mig. När killarna kramat om alla och sagt hejdå försvinner dem in i sin loge och vi går in i vår. Vi byter om från scenkläderna och packar ner allting i en bag innan vi lämnar logen och går mot utgången. Vi hoppar in i vår lilla van och ger oss av mot hotellet. När vi kommer dit är det helt packat med folk och jag antar att dem flesta väntar på John och Edward. Chauförren kör förbi entrén och vidare mot en liten bakingång. Det känns lite fel att lura fansen som stått och väntat på oss men det kan inte hjälpas. Om vi hade tagit den vanliga entrén hade vi inte hunnit till festen ikväll. Det är en fest som annordnas av Universal, vårt skivbolag och det är tydligen väldigt viktigt att vi är där. Jag brukar inte tycka om sådana fester. Det brukar bara vara en massa malliga skivproducenter och annat "viktigt" folk där som står och skryter om hur bra dem lyckats med sina liv. Vi i bandet brukar först gå en liten runda och prata med folk så att det ska se ut som om vi är någorlunda sociala och tycker om festen, men sedan sitter vi bara och snackar. Ibland finns det någon annan intressant person där som vi hänger med, annars är vi mest för oss själva.
Vi hoppar ut ur bilen och går in genom dörren som leder in till hotellets restaurang kök. Där inne är det fullt med stekos vilket gör det lite svårt att se. Vi går genom köket och ut i lobbyn. När vi går mot hissarna hör jag någon som ropar mitt namn. Jag vänder mig om precis samtidigt som en tjej slår armarna om mig. Jag kramar henne tillbaka och ser att två andra tjejer står och kramar om Nisse. Han ler stort och jag ler lite för mig själv. Han måste älska alla tjejer som flockas runt omkring honom. Vi kramar om tjejerna och tar bilder och skriver utografer. Som tur är så är dem inte av den hysteriska sorten, utan håller sig lugna hela tiden. När vi säger att vi tyvärr måste gå kramar dem om oss en gång till och ger oss varsitt gosedjur. Jag kollar på min och ser att den har rött hår, precis som jag. Den har trumstockar i händerna och en likadan outfit som jag har på mig på omslaget till vår singel. När jag kollar på dem andras nallar så ser jag att även dem ser ut som deras ägare. Jag skrattar och tackar så mycket. När vi ställt oss i hissen vinkar vi till tjejerna och dem vinkar tillbaka.
-Trevliga tjejer, säger Femke och ler.
-Ja, och coola nallar, säger jag och vi skrattar. Alla fyra är ganska trötta efter spelningen. När vi kommit upp till rätt våning går vi direkt till rummen vi blivit tilldelade. Jag och Matilda är tvungna att dela rum eftersom det blivit något fel med bokningen, men det gör mig ingenting. Vi har olika sovrum och badrum i alla fall.
-Jag tror jag ska ta och lägga mig och vila ett tag. Jag är helt slut, säger jag och Matilda nickar.
-Gör du det. Kom ihåg att vi ska vara klara att åka om tre timmar bara, säger hon. Jag mumlar ett ja till svar och går sedan in på mitt rum och slänger mig i sängen. Jag ställer alarmet så att jag vaknar en och en halv timme innan vi ska åka och somnar sedan direkt.
Tre timmar senare, påväg till festen
Jag kollar på mina kompisar i bilen. Alla sitter och halvsover, ingen vill egentligen gå på festen. Men vi har inget val.
-Okej, jag vet att ingen vill det här egentligen men vi måste ändå se glada ut. Vi kan inte se ut som våldtagna skor framför alla fotografer och journalister första gången vi är på fest på Irland! säger Matilda i ett försök att få oss andra att piggna till lite. Jag kan inte hålla mig för skratt. Våldtagna skor är ett internskämt som funnits mellan mig och Matilda sedan vi gick i sjuan.
-Jag vet. Jag lovar att jag ska vara lika pigg som en Duracel kanin på festen, säger Femke och gäspar stort. Vi småpratar resten av vägen. När vi stannar utanför ingången och öppnar dörren bländas vi av vad som verkar vara en miljon blixtar. Vi tar på oss våra "Hollywood-smiles" och går ut på röda mattan. Vi stannar och tar bilder framför den stora "reklamväggen" och journalisterna skriker ut frågor. Matilda gör sitt bästa för att svara på alla. Jag fattar inte hur hon klarar av att urskilja alla ord. Jag hade bara ignorerat dem. Efter vad som känns som två timmar går vi äntligen ifrån alla paparazzis och vidare mot festlokalen. Där inne är det packat med folk i dyra, och väldigt fula, designerkläder. Jag suckar. Det ser ut som om det kommer bli ännu en kväll med fejkade leenden och skrytande småprat.
-Ska vi köra den vanliga rutinen eller? frågar Nisse. Jag suckar och nickar.
-Visst, vi ses om någon timme eller så, säger Femke och vi försvinner alla åt olika håll. Jag kollar runt lite, försöker hitta ett offer att börja med. Mina ögon fastnar på en medelålders kvinna i tight klänning med leopard mönster. Hon ser ganska snäll ut och jag bestämmer mig för att börja med henne. Jag går fram och håller fram handen.
-Hej, jag heter Natalie, säger jag och ler. Kvinnan synar mig snabbt uppifrån och ner och ler sedan tillbaka.
-Marie, säger hon och trycker lätt min hand. Jag och Marie står och pratar ett tag. Hon berättar att hon jobbar som manager och hon är väldigt trevlig.
-Hej Nemo! hör jag plötsligt en röst bakom mig. Jag vänder mig om och möts av Johns gröna ögon. Jag ler stort.
-Hej John! Gud vad roligt att ni också är här! säger jag och kramar om honom.
-Jag hade ingen aning om att ni också var signade till Universal, säger John.
-Jodå, det är vi. Vart är Edward, förresten? säger jag och John letar med blicken i lokalen.
-Där, säger han tillslut och pekar. Jag kollar mot stället han pekar på och ser Edward stå och prata med Matilda på andra sidan lokalen. Jag ler för mig själv. Hon måste vara superlycklig just nu.
-EDWARD! EDWARD KOM HIT! John ropar tvärs över den stora festlokalen och Edward tittar efter oss. Tillslut får han syn på oss. Han tar Matilda i handen och drar med henne.
-Hej! säger han och ger mig en kram. Vi står alla fyra och småpratar ganska länge. Efter ett tag sätts musik på och dansgolvet öppnar.
-Kom så dansar vi! säger John. Jag hinner inte säga ifrån innan han drar med mig ut till mitten av dansgolvet. Han börjar dansa i takt till musiken och jag försöker härma honom så gott det går. I ögonvrån ser jag Matilda och Edward dansa med varandra. Matilda som är van vid att dansa på scen rör sig i samspel med Edward och jag önskar för ett ögonblick att jag också hade fått öva på att dansa varje kväll. Jag kollar John i ögonen och efter en liten stund kommer jag faktiskt in i dansen ganska bra. Jag och John står och dansar låt efter låt och jag släpper aldrig blicken från hans ögon. Dem är så vackra. Matilda och Edward lämnar dansgolvet efter ett par tre låtar och sätter sig på en av sofforna för att ta lite dricka. Men jag och John står kvar, som trollbundna av musiken. Efter att DJn spelat ganska många uptempo låtar sätter han igång en lugn låt. Jag blir genast väldigt osäker och att döma av Johns ansiktsuttryck känner han likadant. Jag vill mer än gärna bara lägga armarna om honom men det vore så himla pinsamt om han avvisar mig. Efter att ha stått och velat och bara tittat osäkert på varandra ett tag bestämmer jag mig för att skita i alla tankar och lägger armarna om hans hals. Jag lutar huvudet mot hans axel och sluter ögonen, låter hans värme och doft omfamna mig. Han lägger armarna om min rygg och lutar sitt huvud mot min axel. Vi rör oss långsamt i takt till musiken, bryr oss inte om vem som ser. När den lugna låten är slut sätts en till snabb danslåt på men jag och John bryr oss inte. Vi står fortfarande med armarna om varandra och slutna ögon.
-Ska vi gå någon annan stans? viskar John i mitt öra. Jag nickar och släpper motvilligt honom. Vi går mot utgången och han får tag i en taxi.
