Jag öppnar långsamt ögonen. Ljuset slås emot mig och det gör ont i ögonen. Jag stönar och begraver huvudet i kudden igen.

-Haha, du är ingen morgonmänniska va? säger Nemo.

-Nä, säger jag och gäspar samtidigt stort. Hon skrattar och kysser mig på pannan. Jag sätter mig halvt upp och sträcker ut hela kroppen. Utanför fönstret skiner solen och det är fullt med folk på gatorna.

-Hur mycket är klockan? frågar jag. Nemo kollar sin mobil.

-Kvart i 12, jag höjer ögonbrynen förvånat. Jag har nog aldrig sovit såhär länge innan. Edward och jag brukar alltid vakna väldigt tidigt. Edward... Tänk om han har sovit i sitt rum här bredvid hela natten och hört allt! Jag blir genast lite stressad och ställer mig upp på golvet. Jag klär snabbt på mig ett par kalsonger och byxorna från igår.

-Varför så bråttom? Nemo kollar på mig.

-Jag måste kolla vart Edward är! Tänk om han sovit här hela natten, säger jag och går ut i vardagsrummet. Jag styr stegen mot dörren som leder in i Edwards sovrum och knackar försiktigt på.

-Edward? Är du där? inget svar. Jag knackar en gång till innan jag öppnar dörren en aning. Det är helt tomt. Jag blir en aning orolig. Vart håller han hus?

-Han kanske sover i mitt rum? Hos Matilda, jag vänder mig om och ser Nemo stå där med samma kläder på som kvällen innan. Hennes hår står åt alla håll och kanter och hon är en aning svart under ögonen av mascaran.

-Vad? Nemo ser plötsligt förvirrad ut. Jag inser att jag står och ler stort mot henne. Jag känner hur kinderna blir varma och kollar ner i marken.

-Du ser bara så söt ut... säger jag generat och sneglar försiktigt upp på henne. Hon måste tycka jag är jättekonstig.

-Naw! Vad gullig du är! Du ser inte så dåligt ut du heller. Jag gillar ditt hår när det är så ruffsigt, jag ler och går fram till henne. Låter händerna vila på hennes höfter.

-Man tackar, säger jag och kysser henne lätt. Hon besvarar kyssen och hennes händer vandrar runt på min rygg. Vi står och håller om varandra ett tag innan vi bestämmer oss för att gå ner till Matilda och Nemos rum för att kolla om Edward är där. Vi går hand i hand mot hissen. Den plingar till och dörrarna öppnas på våning sex. Nemo går några centimeter framför mig för att visa vägen. Våra fingrar är ihopflätade och jag vill aldrig släppa. Hon stannar framför dörren med numret 608 och tar upp ett nyckelkort ur fickan. Vi går in i vardagsrummet. Det är mindre än mitt och Edwards rum, men fortfarande ganska stort.

-Matildas rum är det till vänster, så om Edward är här ligger han nog i mitt rum, säger Nemo och pekar mot den högra dörren. Jag nickar och vi går dit. Jag öppnar dörren och går in. Det är helt tomt. Nu börjar jag nästan bli lite orolig. Var sjutton håller Edward hus?

-Han kanske är inne hos Matilda...? säger Nemo efter en stund av tystnad. Även om jag har svårt att tro det så skadar det inte att kolla.

-Det är väl bäst att vi kollar, säger jag och går mot den vänstra dörren. Jag stannar utanför den.

-Borde vi knacka? jag blir plötsligt lite osäker på om jag verkligen vill gå in i sovrummet. Tänk om dem håller på med... nånting.

-Det borde vi nog, svarar Nemo och knackar lätt på. Inget svar. Hon knackar på några gånger till innan hon öppnar dörren. Där inne ligger Edward och Matilda och sover. Det ser nästan ut som om dem är ihoptrasslade med varandra.

-Ehh... Hoppsan, säger Nemo och försöker kväva ett skratt.

-Borde vi väcka dem? säger jag och kollar mot sängen.

-Ja, dem måste ju gå upp någon gång! Nemo går fram till Matildas sida av sängen och lägger en hand på hennes arm. Hon skakar henne lätt.

-Matilda. Matilda? Vakna! säger hon. Matilda öppnar långsamt ögonen.

-Va? Natta? hon ser sig förvirrat omkring, letar efter sin vän. Hon får syn på mig och spärrar upp ögonen.

-JOHN?! säger hon förvånat. Edward vaknar med ett ryck.

-Vad är det som händer? säger han och ser minst lika förvirrad och förvånad ut som Matilda. Jag kan inte hålla mig för skratt.

-Godmorgon! Sovit gott, säger jag och blinkar mot min bror. Han blir en aning röd om kinderna och kollar mot Nemo som står vid sidan av sängen.

-Vad gör ni här? säger han.

-John blev orolig över vart du höll hus så vi tänkte bara gå ner och se om du var här. Och det var du, säger hon och flinar.

-Ja, det är jag. Så, skulle ni kunna gå ut så att vi kan gå upp? säger Edward och jag och Nemo går ut ur rummet. Vi sätter oss i soffan.

-Det trodde jag aldrig! säger jag och Nemo skrattar. Edward och Matilda kommer ut ur rummet efter ett tag och vi beställer upp frukost. Utanför hörs då och då fansens skrik och jag blir lite orolig. Hur ska dem ta det här?

Då var det uppe! Det blev en John-special eftersom han inte har fått berätta på länge. :)

Lämna en kommentar och säg vad du tycker! Och säg gärna till om du hittar fel i stavningen eller så. :)