Vi står alla i en liten cirkel backstage. Matilda på min högra sida, Femke på min vänstra och Nils står mittemot mig. Vi hör alla tjejskrik från studion. Alla tjejer är helt galna och jag förstår dem. Jedward är ju här! En man med headset kommer in i vår lilla loge och säger att vi ska ut på scen om fem minuter. Matilda drar ett djupt andetag.

-Okej, det är nu det gäller, säger Nils och vi nickar. Det är nu det gäller. Det är vår första spelning på Irländsk tv. Vi ska spela vår första singel, en cover på Blurs låt "Song 2". Den släpptes igår i Irland, England och Skottland. Mannen med headset kommer in igen och ber oss följa med till sceningången. Vi följer honom genom vita korridorer. Det finns en massa röda dörrar med vita lappar med namn på. Jag ser en med namnet "JEDWARD" och det fladdrar till lite i magen. Jag håller tummarna för att jag kommer kunna konsentrera mig på scen även när jag ser John och Edward sitta i soffan, bara några meter ifrån mig.

Vi kommer fram till slutet av korridoren och går in genom en stor svart dörr med texten "STUDIO AND STAGE ENTRANCE" på. Tjejskriken ökar i volym ju längre vi går och jag inser att vi är nära nu. Väggarna i denna korridoren är svarta och täckta med svart tyg. Golvet är också svart och det har vita tejpmarkeringar som visar i vilken riktning vi ska gå. Mannen stannar plötsligt och vänder sig mot oss.

-Ser ni den här väggen? han gör en gest mot en stor silvrig vägg med en massa sladdar och annat. Vi nickar.

-Detta är sceningången. Väggen kommer öppnas om ungefär en minut och då ska ni ut. Ni kommer hamna på scenen och där står alla era intrument och sånt, förstår ni? vi nickar återigen och mannen ler.

-Bra. Lycka till! säger han och ställer sig åt sidan så att han inte ska synas när väggen öppnas. Vi hör programledaren ute i studion försöka avrunda Jedwards intervju, det är inte det lättaste i världen. Killarna bara fortsätter prata på. Tillslut nästan skriker programledaren för att få tyst på dem.

-OKEJ KILLAR! Nu måste ni faktiskt sluta prata för våra nästa gäster står redo att göra entré. Dem är Sveriges största rockband just nu och dem släppte sin första singel "Song 2" igår och dem ska spela den här för oss nu! Ge en varm applåd för SUCH A SHAME! väggen framför oss åker upp och jag blir överväldigad av alla applåder och skrik. Jag ser hur folk i publiken sträcker ut händerna mot oss och jag hör hur dem skriker våra namn. Jag blir helt paff. Jag trodde aldrig att vi skulle ha så många fans i Irland. Att dömma av dem andras ansiktsuttryck är även dem förvånade. Vi vinkar ut mot publiken och gör oss sedan redo för att spela. Jag börjar på trumbeatet medan dem andra tar på sig sina intrument. Matilda vänder sig mot oss och räknar in. Sedan börjar vi.

-WIHO! Matilda vänder sig mot pupliken som sjunger med. Jag blir fylld av en sådan lycka och så mycket adrenalin att jag inte kan sluta le under hela låten. Matilda verkar också ha fått en stor adrenalinkick för hon är väldigt energisk på scen. Hon springer ut mot publiken och sedan mot John och Edward som sitter i sofforna vid programledaren. Hon sätter sig ner på armstödet och lägger en arm om Edward och sätter huvudet nära hans öra medan hon sjunger. Innan hon springer tillbaka till oss ger hon honom en snabb puss på kinden. Jag försöker hålla mig för skratt. Matilda gör alltid så på antingen programledaren eller dem andra kändisarna när vi spelar på olika program. Hon nästan leker med dem. När vi avslutar låten är jag alldeles varm och helt slut. Adrenalinet pumpar i min kropp och jag vill bara fortsätta spela. Jag får nästan anstränga mig för att inte börja om på låten och istället gå fram till Matilda, Femke och Nisse och vinka till publiken. Programledaren ropar på oss och ber oss komma och sätta oss i soffan. Vi går fram och hälsar på först honom och sedan John och Edward. Mitt hjärta hoppar över ett slag när John omfamnar mig. Han luktar gott och kramar mig hårt. Vi sätter oss ner i soffan och programledaren börjar ställa en massa frågor. Som vanligt är det mest Matilda som sköter snacket. Vi enades om att hon skulle vara den som pratar mest innan vi slog igenom på riktigt. Under hela intervjun sitter jag bredvid John. Min vänstra sida är tryckt mot honom och det gör mig alldeles varm inombords. Jag försöker koncentrera mig på vad programledaren säger men det är näst intill omöjligt. Efter vad som känns som en minut avrundar programledaren programmet och publiken applåderar och skriker igen. Alla i soffan reser sig upp och vi går tillbaka backstage. Eller, jag, Matilda, Femke, Nils och programledaren går, John och Edward springer och hoppar om vartannat. När vi kommit tillbaka till den svarta korridoren med tyget på väggarna börjar killarna prata oavbrutet med oss. Jag hinner knappt uppfatta någonting av vad dem säger, det går så snabbt.