-Hotell Morrison, tack, säger John och taxichauffören nickar. Jag och John sitter i baksätet och han har en arm om mig. Vi är framme efter ungefär tjugo minuter. John ber chauffören köra till bakingången, vi vill inte att fansen ska se oss. Vem vet hur dem skulle reagera om jag och John gick in på hotellet tillsammans, utan Edward och dem andra. John betalar taxinotan och vi hoppar ut ur bilen. Vi skyndar oss fram till hissarna för att inga fans ska få syn på oss. John trycker på knappen med nummer 8 på och hissen skjuts uppåt i en väldig fart. Inom tio sekunder plingar det till och hissdörrarna öppnas. John tar min hand och drar med mig mot deras hotellrum. På denna våningen finns det inte alls så många dörrar och jag antar att det bara är dem största sviterna som finns här. John stannar framför dörren med nummer 801 på och sätter i nyckelkortet. Han öppnar dörren och drar in mig i den stora hallen. Han trycker ner nyckelkortet i ett litet fack på vägen så att alla lampor tänds. Jag tappar nästan andan. Framför mig ligger ett gigantiskt rum med soffor, bord, ett piano, en stor tv och en massa andra småsaker. På ena vägen finns stora fönster som visar en vacker utsikt över Dublin.
-Wow... mumlar jag och kollar med stora ögon på John.
-Och jag som tyckte att VÅRT rum var lyxigt! säger jag och John skrattar. Han går fram till mig och lägger händerna på min midja. Jag kollar honom i ögonen och hans ansikte närmar sig mitt. Jag sluter ögonen och låter mina läppar möta hans. Mina händer rör sig på hans rygg och han pressar mig nära mot sig. Han flyttar sina läppar ner över min haka, följer min käklinje och sedan ner mot halsen. Hans läppar glider lätt över min hud och jag ryser av välbehag. Hans läppar är uppe vid mina igen och våra tungor leker med varandra. John drar med mig mot en av sofforna där vi lägger oss ner. Utanför börjar regnet falla över Dublins gator och jag är lyckligare än någonsin...
Fortsättning följer...
...Eller, det blir ju inte fortsättning på detta utan nästa gång kommer min och Edwards del! :D Vad tycker ni, är det okej? Jag har tänkt mig att jag nästa gång skriver om mig och Edward och sedan om allas första dejt (som jag skrivit innan så var det ju en dubbeldejt).
KOMMENTERA! =:)
Kapitel 16
Kapitel 16
John
Jag lägger en arm om min bror. Vi går på gatan upp mot caféet där jag, Edward, Nemo och Matilda ska köpa lite fika innan vi beger oss mot stället där jag och Nemo, förhoppningsvis, ska ha vårt bröllop. Det fladdrar till i magen när jag tänker på bröllopet. Det är helt sjukt, jag ska gifta mig! Av någon anledning har jag alltid trott att Edward skulle bli den första av oss att gifta sig. Jag kollar mot Natalie. Min fina flickvän. Eller, fästmö, kanske man ska säga nu? Hennes röda hår lyser nästan i det starka solljuset och hon har ett stort leende på läpparna. Solen speglar sig i hennes stora solglasögon. Jag ler. Kan inte riktigt fatta att hon är min.
-OMG IT'S JEDWARD!!! gallskriker en tjej några meter bakom oss. Alla fyra tvärvänder och kollar ner mot gatan. Där kommer sju tjejer springande mot mig och Edward med öppna armar. Jag tar bort armen från min brors axlar och tar upp dem framför mig i ett försök att stoppa tjejerna. Det går inget vidare. Den första tjejen dundrar in i mig och strax efter slänger sig den andra om Edwards hals. Både jag och Edward måste ta några steg bakåt för att försöka återfå vår balans. Jag hinner precis få tillbaka den innan en annan tjej lägger armarna om mig. Men den här gången är jag beredd och står stadigt med båda fötterna på marken. Bakom mig hör jag Nemo och Matilda skratta. En av dem bästa fördelarna med att vara tillsammans med Nemo är att hon aldrig blir svartsjuk när sådant här händer. Hon är van vid det själv. Jag gissar att samma sak gäller Matilda. Tjejerna släpper inte taget om mig förens deras vänner börjar klaga på att dem också vill ha kramar. Jag kramar om alla tjejerna och tar sedan bilder med var och en av dem. Efter några minuter kommer tre av tjejernas pojkvänner fram till oss. Dem ser ganska sura ut och jag gissar att dem är svartsjuka. Jag kan inte låta bli att le lite. Det är alltid lika kul att se svartsjuka pojkvänner. Deras sura miner suddas dock snabbt bort när dem får syn på Nemo och Matilda. Då ler dem stort och blir lite röda i ansiketet.
-Hey, aren't you Matilda and Natalie from Such A Shame? frågar en av dem.
-Yes we are, svarar Matilda leende. Killarnas ögon blir stora och dem ler stort.
-Can we like... Ehm, get a pic and hug or something like that? stammar en av dem och Nemo och Matilda skrattar.
-Sure! Come here! säger dem i munnen på varandra och sträcker ut armarna. Killarna turas om att krama om dem och sedan får även dem bilder. Tjejerna stannar och snackar med killarna ett tag. Jag och Edward har fortfarande fans runt omkring oss som vill ta bilder och kramas. Tillslut känner jag en hand på min axel.
-Vi går i förväg till caféet, vi ses där! säger Matilda. Jag nickar och ler och tjejerna ger sig iväg. Jag fortsätter ta bilder och signerar. Efter ett tag kollar jag på klockan och inser att vi måste sticka nu om vi ska hinna ut till stället i tid.
-Hörni, jag är så ledsen men vi måste verkligen sticka nu! säger jag och kollar på Edward med en menande blick. Han fattar.
-Ja, vi har lite saker vi måste göra. Hejdå! Vi älskar er alla! ropar han och vinkar. Jag vinkar jag med och sedan sätter vi av mot caféet. Vi springer och hoppar hela vägen fram till dörren. Vi störtar in genom dörren och jag har armen om Edwards axlar igen. Vi skrattar och kollar på varandra. Det är alltid lika kul att träffa fans och att se deras leenden slår allt i hela världen. Plötsligt stelnar Edward till och tittar ut i lokalen. Jag följer hans blick och ser Nemo och Matilda stå och prata med Bill och Anna. Jag kan riktigt känna hur Edwards humör sjunker och det smittar av sig lite på mig. Så har det alltid varit. Så fort Edwards humör går ner och han blir sur, arg eller ledsen blir även jag det. Fast än att jag inte alltid har en anledning till det. Vi går fram till gänget och jag kramar om både Anna och Bill. Edward kramar om Anna och ger sedan Bill en tafatt halvkram. Sedan ställer han sig bredvid Matilda och lägger en arm om hennes axlar. Jag ställer mig bredvid Nemo. Vi står och småpratar ett litet tag innan Anna och Bill går ut ifrån fiket.
-Jag och John går och köper kaffe och te så kan väl ni vänta här? säger Nemo och Matilda nickar.
Edward
Jag följer Bills ryggtavla med blicken ända tills den försvinner runt hörnet på andra sidan gatan. Jag är alldeles kluven inom mig. Det känns inte alls bra att vara så kall mot honom, han är ju så himla snäll och vi är bra vänner egentligen. Men samtidigt känns det ännu jobbigare när jag tänker på bilderna av honom och Matilda. Jag får sådan avsmak av honom att det inte går att låtsas som om ingenting har hänt. Matilda suckar.
-Vi måste göra något åt det här. Det känns fel när det blir såhär, säger hon och kollar in i mina ögon.
-Jag vet, jag håller med. Men det går inte att förtränga dem där bilderna, dem sitter som berg i mitt huvud, säger jag. Varför ska det vara så himla komplicerat allting?!
Fortsättning följer...
Där har ni fortsättningen! Det blev en liten "twins special" idag eftersom... Tja, det bara blev det helt enkelt xD
Jag har märkt att det blir mindre och mindre kommentarer, och det är jättetråkigt :( Jag skulle bli jätteglad om ni kunde skriva vad ni tycker! :)
Och så tänkte jag fråga er om ni skulle vilja att jag skriver ett kapitel med en "tillbakablick" av när John och Edward träffade mig (Matilda) och Nemo? =:)
Kapitel 15
Kapitel 15
Anna (N)
Jag kollar mot Bill på andra sidan bordet. Han ler mot mig. Det är ett varmt, fint och uppriktigt glatt leende. Jag ler tillbaka. Kan inte fatta att han är min. Vi sitter inne på ett café inne i stan med varsinn kopp kaffe framför oss. Det var Bills idé att vi skulle gå på en dejt. En första dejt, för vi har ju tekniskt sett inte gått ut på riktigt än.
-Du är underbar, visste du det? säger Bill helt plötsligt. Jag blir lite röd om kinderna och kollar ner i muggen.
-Äsch, det säger du bara för att vara snäll, säger jag och Bill skakar på huvudet.
-Kan du inte bara säga tack? frågar han och låtsas se irriterad ut. Jag skrattar och nickar.
-Okej då, tack, säger jag och ler mot honom. Han kollar på mig i några sekunder, det ser nästan ut som om han väntar på något. Jag kollar frågande på honom.
-Men hallå?! säger han och slår ut med armarna.
-Vadå? säger jag, helt förvirrad.
