Jag lägger en arm om min bror. Vi går på gatan upp mot caféet där jag, Edward, Nemo och Matilda ska köpa lite fika innan vi beger oss mot stället där jag och Nemo, förhoppningsvis, ska ha vårt bröllop. Det fladdrar till i magen när jag tänker på bröllopet. Det är helt sjukt, jag ska gifta mig! Av någon anledning har jag alltid trott att Edward skulle bli den första av oss att gifta sig. Jag kollar mot Natalie. Min fina flickvän. Eller, fästmö, kanske man ska säga nu? Hennes röda hår lyser nästan i det starka solljuset och hon har ett stort leende på läpparna. Solen speglar sig i hennes stora solglasögon. Jag ler. Kan inte riktigt fatta att hon är min.

-OMG IT'S JEDWARD!!! gallskriker en tjej några meter bakom oss. Alla fyra tvärvänder och kollar ner mot gatan. Där kommer sju tjejer springande mot mig och Edward med öppna armar. Jag tar bort armen från min brors axlar och tar upp dem framför mig i ett försök att stoppa tjejerna. Det går inget vidare. Den första tjejen dundrar in i mig och strax efter slänger sig den andra om Edwards hals. Både jag och Edward måste ta några steg bakåt för att försöka återfå vår balans. Jag hinner precis få tillbaka den innan en annan tjej lägger armarna om mig. Men den här gången är jag beredd och står stadigt med båda fötterna på marken. Bakom mig hör jag Nemo och Matilda skratta. En av dem bästa fördelarna med att vara tillsammans med Nemo är att hon aldrig blir svartsjuk när sådant här händer. Hon är van vid det själv. Jag gissar att samma sak gäller Matilda. Tjejerna släpper inte taget om mig förens deras vänner börjar klaga på att dem också vill ha kramar. Jag kramar om alla tjejerna och tar sedan bilder med var och en av dem. Efter några minuter kommer tre av tjejernas pojkvänner fram till oss. Dem ser ganska sura ut och jag gissar att dem är svartsjuka. Jag kan inte låta bli att le lite. Det är alltid lika kul att se svartsjuka pojkvänner. Deras sura miner suddas dock snabbt bort när dem får syn på Nemo och Matilda. Då ler dem stort och blir lite röda i ansiketet.

-Hey, aren't you Matilda and Natalie from Such A Shame? frågar en av dem.

-Yes we are, svarar Matilda leende. Killarnas ögon blir stora och dem ler stort.

-Can we like... Ehm, get a pic and hug or something like that? stammar en av dem och Nemo och Matilda skrattar.

-Sure! Come here! säger dem i munnen på varandra och sträcker ut armarna. Killarna turas om att krama om dem och sedan får även dem bilder. Tjejerna stannar och snackar med killarna ett tag. Jag och Edward har fortfarande fans runt omkring oss som vill ta bilder och kramas. Tillslut känner jag en hand på min axel.

-Vi går i förväg till caféet, vi ses där! säger Matilda. Jag nickar och ler och tjejerna ger sig iväg. Jag fortsätter ta bilder och signerar. Efter ett tag kollar jag på klockan och inser att vi måste sticka nu om vi ska hinna ut till stället i tid.

-Hörni, jag är så ledsen men vi måste verkligen sticka nu! säger jag och kollar på Edward med en menande blick. Han fattar.

-Ja, vi har lite saker vi måste göra. Hejdå! Vi älskar er alla! ropar han och vinkar. Jag vinkar jag med och sedan sätter vi av mot caféet. Vi springer och hoppar hela vägen fram till dörren. Vi störtar in genom dörren och jag har armen om Edwards axlar igen. Vi skrattar och kollar på varandra. Det är alltid lika kul att träffa fans och att se deras leenden slår allt i hela världen. Plötsligt stelnar Edward till och tittar ut i lokalen. Jag följer hans blick och ser Nemo och Matilda stå och prata med Bill och Anna. Jag kan riktigt känna hur Edwards humör sjunker och det smittar av sig lite på mig. Så har det alltid varit. Så fort Edwards humör går ner och han blir sur, arg eller ledsen blir även jag det. Fast än att jag inte alltid har en anledning till det. Vi går fram till gänget och jag kramar om både Anna och Bill. Edward kramar om Anna och ger sedan Bill en tafatt halvkram. Sedan ställer han sig bredvid Matilda och lägger en arm om hennes axlar. Jag ställer mig bredvid Nemo. Vi står och småpratar ett litet tag innan Anna och Bill går ut ifrån fiket.

-Jag och John går och köper kaffe och te så kan väl ni vänta här? säger Nemo och Matilda nickar.

Jag följer Bills ryggtavla med blicken ända tills den försvinner runt hörnet på andra sidan gatan. Jag är alldeles kluven inom mig. Det känns inte alls bra att vara så kall mot honom, han är ju så himla snäll och vi är bra vänner egentligen. Men samtidigt känns det ännu jobbigare när jag tänker på bilderna av honom och Matilda. Jag får sådan avsmak av honom att det inte går att låtsas som om ingenting har hänt. Matilda suckar.

-Vi måste göra något åt det här. Det känns fel när det blir såhär, säger hon och kollar in i mina ögon.

-Jag vet, jag håller med. Men det går inte att förtränga dem där bilderna, dem sitter som berg i mitt huvud, säger jag. Varför ska det vara så himla komplicerat allting?!

Där har ni fortsättningen! Det blev en liten "twins special" idag eftersom... Tja, det bara blev det helt enkelt xD

Jag har märkt att det blir mindre och mindre kommentarer, och det är jättetråkigt :( Jag skulle bli jätteglad om ni kunde skriva vad ni tycker! :)

Och så tänkte jag fråga er om ni skulle vilja att jag skriver ett kapitel med en "tillbakablick" av när John och Edward träffade mig (Matilda) och Nemo? =:)