-Det var så coolt!

-Vad tycker ni om Irland?

-När kom ni hit?

-Vilket hotell bor ni på?

-Vart ska ni sen? frågorna bokstavligen väller ut ur dem och jag kan inte låta bli att skratta.

-Haha, tack! Jag älskar Irland, det är verkligen ett coolt land, säger jag och ler mot John. Han ler tillbaka och saktar ner lite på farten så att vi går bredvid varandra.

-När kom ni hit då? frågar Edward.

-Igår kväll, det var helt galet! Vårat plan blev tre timmar försenat men det var ändå en del fans som väntade på oss på flygplatsen. Vi hade ingen aning om att vi hade fans här! säger Femke.

-Ja, det var helt sjukt. Och sedan när vi kom till hotellet så hade fansen åkt dit! säger Nils. Han är helt röd om kinderna och ögonen lyser av lycka.

-Det är så coolt att träffa fans! Vilket hotell bor ni på då? säger Edward.

-Hotell Morrison. Bor ni hemma eller? säger Matilda.

-OMG, vi bor också på Morrison! säger Edward och ler stort.

-Allvarligt? säger Femke och John nickar.

-Ja! Vi ska checka in nu direkt när vi kommer här ifrån! säger han.

-Coolt! Då ses vi kanske ikväll igen? säger jag och kollar på John.

-Det hoppas jag verkligen att vi gör, säger han och blinkar mot mig. Jag känner hur värmen sprider sig i ansiktet och tänker att jag måste vara helt illröd. Vi har kommit fram till killarnas loge och måste säga hejdå. John kramar om mig länge och hårt. Jag blundar och drar diskret in hans doft. Jag kan inte få nog av den. Han släpper mig och kramar om Femke som står bredvid mig. När killarna kramat om alla och sagt hejdå försvinner dem in i sin loge och vi går in i vår. Vi byter om från scenkläderna och packar ner allting i en bag innan vi lämnar logen och går mot utgången. Vi hoppar in i vår lilla van och ger oss av mot hotellet. När vi kommer dit är det helt packat med folk och jag antar att dem flesta väntar på John och Edward. Chauförren kör förbi entrén och vidare mot en liten bakingång. Det känns lite fel att lura fansen som stått och väntat på oss men det kan inte hjälpas. Om vi hade tagit den vanliga entrén hade vi inte hunnit till festen ikväll. Det är en fest som annordnas av Universal, vårt skivbolag och det är tydligen väldigt viktigt att vi är där. Jag brukar inte tycka om sådana fester. Det brukar bara vara en massa malliga skivproducenter och annat "viktigt" folk där som står och skryter om hur bra dem lyckats med sina liv. Vi i bandet brukar först gå en liten runda och prata med folk så att det ska se ut som om vi är någorlunda sociala och tycker om festen, men sedan sitter vi bara och snackar. Ibland finns det någon annan intressant person där som vi hänger med, annars är vi mest för oss själva.

Vi hoppar ut ur bilen och går in genom dörren som leder in till hotellets restaurang kök. Där inne är det fullt med stekos vilket gör det lite svårt att se. Vi går genom köket och ut i lobbyn. När vi går mot hissarna hör jag någon som ropar mitt namn. Jag vänder mig om precis samtidigt som en tjej slår armarna om mig. Jag kramar henne tillbaka och ser att två andra tjejer står och kramar om Nisse. Han ler stort och jag ler lite för mig själv. Han måste älska alla tjejer som flockas runt omkring honom. Vi kramar om tjejerna och tar bilder och skriver utografer. Som tur är så är dem inte av den hysteriska sorten, utan håller sig lugna hela tiden. När vi säger att vi tyvärr måste gå kramar dem om oss en gång till och ger oss varsitt gosedjur. Jag kollar på min och ser att den har rött hår, precis som jag. Den har trumstockar i händerna och en likadan outfit som jag har på mig på omslaget till vår singel. När jag kollar på dem andras nallar så ser jag att även dem ser ut som deras ägare. Jag skrattar och tackar så mycket. När vi ställt oss i hissen vinkar vi till tjejerna och dem vinkar tillbaka.