-Ska du inte säga att jag är underbar jag med? frågar Bill med överdriven divighet i rösten. Jag börjar gapskratta, han är så himla söt när han leker diva.
-Haha, jo du är underbarast i hela världen, säger jag mellan skratten. Bill nickar och ler stort.
-Tack, det var snällt sagt. Jag blev nästan rädd att du inte hade något hyffs i kroppen, säger han och blinkar skämtsamt mot mig. Jag lägger mina händer på bordet med handflatorna uppåt som för att signalera att jag vill att han ska ta dem. Han förstår direkt och kramar mina händer mjukt. Vi sitter och kollar in i varandras ögon länge. Varje gång jag ser dem där fina, mörka ögonen tappar jag helt fattningen om allt. Plötsligt känns det som om inget annat existerar. Det finns bara jag och Bill. Vi rör oss sakta mot varandra samtidigt, det känns nästan som om våra kroppar är helt synkade med varandra. Våra läppar möts i en kyss och jag sluter mina ögon. Vill vara i den här stunden för alltid. Vi hör ett litet klick. Det låter som en kamera och vi rycks tillbaka till den riktiga världen igen. Vi släpper varandras händer och kollar omkring oss. Vi hinner precis se en man skynda sig ut ur caféet med en kamera i handen.
-Fan, säger Bill lågt och lägger huvudet i handen. Vi hade egentligen bestämt oss för att inte bry oss om ifall någon kom på oss, tänkte inte försöka dölja något. Men nu, när vi är totalt avslöjade känns det helt fel. Det hade varit så mycket bättre om vi hade fått en chans att komma ut med det själva först.
-Nämen hej! Är ni här? en välbekant röst tar bort alla bekymmer ur mitt huvud för en stund och jag kollar mot sidan. Där står Matilda och Nemo.
-Hej! jag och Bill reser oss upp och kramar om tjejerna.
-Vad gör ni här? frågar jag och kollar på Nemo.
-Jag och John ska åka till ett ställe där vi kanske ska ha vår bröllopsfest och eftersom Edward är bestman och Matilda tärna så får dem hänga med, säger hon och ler stort. Jag ler tillbaka.
-Jaså, vad roligt! Men vart är killarna nu då? innan Nemo hinner svara hör vi John och Edward prata högt vid dörren. De bokstavligen hoppar fram till oss och John ger mig och Bill varsinn kram.
-Hej! Vad roligt att ni är här också! säger John och lägger en arm om Nemo. Edward kramar om mig och kollar sedan lite generat mot Bill. Man ser i bådas ögon att dem känner sig väldigt obekväma och vet inte riktigt om dem ska krama varandra eller inte. Det hela slutar med en tafatt och väldigt snabb kram, sedan ställer sig Edward vid Matilda. Han lägger en arm om hennes midja, nästan som för att markera att dem är tillsammans. Jag ser på Bill att han fortfarande tycker det är lite jobbigt att se dem tillsammans. Jag lägger en arm om honom.
-Vad gör ni här då? frågar Matilda. Jag ser att även hon tycker det är en aning obekvämt.
-Vi är på dejt, faktiskt, säger jag och ler mot Matilda. Hon ler tillbaka.
-Gud vad mysigt! Men då ska inte vi störa. Vi skulle bara köpa lite kaffe till den långa bilfärden, säger hon.
-Det är lugnt, vi skulle precis gå vidare. Eller hur Anna? säger Bill och kollar på mig. Jag fattar vinken och nickar.
-Ja, vi ska tillbaka hem. Vi ses senare! säger jag och vi kramar alla hejdå. Jag och Bill går ut från fiket och vidare i riktning mot Bill och Toms hus. Vi går under tystnad en lång bit.
-Förlåt om jag var stel inne på fiket... Det var bara lite svårare än jag trodde att se Matilda och Edward tillsammans igen, säger Bill till slut och jag kollar på honom.
-Det är lugnt, jag förstår, säger jag.
-Det är ju inte så att jag fortfarande är kär i henne. Eller alltså, det är ju inte så att jag inte känner någonting för henne men det är liksom inte kärlek längre. Det är bara det att... Att... Bill försöker hitta något passande att säga. Jag stannar upp och lägger händerna på hans axlar.
-Bill, det är okej. Jag fattar, säger jag och kollar honom i ögonen. Han slappnar av och lägger armarna om mig. Jag kramar honom tillbaka och andas in hans doft.
-Anna, du är bäst, säger han och kysser mig lätt på halsen. Jag blundar och njuter. Kan fortfarande inte fatta att det är sant. Att jag är Bill Kaulitz flickvän...
Fortsättning följer...
Ja, ÄNTLIGEN kom fortsättningen! Jag vet att det har varit väldigt seg uppdatering men jag har sjukt långa dagar i skolan och ett helt berg med läxor varje dag :/ Men jag ska försöka uppdatera så mycket jag hinner fram över. :) Kommentera! :D
Min träff med Jedward =:)
Jag tänkte skriva här om min UNDERBARA träff med världens bästa tvillingar. Så om ni inte har något som helst intresse för Jedward så kan ni ju sluta läsa nu. ;)
Jag och mamma (var tvungen att ta med henne eftersom jag spräckt mjälten. Så att om det skulle hänt något så var hon med) åkte upp till Sthlm på lördagsmorgonen. Jag satt och smilade typ hela tiden, kunde inte fatta att jag skulle få träffa John och Edward! Vi åkte tåg från Karlskrona och fick byta två gånger. Efter ungefär 5 timmars resa kom vi fram i Sthlm och jag lovar, det kändes på själva atmosfären att tvillingarna var där. ;) Vi gick och åt på Åhléns och sedan åkte vi ut till Hammarby Sjöstad där vårt hotell (och fryshuset, stället där Jedward uppträdde) låg. Vi vilade inne på rummet i ca två timmar, sedan började jag göra mig i ordning. Jag var helt galet nervös hela tiden och glädjen höll på att koka över inom mig! Jag visste att jag ville köpa en gåva till killarna, men jag kunde inte komma på vad. Mamma kom med den underbara idén att jag kunde ge dem svenskt lösgodis, vilket är helt perfekt! Så när vi gjort oss i ordning och skrivit en lapp att lägga i godispåsen lämnade vi hotellrummet och stack ner till Hemmakväll. Där handlade vi lösgodis, en påse Ahlgrens Bilar, en burk Hockey Pulver och tuggummi. Tuggummit var till mig, man vill ju inte lukta illa i munnen när man ska träffa två snygga killar. ;) Vi gick till Fryshuset och såg den ENORMA kön fram till entrén. Där träffade jag två klasskompisar, Sara och Oliva, som också är Jedheads. :D Det var trevligt. Jag hade ju vunnit en tävling, så jag och mamma kunde bara gå förbi hela kön. Det var ganska chill faktiskt. ;) Vi ställde oss utanför huvudentrén och väntade på tjejen som jobbade på Universal. Efter ett tag kom hon och samlade alla vinnarna. Vi var väl 10 st. Agneta Sjödin (programledaren i Fångarna på fortet) och hennes dotter var också med. Vi gick till en bakingång och gick in i ett rum. Där väntade vi på killarna. Det tog kanske 5-10 minuter sedan kom dem äntligen in! Jag fick total tunghäfta och min första tanke var något i stil med "OMG! They really do exist!" (Jag ställde in hjärnan på engelska redan då så att det skulle bli lättare att prata med killarna sen). Killarna började med att krama och ta bilder med Agneta Sjödins dotter och fortsatte sedan med dem bredvid henne. Dem frågade om alla som var där var kompisar och pekade på mig och tjejen som stod bredvid mig. Jag sa att jag var tvungen att ha med mig min mamma eftersom jag varit med om en olycka. Då utbrast John "Where is your mom?!" och jag pekade på mamma. Killarna vände sig mot henne och sa "Hey mom!". När dem signerade några tjejers bilder så fick John syn på mina badges på jackärmen så han gick fram och tog tag i min arm. När han såg den med Tokio Hotel log han stort och började sjunga på Automatic. Sedan gick han och pratade med några andra och fortsatte signera bilder. När dem tog bilder med tjejerna som stod bredvid mig fattade jag att dem snart skulle komma fram till mig så jag började lé som en galning. xD Helt plötsligt så kommer Edward fram till mig medan John står och pratar med dem andra tjejerna och säger "Let's hug this girl!" och så ger han mig en lång, varm och ganska hård kram. När han sedan släpper mig så kollar han på min jackärm där jag har alla mina badges och säger. "OMG look at this! You've got like so many badges!" och så petar han på alla och säger det som står på dem. När han kommer fram till den där det står "Boybands sucks!" så kollar han på mig och säger "But we're not a boyband, so you're cool" och så ger han mig en minst lika mysig kram som innan. Sedan säger han "I love your hair" och jag säger "Thank you! But it used to be so high but know it's all flat and boring" och då börjar han pilla med mitt hår! Jag lovar, jag har nog aldrig njutit av att någon pillat med mitt hår