-Trevliga tjejer, säger Femke och ler.

-Ja, och coola nallar, säger jag och vi skrattar. Alla fyra är ganska trötta efter spelningen. När vi kommit upp till rätt våning går vi direkt till rummen vi blivit tilldelade. Jag och Matilda är tvungna att dela rum eftersom det blivit något fel med bokningen, men det gör mig ingenting. Vi har olika sovrum och badrum i alla fall.

-Jag tror jag ska ta och lägga mig och vila ett tag. Jag är helt slut, säger jag och Matilda nickar.

-Gör du det. Kom ihåg att vi ska vara klara att åka om tre timmar bara, säger hon. Jag mumlar ett ja till svar och går sedan in på mitt rum och slänger mig i sängen. Jag ställer alarmet så att jag vaknar en och en halv timme innan vi ska åka och somnar sedan direkt.

Jag kollar på mina kompisar i bilen. Alla sitter och halvsover, ingen vill egentligen gå på festen. Men vi har inget val.

-Okej, jag vet att ingen vill det här egentligen men vi måste ändå se glada ut. Vi kan inte se ut som våldtagna skor framför alla fotografer och journalister första gången vi är på fest på Irland! säger Matilda i ett försök att få oss andra att piggna till lite. Jag kan inte hålla mig för skratt. Våldtagna skor är ett internskämt som funnits mellan mig och Matilda sedan vi gick i sjuan.

-Jag vet. Jag lovar att jag ska vara lika pigg som en Duracel kanin på festen, säger Femke och gäspar stort. Vi småpratar resten av vägen. När vi stannar utanför ingången och öppnar dörren bländas vi av vad som verkar vara en miljon blixtar. Vi tar på oss våra "Hollywood-smiles" och går ut på röda mattan. Vi stannar och tar bilder framför den stora "reklamväggen" och journalisterna skriker ut frågor. Matilda gör sitt bästa för att svara på alla. Jag fattar inte hur hon klarar av att urskilja alla ord. Jag hade bara ignorerat dem. Efter vad som känns som två timmar går vi äntligen ifrån alla paparazzis och vidare mot festlokalen. Där inne är det packat med folk i dyra, och väldigt fula, designerkläder. Jag suckar. Det ser ut som om det kommer bli ännu en kväll med fejkade leenden och skrytande småprat.

-Ska vi köra den vanliga rutinen eller? frågar Nisse. Jag suckar och nickar.

-Visst, vi ses om någon timme eller så, säger Femke och vi försvinner alla åt olika håll. Jag kollar runt lite, försöker hitta ett offer att börja med. Mina ögon fastnar på en medelålders kvinna i tight klänning med leopard mönster. Hon ser ganska snäll ut och jag bestämmer mig för att börja med henne. Jag går fram och håller fram handen.

-Hej, jag heter Natalie, säger jag och ler. Kvinnan synar mig snabbt uppifrån och ner och ler sedan tillbaka.

-Marie, säger hon och trycker lätt min hand. Jag och Marie står och pratar ett tag. Hon berättar att hon jobbar som manager och hon är väldigt trevlig.

-Hej Nemo! hör jag plötsligt en röst bakom mig. Jag vänder mig om och möts av Johns gröna ögon. Jag ler stort.

-Hej John! Gud vad roligt att ni också är här! säger jag och kramar om honom.

-Jag hade ingen aning om att ni också var signade till Universal, säger John.

-Jodå, det är vi. Vart är Edward, förresten? säger jag och John letar med blicken i lokalen.

-Där, säger han tillslut och pekar. Jag kollar mot stället han pekar på och ser Edward stå och prata med Matilda på andra sidan lokalen. Jag ler för mig själv. Hon måste vara superlycklig just nu.

-EDWARD! EDWARD KOM HIT! John ropar tvärs över den stora festlokalen och Edward tittar efter oss. Tillslut får han syn på oss. Han tar Matilda i handen och drar med henne.