så mycket! "I think it's cool! You just have to tease and spray the roots" säger han sedan och jag smilar större än någonsin. Sedan ger jag dem påsen med allt godis jag köpt till dem och dem blir helt exalterade! Dem börjar rota i godispåsen och Edward tar upp Hockey Pulvret. Han ser mycket skeptisk ut och säger "What is this? Hockey Plulver" och alla skrattar för det låter så otroligt roligt när han försöker uttala ordet. Så jag förösker förklara för honom att det är saltlakrits och då ser han nästan ännu mer skeptisk ut. Han öppnar burken och luktar på pulvret och säger "I'll try it out later". Sedan ställer John ifrån sig Hemmakvällkassen och lägger en arm om mig och säger "Time to take some pictures". Men Edward står fortfarande med godispåsen i handen och säger "OMG this must have cost you like 100 euros!". John ropar på Edward ganska många gånger innan han äntligen kommer och lägger armen om mig med. Sedan tar vi en massa bilder. Tur att man har en mamma med sig som kan leka paparazzi. ;) Sedan går dem vidare till nästa gäng tjejer. Under hela resten av träffen vänder dem sig sedan då och då mot mig och börjar sjunga på TH-låtar. När de tagit bilder med alla så går dem runt och pratar och signerar och John kommer fram till mig och tar tag om mina axlar och börjar "skaka" om mig samtidigt som han sjunger på "Scream". Jag sjunger med och headbangar, helt överlycklig över att han bara tar i mig. xD Dem fortsätter gå runt och prata och signera och bara umgås med fansen och vid ett tillfälle säger dem att dem tycker mammas stövlar är coola. :D Deras manager hade försökt få dem att gå därifrån ett tag och säger till dem att dem verkligen måste gå nu. Men killarna ignorerar dem och fortsätter signera och så. Jag går fram till Edward och frågar om jag kan få en bild med bara honom och precis när han ska gå fram till mig så drar managerna ut honom. Han säger "Sorry" och ser ledsen ut innan han stannar i dörren och ropar på John "John, I'm out of here now, I'm famous! Okey, I'm only messing, but I'm really out of here now" och då börjar John ge alla hejdåkramar. Han ger mamma en och sedan en snabb till mig. Sedan försvinner dem ut ur rummet och tjejen från Universal kommer och hämtar oss. Vi går in i Fryshuset för att kolla på Jedwards konsert och jag måste säga att deras musik var lite bättre live än på skiva i alla fall. Det är ju inte min stil direkt, men det var okej. Jag och mamma går lite innan konserten är slut så att vi ska slippa trängas med alla tjejer på väg ut. Vi åker till killarnas hotell och sätter oss i baren där inne i väntan på att dem ska komma. Det går ett bra tag och vi möter upp med både Olivia och Sara. Efter nästan två timmars väntan kommer killarna äntligen ut och alla tjejer springer fram till dem. Jag blev ganska paff, det brukar inte vara så hysteriskt utanför deras hotell. Jag står kvar ett tag i högen vid Edward och försöker fånga hans uppmärksamhet. Tillslut ser han mig när han kramar en annan tjej och spricker upp i ett stort léende (var tvungen att fråga mamma om han verkligen började lé mer än vad han redan gjorde när han såg mig, fattade det inte själv xD) och han säger "Hey! It's the candy girl! I've got your sweets in the car, we're gonna eat it on our tour!" och jag säger "Awesome!" sedan vänder han sig mot kameran och tar några bilder med tjejerna han nyss kramat. Lite senare hamnar vi precis bredvid varandra och jag försöker få honom att ta en bild med mig men det är typ 1 miljon andra tjejer som försöker få hans uppmärksamhet så han märker mig inte. Det börjar trycka på ännu mer än innan och jag måste gå in, vill ju inte spräcka mjälten igen. Jag och mamma sätter oss vid två andra tjejer som var med sin mamma inne på hotellet och väntar på dem där inne. Det tar ganska lång tid och när dem väl kommer in så sliter deras managers i dem igen. Jag springer fram till John som var närmast mig och bad om en bild. Han stannar och säger "Of course we're gonna take a picture!" och så lägger han armen om mig och vi tar bilden. Jag var den enda han stannade vid och managerna såg väldigt sura ut. Edward hann jag tyvärr inte få nån bild med, han var omringad av tjejer hela vägen fram till hissen. Mamma och jag åkte hem till hotellet och jag kollar på alla underbara bilder från kvällen. Det var helt klart den bästa kvällen i mitt liv och jag måste träffa dem nästa gång dem kommer till Sverige igen. =:)
Så, det var min kväll med Jedward. Det var helt fantastiskt och jag är lyckligare än någonsin just nu! <3
Jedhugs! =:D
Bilder från helgen!
Jag innan konserten.
Edward precis efter att dem kommit in i rummet.
Sötisar. <3
John kollar in mina badges. =:D
Min första kram med Edward. <3
Edward kollar på mina badges. <3
En till kram. <3
Här kollar dem in mitt godis! Edward ser somsagt mycket skeptisk ut när han får veta vad Hockey "Plulver" är. =;)
"Edward! Edward! EDWARD! Come and take some pictures!".
Photoshoot! =:D
Edward utanför hotellet. Platt hår *drool*.
Jag och Edward utanför hotellet. <3
Och den här bilden på mig och John får avsluta det hela. =:D <3
Om ni vill se fler bilder så kan ni bli vän med mig på facebook, jag heter Matilda Grimes Westermark.
Måste bara visa detta xD
HAHA, hittade denna kommentaren på förra inlägget:
Haha, om du som skrev kommentaren ser detta, JAG SKA INTE GIFTA MIG xD Det är en del av min berättelse, min kompis ska gifta sig med John i min berättelse! Haha, var bara tvungen att dela med mig av detta "lol-moment" x')
Kapitel 14
Kapitel 14
Natalie
Jag och John sitter vid matbordet i det stora, vita köket. Jag kollar ner på ringen på min hand. Den är silvrig med en rad diamanter på framsidan. Inuti står våra namn ingraverade.
-Vart ska vi ha festen då, tycker du? säger John och kollar på mig. Vi har spenderat hela förmiddagen till att planera bröllopet, och ändå har vi inte alls hunnit långt. Jag hade ingen aning om hur mycket det var som behövde fixas.
-Jag har alltid drömt om en gammal stenbyggnad, nästan som ett slott, säger jag. John höjer ögonbrynen och jag antar att han tycker att det låter helt galet.
-Men det är ju bara en idé, hur hade du tänkt dig? skyndar jag mig att säga. John skrattar.
-Jag har faktiskt funderat på samma sak. Det finns en gammal herrgård i Lancaster med en stor trädgård. Jag såg några bilder från andra bröllop där och det såg helt magiskt ut, säger han och jag ler stort. Det låter precis som det jag fantiserat om.
-Det låter helt fantastiskt! Kan man boka någon rundvisning eller så? frågar jag ivrigt och John tar fram sin dator.
-Man kan boka visningar onsdagar och söndagar, säger han efter ett tag.
-Söndag... Det är ju imorgon! säger jag och höjer ögonbrynet.
-Ska vi boka? jag nickar ivrigt mot John och han tar fram sin telefon. Vi bokar in en visning klockan två på dagen.
-Då var stället kanske fixat. Vad finns det mer? säger John och kollar på "to do" listan vi skrivit.
-Vi har ju inte valt bestman och tärna än, säger han sedan.
-Det borde ju inte vara så svårt för dig, säger jag och blinkar mot honom.
-Jag ringer Edward direkt! säger John och ler stort. Han tar fram telefonen igen och försvinner ut ur köket. Under tiden sitter jag och funderar på vem som ska bli tärna. Efter att ha funderat och tänkt ganska länge kommer jag fram till att det måste bli Matilda. Vi har varit vänner så länge och jag vet att hon hade gjort samma sak för mig. Jag hör hur John pratar med Edward ute i vardagsrummet. Det låter som om han inte ens frågat honom än. Jag skrattar för mig själv. John och Edward står varandra så nära, dem vet exakt allt om varandra. När jag och Matilda började dejta killarna var vi alla fyra tillsammans, som en dubbeldejt. Jag kommer ihåg vår första dejt så väl. John och Edward bjöd hem mig och Matilda. Dem hade tänt en massa ljus överallt och till och med lagat mat själva. Även om maten kanske inte var det godaste jag ätit så var det en av dem bästa kvällarna i mitt liv. Vi satt och pratade i flera timmar.
Efter nästan en och en halv timme kommer John tillbaka in i köket.
-Vad sa han? frågar jag och sätter mig i Johns knä.
-Han blev jätteglad! Och jag sa att han kan följa med till visningen imorgon, det gör inget va? John kollar på mig med glad blick. Jag ler lite smått och kysser honom på munnen.
-Klart det inte gör något, säger jag och lägger armarna om honom.
-Bra. Har du bestämt vem du ska fråga än? frågar John och stryker mig över kinden.
-Jag tänkte fråga Matilda, säger jag. John ler.
-Det blir ju helt perfekt! Ska du ringa henne nu? jag nickar och reser mig. Jag tar fram min telefon och trycker på Matildas nummer. Hon svarar efter tre signaler.
-Hej Nemo! säger hon glatt.
-Hej! Vad gör du? frågar jag.
-Sitter och myser med Edward, du då?
-Jag och John planerar inför bröllopet, jag går ut i vardagsrummet och sätter mig på soffan.
-Ja, jag hörde att Edward ska vara bestman. Är det mycket att göra?
-Om det är! Det känns som om det kommer ta typ hundra år tills vi är färdiga med allt!
-Haha, ja det kan jag förstå. Så... Ville du något speciellt eller hade du bara lust att prata? frågar Matilda.
-Jag har faktiskt en fråga till dig... säger jag och pillar på det röda sofftyget.
-Jaså, vad var det för fråga då?
-Jag undrar om du vill bli min tärna på bröllopet?
-JA! nästan ropar Matilda och jag skrattar.
-Gud vad glad jag blir! säger jag.
-Det är klart jag vill det! säger Matilda ivrigt.
-Vill du följa med och kolla på ett ställe för festen imorgon? John har ju bjudit med Edward, så det skulle vara roligt om du kunde följa med också.
-Självklart! We'll be there. Det var klockan två va?
-Ja, men stället ligger i Lancaster så vi får väl åka vid halv ett.
-Det blir jättebra, vi kommer till er runt klockan tolv imorgon, säger Matilda.
-Det blir super.
-Då ses vi så. Hejdå!
-Hejdå! jag lägger på och går ut i köket igen.
-Då har vi fixat det, vad är nästa sak på listan?
Fortsättning följer...
Finally! Jag ber om ursäkt för att uppdateringen har varit under all kritik men som ni kanske vet så har jag varit skadad och lite upptagen. Men idag blev jag av med gipset så jag hoppas att uppdateringen kan bli någorlunda normal igen ;)
Jag vet att detta kapitlet inte blev lika bra som dem andra, men jag har ju som sagt inte mått så bra och så är jag så himla uppspelt över att få träffa Jedward på lördag! :D Det ska bli hur kul och fantastiskt som helst =:)
Kommentera!
Jag ska träffa Jedward!!!!
Jag fick precis reda på att jag ska TRÄFFA JEDWARD!!!!! Heeeeeeeeelt jäkla sjukt! Jag vet att jag lovade er ett kapitel ikväll men jag sitter just nu bara och skrattar och typ... Hyperventilerar så det skulle inte bli särskilt bra om jag försöker skriva på en historia nu. Hoppas ni förstår, ska försöka ta mig samman och skriva kapitlet imorgon! <3
Tomorrow
Imorgon kommer jag lägga upp det nya kapitlet som, ni redan vet, kommer vara helt dedikerat till början på planeringen inför Nemo och Johns bröllop. Missa inte det! :D
Oh noes!
Om ni undrar varför det inte kommit upp ett nytt kapitel så är det för att det har varit strömavbrott i Karlskrona (där jag bor) och detta gjorde att vårt modem är helt dött. Alltså har jag inget internet. :/
Just nu sitter jag i skolan och skriver på min skoldator, men jag har (som ni kanske förstår) inte tid att skriva ett helt kapitel på en 10-minutersrast. Vi har beställt ett nytt modem och jag ska skriva ett nytt kapitel så fort vi fått det.^-^
För att kompensera för den dåliga uppdateringen så kan jag avslöja att nästa kapitel mest kommer handla om Nemo och Johns kommande bröllop! :D
Kapitel 13
Kapitel 13
Matilda
Ljuset från fönstret får mig att vakna. Jag blinkar yrvaket för att vänja mina trötta ögon och kollar sedan på den vackra människan som ligger med armarna om mig i ett fast grepp. Min fina Edward. Hans blonda hår står åt alla håll och kanter och jag antar att mitt inte är bättre. Jag vänder mig fösiktigt om så att vi ligger ansikte mot ansikte och stryker honom väldigt lätt över kinden. Han gnyr till tyst och öppnar långsamt ögonen. Jag ler mot honom och han ler tillbaka.
-Godmorgon, sovit gott? säger jag och Edward gäspar stort.
-Fantastiskt gott, jag har inte sovit en hel natt sedan vi gjorde slut tror jag, svarar han och jag vet inte om jag ska tro på honom eller inte. Kanske säger han bara så för att få mig att tycka synd om honom?
Vi ligger kvar i sängen ända tills min mage kurrar högt. Då går vi upp och klär på oss och lagar lite frukost. Edward börjar steka pannkakor och jag steker bacon i micron. Edward försöker styla och vända pannkakorna i luften men misslyckas. Han råkar snärta till pannan för hårt och pannkakan fastnar i taket.
-Åh, nej! säger han och kollar upp i taket där den halvfärdiga pannkakan sitter. Jag börjar gapskratta och måste efter ett tag kippa efter luft. Edward kollar på mig.
-Det är inte kul! säger han och plutar med läppen. Då släpper plötsligt pannkakan från taket och hamnar rakt på Edwards hår. Jag börjar åter igen gapskratta så att det gör ont i magen.
-Nej, men DET DÄR var skitkul! säger jag mellan skrattattackerna. Edward försöker hålla sig för skratt men tillslut börjar även han. Vi står och skrattar tills micron plingar och jag tar ut baconen. Edward fortsätter laga pannkakor och jag märker inte att han har kvar pannkakan på huvudet förens vi sitter vid bordet. Jag börjar fnissa och Edward kollar förvirrat på mig.
-Vad? säger han nyfiket.
-Snygg hatt, säger jag och pekar på hans huvud. Han blir genast röd i ansiktet och tar snabbt bort den.
-Hehe, hoppsan, säger han och skrattar. Jag börjar också skratta lite och fortsätter sedan äta.
-Jag måste säga att du är väldigt duktig på att göra pannkakor, mr. Grimes, säger jag när jag ätit upp allt på min tallrik.
-Tack så hjärtligt, fröken Matilda. Men jag måste dessvärre medge att det fröken ätit kostar henne en kyss. Skulle fröken vilja vara så snäll och betala? säger Edward med tillgjord röst och ett höjt ögonbryn.
-Självklart ska hon göra det, säger jag och går fram till hans stol. Jag sätter mig gränsle över honom och ger honom en lång, passionerad kyss. Mina händer är i hans hår och han har sina på min rygg. Vi blir avbrutna av Edwards ringsignal precis innan det börjar hetta till. Han för motvilligt huvudet bakåt och kollar på telefonen. Hans lätt irriterade ansiktsuttryck byts snart ut mot ett stort leende.
-Hej John! svarar han och jag ler lite smått. Tänk att man kan bli så glad av att ens tvilling som man spenderat hela sitt liv med ringer. Det måste vara härligt att ha en vän som vet exakt allt om en själv...
Fortsättning följer...
Det blev ett väldigt kort kapitel ikväll eftersom jag fortfarande inte är helt återställd. Och jag vet att det inte är lika bra skrivet som dem andra men det beror också på hur jag mår. Det kommer snart bli som vanligt igen, jag lovar! Men hoppas ni gillade det ändå! :D
Kommentera!
Kapitel 12
Kapitel 12
Edward
Jag stänger den vita dörren bakom mig och lägger sedan en arm om Matildas axlar. Det känns rätt. Som om jag fått tillbaka en del av mig själv som varit borttappad. Vi går sådär, under tystnad, ända fram till Matildas dörr. Då måste jag ta ner armen för att hon ska kunna leta upp sin nyckel och låsa upp. Inne i hallen drar hon av sig sina skor och försvinner snabbt ut i köket. Jag tar ganska god tid på mig att ta av mig mina Converse och ställer dem prydligt bredvid Matildas. Jag kollar mig omkring i hallen. Väggarna är fulla av klotter. Jag ler för mig själv. Jag älskar denna lägenheten. Den är så ljus och öppen och allt känns hemtrevligt. Jag går ut i köket där Matilda sitter vid bordet och kollar ut genom fönstret. Klockan är närmare sex på morgonen men jag är inte trött överhuvudtaget. Jag sätter mig på stolen mittemot Matilda och kollar på henne. Studerar varenda drag i hennes ansikte. En varm känsla sprids i magen och jag inser hur mycket jag har saknat henne. Matildas händer ligger knäppta på bordet. Jag sträcker mig fram och lägger mina händer över hennes. Hon kollar på mig. Jag ser i hennes ögon att hon funderar på om hon ska ta mina händer, liksom ge med sig och visa att hon fortfarande vill ha mig. Eller om hon ska dra sig undan. Vi sitter och kollar in i varandras ögon i säkert tre minuter. Då reser sig plötsligt Matilda upp. Först tror jag hon ska be mig sticka därifrån. Men sedan går hon fram till mig, sätter sig i mitt knä och gömmer ansiktet i min axel. Jag lägger en arm om hennes rygg. Den andra handen stryker över hennes hår. Hon andas konstigt, liksom ryckigt. Jag förstår att hon gråter.