-Hej! säger han och ger mig en kram. Vi står alla fyra och småpratar ganska länge. Efter ett tag sätts musik på och dansgolvet öppnar.

-Kom så dansar vi! säger John. Jag hinner inte säga ifrån innan han drar med mig ut till mitten av dansgolvet. Han börjar dansa i takt till musiken och jag försöker härma honom så gott det går. I ögonvrån ser jag Matilda och Edward dansa med varandra. Matilda som är van vid att dansa på scen rör sig i samspel med Edward och jag önskar för ett ögonblick att jag också hade fått öva på att dansa varje kväll. Jag kollar John i ögonen och efter en liten stund kommer jag faktiskt in i dansen ganska bra. Jag och John står och dansar låt efter låt och jag släpper aldrig blicken från hans ögon. Dem är så vackra. Matilda och Edward lämnar dansgolvet efter ett par tre låtar och sätter sig på en av sofforna för att ta lite dricka. Men jag och John står kvar, som trollbundna av musiken. Efter att DJn spelat ganska många uptempo låtar sätter han igång en lugn låt. Jag blir genast väldigt osäker och att döma av Johns ansiktsuttryck känner han likadant. Jag vill mer än gärna bara lägga armarna om honom men det vore så himla pinsamt om han avvisar mig. Efter att ha stått och velat och bara tittat osäkert på varandra ett tag bestämmer jag mig för att skita i alla tankar och lägger armarna om hans hals. Jag lutar huvudet mot hans axel och sluter ögonen, låter hans värme och doft omfamna mig. Han lägger armarna om min rygg och lutar sitt huvud mot min axel. Vi rör oss långsamt i takt till musiken, bryr oss inte om vem som ser. När den lugna låten är slut sätts en till snabb danslåt på men jag och John bryr oss inte. Vi står fortfarande med armarna om varandra och slutna ögon.

-Ska vi gå någon annan stans? viskar John i mitt öra. Jag nickar och släpper motvilligt honom. Vi går mot utgången och han får tag i en taxi.

-Hotell Morrison, tack, säger John och taxichauffören nickar. Jag och John sitter i baksätet och han har en arm om mig. Vi är framme efter ungefär tjugo minuter. John ber chauffören köra till bakingången, vi vill inte att fansen ska se oss. Vem vet hur dem skulle reagera om jag och John gick in på hotellet tillsammans, utan Edward och dem andra. John betalar taxinotan och vi hoppar ut ur bilen. Vi skyndar oss fram till hissarna för att inga fans ska få syn på oss. John trycker på knappen med nummer 8 på och hissen skjuts uppåt i en väldig fart. Inom tio sekunder plingar det till och hissdörrarna öppnas. John tar min hand och drar med mig mot deras hotellrum. På denna våningen finns det inte alls så många dörrar och jag antar att det bara är dem största sviterna som finns här. John stannar framför dörren med nummer 801 på och sätter i nyckelkortet. Han öppnar dörren och drar in mig i den stora hallen. Han trycker ner nyckelkortet i ett litet fack på vägen så att alla lampor tänds. Jag tappar nästan andan. Framför mig ligger ett gigantiskt rum med soffor, bord, ett piano, en stor tv och en massa andra småsaker. På ena vägen finns stora fönster som visar en vacker utsikt över Dublin.

-Wow... mumlar jag och kollar med stora ögon på John.

-Och jag som tyckte att VÅRT rum var lyxigt! säger jag och John skrattar. Han går fram till mig och lägger händerna på min midja. Jag kollar honom i ögonen och hans ansikte närmar sig mitt. Jag sluter ögonen och låter mina läppar möta hans. Mina händer rör sig på hans rygg och han pressar mig nära mot sig. Han flyttar sina läppar ner över min haka, följer min käklinje och sedan ner mot halsen. Hans läppar glider lätt över min hud och jag ryser av välbehag. Hans läppar är uppe vid mina igen och våra tungor leker med varandra. John drar med mig mot en av sofforna där vi lägger oss ner. Utanför börjar regnet falla över Dublins gator och jag är lyckligare än någonsin...

...Eller, det blir ju inte fortsättning på detta utan nästa gång kommer min och Edwards del! :D Vad tycker ni, är det okej? Jag har tänkt mig att jag nästa gång skriver om mig och Edward och sedan om allas första dejt (som jag skrivit innan så var det ju en dubbeldejt).

KOMMENTERA! =:)