-Lilla gumman. Varför gråter du? viskar jag i hennes öra.
-Jag har saknat dig så mycket, säger hon ryckigt och kollar på mig med röda ögon. Hennes svarta smink har runnit ut lite och hennes mohawk hänger en aning. Jag böjer mig fram och kysser henne lätt på läpparna. Sedan kollar jag henne in i ögonen igen.
-Jag har nästan gått sönder utan dig, lova att vi aldrig lämnar varandra igen, säger jag och hon nickar.
-Jag lovar, säger hon och skrattar till. Sedan kysser hon mig igen. Äntligen känns allting som innan igen. Äntligen slipper jag gå runt söndrig och olycklig, jag slipper ljuga och jag slipper det där hålet i magen. Allt är perfekt just så som det är nu...
Anna (N)
Jag vaknar upp i en gigantiskt stor säng i ett ljust, okänt rum. Först blir jag nästan rädd, fattar inte vart jag är. Jag kollar på sidan om mig och ser en svart kalufs sticka upp ur täcket. Då minns jag. Jag är hos Bill. Jag ler för mig själv. Jag har sovit i samma säng som Bill Kaulitz, det är helt sjukt! Jag kollar mig omkring i jakt på en klocka. Jag hittar en på nattduksbordet. Hon är snart halv tre på eftermiddagen. Det blev lite sent igår. Jag och Bill somnade nog inte förens halv åtta i morse. Jag kollar på Bill igen. Funderar på att väcka honom. Jag bestämmer mig för att låta honom sova vidare, han ser så fridfull ut. Istället reser jag mig upp, klär tyst på mig och smyger ut ur rummet. När jag väl står utanför vet jag inte riktigt vart jag ska gå, jag har ju aldrig varit här innan. Jag bestämmer mig tillslut för att gå ner för trappan och till vänster, vilket leder mig in i ett stort kök. Där sitter Anna med rufsigt, vinrött hår.
-Godmorgon, säger jag. Hon kollar upp från sin kaffekopp.
-Godmorgon! säger hon piggt och glatt. Jag sätter mig mittemot henne vid bordet.
-Är du nöjd med festen igår? frågar jag.
-Jag är mer än nöjd! Bästa festen EVER! säger Anna och ler stort.
-Ja, det var roligt, säger jag och nickar.
-Du och Bill verkar komma bra överrens, säger Anna och blinkar retsamt mot mig. Jag känner hur kinderna blir lite varma och kollar ner i bordet.
-Han är väl schysst... säger jag och pillar lite med håret. Anna skrattar.
-Hade ni det mysigt igår? frågar hon. Som tur är behöver jag inte svara på den frågan. En trött Bill kommer in i köket och sätter sig bredvid mig vid bordet.
-Godmorgon, säger han med grötig röst. Han lutar sig fram och ger mig en kyss på kinden. Mina kinder blir ännu varmare och jag tittar åter igen ner i bordet. Anna bara skrattar och skakar på huvudet...
Fortsättning följer...
Det blev ett snabbt litet kapitel ikväll eftersom jag var så skrivsugen! Hoppas ni gillade det :)
Kommentera!
Kapitel 11
Kapitel 11
Anna (B)
Jag hoppar ut ur den vita limousinen och bländas genast av alla blixtar som riktas mot mig. Jag måste blinka flera gånger för att kunna se någonting överhuvudtaget. Jag står på en röd sammetsmatta som går ända fram till en gigantisk ingång. Dörren är utsmyckad med samma röda tyg som jag står på. Mattan är kantad av fotografer, journalister och fans. Matilda, Tom, Nemo, Bill, Anna, Edward och John hoppar ut ur limousinen efter mig och vi börjar gå mot ingången. Vi får stanna flera gånger för att posera framför kameror, svara på frågor och Matilda, Edward, John, Tom och Bill får även stanna och hälsa på sina fans. Vid ett tillfälle blir ett "Matilda-fan" helt galen och greppar tag i Matilda. Hon drar Matilda mot sig och Matilda skriker i ren panik Edwards namn. Edward tittar förvånat upp och rusar fram mot tjejerna. Han lägger sina armar om Matildas mage bakifrån och sliter henne ur tjejens armar. Ett par säkerhetsvakter kommer fram och för bort fanet och Matilda slänger sig om Edwards hals. Efter ett par sekunder spärrar Matilda upp ögonen och bokstavligt talat hoppar bort från Edward.
-Tack, säger hon snabbt och kommer bort mot mig, Nemo och Anna. Hennes blick är lite förvirrad och Edward står bara och tittar efter henne.
-Är du okej? Nemo lägger en hand på Matildas överarm och kollar oroligt på henne.
-Ja ja, jag mår bra, säger Matilda och ler.
-Denna kvällen handlar ju om dig, Anna. Ingenting ska få ta fokus från dig, säger hon och kramar om mig. Jag fylls av en varm känsla. Mina vänner har ordnat hela denna festen bara för mig. Helt otroligt. Vi möter upp med killarna lite längre fram på mattan och går in genom ingången utan några fler stopp. När vi gått in i den stora hallen stängs dem enorma dörrarna och det blir märkligt mörkt och tyst utan kamerablixtarna, journalisternas frågor och fansens skrik. Till höger om oss finns en garderob som är fullproppad med jackor, koftor och andra klädesplagg. Mittemot oss finns två dörrar med små fönster ut mot själva festlokalen. Redan nu ser jag massa kompisar från Sverige och några här från Amerika.
-Är du redo för den bästa kvällen i ditt liv? frågar John som plötsligt står bredvid mig med en arm om mina axlar. Innan jag hinner svara ger han mig en blöt puss på kinden och jag blir helt paff. Vart kom det ifrån? Jag stammar fram ett "Ja" och sneglar nervöst på Tom som står bredvid mig. Hans ögon är helt svarta och han ställer sig närmare mig. Vi går in tillsammans och jag överröses genast med kramar och gratulationer. Det är säkert över hundra personer här inne och jag blir helt varm och lycklig av att se alla mina vänner. När det känns som om jag kramats minst miljon gånger kollar jag till höger och ser min familj stå vid ett bord med snacks. Jag skriker till av glädje och springer fram till dem. Vi kramas och pratar och skrattar och jag känner hur mycket jag saknat dem. Tom kommer fram och lägger en arm om mig.
-Det här är min pojkvän, Tom Kaulitz, säger jag. Mitt hjärta gör ett litet skutt när jag själv hör orden jag just yttrat. Tom Kaulitz är min pojkvän! Tom hälsar på min familj och vi står och fortsätter prata ett bra tag.
-Får man lov att sno en dans av födelsedagstjejen? jag vänder mig om och möts av Johns glada ansikte. Det finns något i hans blick som på något oförklarligt sätt gör mig nervös, men jag tackar ändå ja till dansen. John håller min ena hand under hela dansen och kollar mig djupt in i ögonen. Jag blir lite generad men dansar med honom ända tills låten är slut. Då tackar jag för dansen och ställer mig bredvid Nemo. Hon verkar inte alls vara stött av Johns märkliga beteende. Det kanske bara är jag som inbillar mig? Jag och Nemo står kvar ganska länge och pratar på om allt och ingenting. Hon är en härlig tjej och jag är glad att vi får tid att lära känna varandra bättre. Nemo har en slags "talang" för att råka säga väldigt roliga saker, utan att ens mena det och jag får väldigt många skrattanfall under vårt samtal. Mitt under ett anfall kommer Tom fram och tar min hand.
-Får man sno en liten dans? säger han och jag måste säga att jag är förvånad över att han inte är berusad. Han vill väl kunna hålla koll på John antar jag.
Jag hör den lugna låten först när vi står i mitten av dansgolvet och lägger mina armar om Toms hals. Hans händer ligger på min midja och jag vilar mitt huvud mot hans axel. Vi rör oss i takt till musiken och jag har nog aldrig varit lyckligare.
-Vad tycker du om ditt Sweet 16-party än så länge? säger Tom tyst i mitt öra.
-Det är den bästa dagen i mitt liv, säger jag och Tom skrattar tyst i mitt öra. Han kysser mig lätt på halsen och jag ryser till av välbehag. Jag känner efter ett tag att min nacke börjar göra lite ont så jag flyttar huvudet till Toms andra axel. Jag tittar ut över dansgolvet och ser Matilda och Edward dansa tätt tillsammans med slutna ögon.
-Ser ut som om Matilda och Edward har kommit överrens igen, viskar jag till Tom och han kollar runt i lokalen. Han ler.
-Det var väl på tiden. Edward har varit så olycklig sedan de gjorde slut, säger han och jag blir lite förvånad.
-Har du och Edward haft kontakt sedan de gjorde slut? frågar jag.
-Ja, han är en schysst kille, säger Tom. Jag kommer plötsligt att tänka på Bill. Han måste bli helt förstörd när han ser Matilda och Edward tillsammans igen. Jag tittar snabbt upp och kollar runt i lokalen.
-Vad är det? frågar Tom men jag svarar inte. Tillslut ser jag Bill och Anna sitta och prata i en av de stora vita sofforna. Bill ser ut att vara helt uppslukad av Anna och har inte ens sett Matilda och Edward.
-Jag tror Bill har kommit över Matilda, säger jag och nickar i riktning mot honom och Anna. Tom börjar skratta och skaka på huvudet.
-Och dem säger att JAG är en player! säger han retsamt och jag börjar skratta jag med.
Resten av natten går otroligt snabbt och innan jag vet ordet av är klockan halv fem på morgonen och jag kan knappt hålla ögonen öppna. John har varit lika klängig som innan och nu kan jag nästan med säkerhet säga att han är kär i mig. Tom bär ut mig till limousinen som väntar utanför och vi sätter oss alla trötta i dem mjuka sätena. Tom frågar rätt ut.
-John, jag vill inte låta som värsta paranoida pojkvännen men... Är du typ, kär i Anna? För du har varit väldigt på ikväll, John kollar förvånat på Tom. Sedan brister han ut i gapskratt.
-Nej, jag är verkligen inte kär i Anna. Jag menar, visst. Hon är en toppentjej och om jag inte hade varit förlovad med världens bästa tjej så hade jag kanske kunnat vara lite intresserad. Men nej, jag är bara en väldigt fysisk person. Jag älskar att kramas och vara nära mina vänner, John ler ett brett leende och vi alla börjar skratta. Jag kollar runt på mina vänner. Edward och Matilda sitter mittemot varandra och ger varandra små diskreta blickar. Jag ser att dem försöker dölja blickarna men det går inget vidare. Bill och Anna däremot gör inget för att visa att dem uppenbarligen gillar varandra. Anna sitter med huvudet mot Bills axel och dem håller hand. Nemo har huvudet mot Johns axel och hans huvud vilar mot hennes. De har flätat ihop sina fingrar och Nemo sover nästan. Jag sitter i Toms knä och han har sina armar runt min midja.
Första stoppet vi gör är Matildas lägenhet. Hon säger hejdå och kramar om alla. När hon hoppat ut ur limon dröjer hon kvar och kollar på Edward.
-Vill du... följa med upp? frågar hon generat. Edward nickar och säger också han hejdå innan han hoppar ut och lägger en arm om Matildas axlar. Jag sneglar mot Bill för att se hans reaktion. Men han har bara ögon för Anna. Han verkar inte ens bry sig. Nästa stopp är John och Nemos hus. Nemo har somnat och John bär henne fram till dörren. Sista stoppet är Bill och Toms hus och jag märker först nu att även Anna är kvar i bilen. När vi kommer in genom dörren försvinner Anna och Bill in i Bills rum och jag och Tom går in på "vårt" rum.
-Jag är helt dödstrött! säger jag och slänger mig på sängen. Tom ler och lägger sig bredvid mig. Han kysser mig på halsen och fortsätter mot munnen. Jag kysser honom tillbaka och tänker att detta definitivt är min bästa födelsedag någonsin...
Fortsättning följer...
Det blev en Anna-special eftersom hon fyllde år i förrgår! Hoppas du blev nöjd med den sweetie <3
Kommentera! :D
Btw, självklart pratar Edward och John engelska men jag tycker det blir lättare för alla att skriva på svenska istället ;)
(Blogg.se är en bitch och gör allt till fetstil :( )
Kapitel 10
Kapitel 10
Bill
Jag sitter kvar ett tag i soffan när Anna gått ut. Funderar. Analyserar. Tänker att jag tänker för mycket. Allt går bara runt i mitt huvud och efter ett tag får jag huvudvärk. Jag bestämmer mig för att gå ut på en promenad för att rensa huvudet. Jag går ner för trappan och hör Tom och Anna hålla på när jag går förbi Toms rum. Jag suckar och skakar på huvudet. Min bror har bara sex i skallen. Jag går ut i hallen och tar på mig skorna. För att inte vara lika lätt att känna igen trycker jag ner en keps på skallen och tar på mig mina solglasögon. Väl ute på gatan börjar jag gå in mot staden. Tänker inte så mycket på vart jag går och låter fötterna styra sig själva. Efter några minuter inser jag att jag är på väg rakt mot Matildas lägenhet. Men jag gör ingenting för att stoppa mig själv. Bara fortsätter gå. Jag stannar utanför porten. Kollar mig omkring. Vet inte riktigt vad jag ska göra så jag vänder för att gå tillbaka in mot stan. Jag hinner bara vända mig om halvt innan jag stöter ihop med en tjej. Båda vacklar bakåt och mina solglasögon åker ner på näsan. Jag trycker snabbt upp dem igen och kollar på tjejen. Hon har långt, blont hår, jeans shorts och en stor vit t-shirt.
-Omg, I'm so sorry! Are you okay? säger hon och ser oroligt på mig. Jag ler och nickar.
-Don't worry, I'm fine, hon ler ett fint leende mot mig och jag kan inte undgå från att känna ett litet fladder i magen. Den här tjejen är så otroligt söt.
Anna (N)
Jag ler mot killen framför mig. Tänker att jag känner igen honom.
-I'm Anna, by the way, säger jag och håller fram handen mot honom. Han tar den och kramar den mjukt.
-I'm Bill, säger han. Då fattar jag. Det är Bill Kaulitz. Jag kväver ett litet skrik och försöker hålla mig lugn.
-Är du Bill Kaulitz från Tokio Hotel? säger jag på tyska. Han nickar.
-Ja, det är väl ingen mening att försöka dölja det, säger han och ler snett. Mitt hjärta smälter.
-Jag älskar er musik! säger jag och ler mot honom.
-Tack! Är du här ifrån USA eller? frågar han. Jag skakar på huvudet.
-Nej, jag är från Sverige, men jag är här för att överraska min kompis. Hon bor i detta huset, jag gör en gest mot huset vid sidan om oss.
-Är det Matilda Westermark som är din kompis? frågar Bill. Jag nickar långsamt. Hur vet han att Matilda bor här?
-Ja... Känner du henne också? frågar jag och han nickar.
-Ja, det gör jag. Du får hälsa henne, säger han och tar några steg åt sidan. Jag tar min väska och går mot porten.
-Det ska jag göra. Det var trevligt att träffas, säger jag och han ler mot mig igen.
-Ja det var det. Vi kanske träffas igen någon gång? säger han och jag ler tillbaka.
-Man kan ju alltid hoppas, säger jag och öppnar porten. Jag går in med väskan bakom mig men stannar bara någon meter från dörren för att kolla bakåt. Bill står fortfarande och kollar på mig. Våra blickar möts och båda tittar generat bort. Jag vinkar lite smått och han vinkar tillbaka. Sedan vänder jag mig om och går mot hissen. Mitt huvud håller nästan på att sprängas och jag skrattar högt. Jag stod just och pratade med Bill Kaulitz!! Helt sjukt!
Matilda
Natta sitter mitt emot mig och kollar mig rakt in i ögonen. Jag kollar tillbaka på henne.
-Nå? hade du det mysigt med Bill igår eller inte? säger hon och jag suckar.
-Natta, jag har problem, säger jag och lägger huvudet i händerna. Hon lägger en hand på min arm.
-Vad är det? jag kollar upp på henne.
-Jag tror att jag fortfarande älskar Edward... jag säger det mycket tyst men jag ser på Nattas ansiktsuttryck att hon uppfattade vartenda ord. Hon öppnar munnen och ska precis säga något men blir avbruten av dörrklockan. Vi kollar båda fundersamt på varandra. Jag väntar inget annat besök? Jag reser mig från stolen och går ut till hallen med Natta i släptåg. När jag öppnar dörren får jag en mindre chock. Det ser ju ut som... Men nej, det kan inte vara...! Jo det är verkligen!
-ANNAAAAAAA!
Fortsättning följer...
Så detta var Annas debut i berättelsen. Hoppas du blev nöjd med den ^-^ Anledningen till att det blir "rubriken" Anna (N) är för att det nu finns två Annor. Så när "Toms Anna" berättar så kommer det stå Anna (B). Just so you know ;)
Kapitel 9
Kapitel 9
Anna
Tom har gått in i sitt rum för att duscha och göra sig i ordning. Eftersom jag aldrig varit här innan så bestämmer jag mig för att gå runt och kolla i det stora huset. Jag går ut från köket och kommer ut i det stora vardagsrummet. Det var här jag och Tom kollade på film igår. Den stora gråa soffan och bioduken står lite åt höger om en stor trappa. Jag går upp för den och hamnar i en korridor med en massa dörrar. Jag öppnar först en som leder till ett stort badrum, nästa leder till ett sovrum, bakom tredje dörren finns det en massa gym redskap. På väggen tvärs över finns det bara en dörr. Jag öppnar den och kommer in i ännu ett stort tv-rum. Där inne står en stor, svart soffgrupp med ett vitt soffbord framför sig. Bill sitter i ena hörnet av soffan och stirrar tomt på den stora, mörka tv-skärmen. Jag går fram och sätter mig bredvid honom.
-Hur är det? frågar jag försiktigt. Han kollar mot mig och suckar.
-Inte så bra. Jag är så förvirrad just nu, han skakar på huvudet.
-Vill du prata om det? jag lägger en hand på hans överarm. Han stelnar till lite och kollar fundersamt på mig. Som om han försöker bestämma sig för om han kan lita på mig. Tillslut slappnar han av och vänder sig helt mot mig.
-Igår när jag och Matilda hade varit ute och shoppat och fikat följde jag henne hem. Och när vi stod utanför porten så liksom... Kysstes vi... jag ler mot Bill.
-Det är väl bra? frågar jag.
-Ja, jo. Det är det kanske. Men Matildas ex, Edward du vet? jag nickar.
-Han ringde när vi satt och fikade. Matilda svarade inte, men det var något som hände. Hela hennes uttryck ändrades och det verkade nästan som om hon blev helt ledsen. Och då började min hjärna såklart analysera det hela och försöka komma på varför hon blev som hon blev. Och den enda rimliga anledningen är att hon fortfarande... älskar Edward, jag ser att det tar emot i Bill när han säger det. Kan det vara så? Att Matilda verkligen inte har kommit över Edward? Det låter inte helt orimligt, hon var så löjligt kär i honom när de var tillsammans. Men det kan jag ju självklart inte säga till Bill!
-Det är nog ingen fara med det, säger jag och ler mot honom.
-Om jag känner Matilda rätt så kommer hon inte gå tillbaka till Edward, Bill slappnar av och jag reser mig upp.
-Tack, säger han och ler tillbaka mot mig.
-Jag går ner och ser om Tom är klar, Bill nickar och jag går ner till Toms rum. Där inne står han, min älskling. Hans cornrows ser blöta ut och han har bara kalsonger på sig.
-Hej snygging, säger jag och kysser honom. Han besvarar min kyss och lägger armarna om mig.
-Ska du göra något särskilt idag? frågar han och jag skakar på huvudet.
-Nej, jag har inte planerat något. Hurså? jag kollar på Tom. Han ler busigt mot mig.
-Bra, då kan vi vara tillsammans hela dagen! han knuffar ner mig i sängen och kysser mig på halsen. Jag skrattar och letar upp hans mun med min. Jag låter min tunga leka med hans och lyckan håller på att välla över inom mig. Ändå kan jag inte riktigt släppa tanken på mitt och Bills samtal. Älskar Matilda verkligen Edward fortfarande?
Fortsättning följer...
Än en gång, kommentera gärna! :D
Kapitel 8
Kapitel 8
Natalie
Jag går upp för de sista trappstegen till Matildas lägenhet. Vi har inte träffats på flera dagar, båda har varit upptagna med sitt. Jag kollar på ringen på mitt finger och ler. Jag har inte berättat för Matilda än, ville göra det face to face. John ska berätta för Edward idag också.
Jag går fram till dörren märkt med Westermark. Knackar lätt på dörren. Matilda öppnar inom tio sekunder.
-Hej! säger vi båda i munnen på varandra och kramas.
-Kom in, kom in! säger Matilda och flyttar sig från dörröppningen så att jag kan komma in. Jag tar några steg in i lägenheten och tar av mig skorna. Jag kollar mig omkring på de nerkladdade väggarna. När Matilda flyttade in här var alla väggarna vita. Hon tyckte det var så tråkigt att hon lade lite svarta pennor här och var och bad alla sina gäster skriva eller rita något på väggarna.
Jag hör Matilda skramla med något i köket. Jag går mot köket och ställer mig lutande mot dörrkarmen.
-Vill du ha kaffe? Matilda kollar på mig. Jag nickar.
-Ja. Om du kan fixa latte med ex...
-Extra mjölk och socker. Jag vet, säger Matilda och blinkar mot mig. Jag skrattar. Matilda "lärde" mig att dricka kaffe när vi var 13-14 år. Hon gjorde då en latte med extra mjölk och socker, och det är den enda sortens kaffe jag kan dricka fortfarande. Hon ta fram två latte-glas och sätter dem under kaffemaskinen. Det pyser och ångar när mjölken skummas. När den första koppen är klar tar Matilda fram mjölk och socker och häller i lite av varje i kaffet.
-Sådär, en Nemospecial! säger hon och håller fram glaset. Jag tar det medvetet med handen jag har ringen på. Matilda stelnar till när hon ser.
-Är det där...? frågar hon och pekar på min hand.
-Ja, säger jag och ler stort. Hennes ansikte spricker upp i ett leende och hon slänger sig runt halsen på mig. Jag hinner nätt och jämnt hindra kaffet från att flyga ut över golvet.
-GRATTIIIIIIIIIIIIIIS!!!!!!!!!!!!!!! ropar hon och jag skrattar.
-Haha tack! säger jag. Matilda släpper mig och tar sitt glas med kaffe. Vi sätter oss mittemot varandra vid det lilla köksbordet.
-När? Var? Hur? Matilda låter ivrig.
-John friade i förrgår. Han hade lagat mat och hällt upp mjölk i ett fint champange glas till mig och när jag hade tagit några klunkar så kände jag något hårt i munnen. Och när jag spottade ut det så var det denna ringen. Du skulle se hur fin John var! Han tog ringen och gick ner på knä bredvid min stol och sa en massa fina saker! säger jag och ler stort när jag tänker på kvällen.
-ÅHH! Vad romantiskt! säger Matilda och suckar djupt. Vi sitter och pratar på om lite allt möjligt ett tag. Sedan kommer jag ihåg tvprogramet från igår.
-Förresten, hur är det med Bill?
Anna
Jag vaknar av en arm runt min midja. Först blir jag rädd. Kommer inte ihåg någonting av gårdagen. Sedan kommer minnena tillbaka. Jag gick på dejt med Tom, han bjöd hem mig, vi hånglade i soffan och jag sov över. Jag kollar åt sidan. Där ligger han, världens vackraste. Han sover fortfarande och snarkar lätt. Jag kollar mot klockan, halv ett. Jag lirkar mig försiktigt ur Toms grepp. Han gnyr till lite och vänder sig om, men han vaknar inte. Jag tar på mig mina kläder och går ut i köket. Där sitter Bill med en tidning.
-Godmorgon! säger han och ler.
-Godmorgon, säger jag lite nervöst. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Som tur är tycker inte Bill att det är lika jobbigt som mig, han pratar på.
-Slå dig ner, säger han och knuffar till stolen mittemot sin med foten så att den åker ut. Jag sätter mig ner lite försiktigt.
-Hade ni det trevligt igår? säger han och blinkar mot mig. Jag kan inte hjälpa att jag blir alldeles röd i ansiktet. Varför måste jag alltid bli det? Bill skrattar.
-Jag tar det som ett ja, säger han och skakar på huvudet. Han fortsätter prata på om ingenting och jag slappnar av mer och mer. Efter ett tag kommer Tom in i köket. Han ser helt nyvaken ut och kliar sig i ögonen.
-Godmorgon, säger jag och han ler och komer fram till mig.
-Godmorgon, säger han och kysser mig mitt framför Bill. Jag blir generad igen. Tom skrattar lite när han ser det och sätter sig bredvid mig. Han lägger en hand på mitt ben.
-Vad gjorde du och Matilda igår Bill? Tom kollar mot sin bror. Bill har plötsligt blivit lite röd i ansiktet.
-Inget särskilt. Shoppade och fikade bara, säger han lite för snabbt och kollar ner i sin tidning. Tom ler.
-Åh, det hände något! Berätta! säger han och lutar sig lite framåt.
-Det finns inget att berätta, okej! säger Bill och reser sig. Han går in i sitt rum och stänger dörren. Tom skrattar.
-Ingen fara, han är inte sur på riktigt, han blir sån när han är kär bara, säger han och kollar på mig. Jag nickar och kollar in i Toms mörka ögon. Han lutar sig fram och våra läppar möts. Jag tänker att jag är den lyckligaste flickan i världen.
Fortsättning följer...
