Kapitel 8

 

 

 

Natalie

 

 

 

Jag går upp för de sista trappstegen till Matildas lägenhet. Vi har inte träffats på flera dagar, båda har varit upptagna med sitt. Jag kollar på ringen på mitt finger och ler. Jag har inte berättat för Matilda än, ville göra det face to face. John ska berätta för Edward idag också.

 

Jag går fram till dörren märkt med Westermark. Knackar lätt på dörren. Matilda öppnar inom tio sekunder.

 

-Hej! säger vi båda i munnen på varandra och kramas.

 

-Kom in, kom in! säger Matilda och flyttar sig från dörröppningen så att jag kan komma in. Jag tar några steg in i lägenheten och tar av mig skorna. Jag kollar mig omkring på de nerkladdade väggarna. När Matilda flyttade in här var alla väggarna vita. Hon tyckte det var så tråkigt att hon lade lite svarta pennor här och var och bad alla sina gäster skriva eller rita något på väggarna.

 

Jag hör Matilda skramla med något i köket. Jag går mot köket och ställer mig lutande mot dörrkarmen.

 

-Vill du ha kaffe? Matilda kollar på mig. Jag nickar.

 

-Ja. Om du kan fixa latte med ex...

 

-Extra mjölk och socker. Jag vet, säger Matilda och blinkar mot mig. Jag skrattar. Matilda "lärde" mig att dricka kaffe när vi var 13-14 år. Hon gjorde då en latte med extra mjölk och socker, och det är den enda sortens kaffe jag kan dricka fortfarande. Hon ta fram två latte-glas och sätter dem under kaffemaskinen. Det pyser och ångar när mjölken skummas. När den första koppen är klar tar Matilda fram mjölk och socker och häller i lite av varje i kaffet.

 

-Sådär, en Nemospecial! säger hon och håller fram glaset. Jag tar det medvetet med handen jag har ringen på. Matilda stelnar till när hon ser.

 

-Är det där...? frågar hon och pekar på min hand.

 

-Ja, säger jag och ler stort. Hennes ansikte spricker upp i ett leende och hon slänger sig runt halsen på mig. Jag hinner nätt och jämnt hindra kaffet från att flyga ut över golvet.

 

-GRATTIIIIIIIIIIIIIIS!!!!!!!!!!!!!!! ropar hon och jag skrattar.

 

-Haha tack! säger jag. Matilda släpper mig och tar sitt glas med kaffe. Vi sätter oss mittemot varandra vid det lilla köksbordet.

 

-När? Var? Hur? Matilda låter ivrig.

 

-John friade i förrgår. Han hade lagat mat och hällt upp mjölk i ett fint champange glas till mig och när jag hade tagit några klunkar så kände jag något hårt i munnen. Och när jag spottade ut det så var det denna ringen. Du skulle se hur fin John var! Han tog ringen och gick ner på knä bredvid min stol och sa en massa fina saker! säger jag och ler stort när jag tänker på kvällen.

 

-ÅHH! Vad romantiskt! säger Matilda och suckar djupt. Vi sitter och pratar på om lite allt möjligt ett tag. Sedan kommer jag ihåg tvprogramet från igår.

 

-Förresten, hur är det med Bill?

 

Anna

 

 

 

Jag vaknar av en arm runt min midja. Först blir jag rädd. Kommer inte ihåg någonting av gårdagen. Sedan kommer minnena tillbaka. Jag gick på dejt med Tom, han bjöd hem mig, vi hånglade i soffan och jag sov över. Jag kollar åt sidan. Där ligger han, världens vackraste. Han sover fortfarande och snarkar lätt. Jag kollar mot klockan, halv ett. Jag lirkar mig försiktigt ur Toms grepp. Han gnyr till lite och vänder sig om, men han vaknar inte. Jag tar på mig mina kläder och går ut i köket. Där sitter Bill med en tidning.

 

-Godmorgon! säger han och ler.

 

-Godmorgon, säger jag lite nervöst. Vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Som tur är tycker inte Bill att det är lika jobbigt som mig, han pratar på.

 

-Slå dig ner, säger han och knuffar till stolen mittemot sin med foten så att den åker ut. Jag sätter mig ner lite försiktigt.

 

-Hade ni det trevligt igår? säger han och blinkar mot mig. Jag kan inte hjälpa att jag blir alldeles röd i ansiktet. Varför måste jag alltid bli det? Bill skrattar.

 

-Jag tar det som ett ja, säger han och skakar på huvudet. Han fortsätter prata på om ingenting och jag slappnar av mer och mer. Efter ett tag kommer Tom in i köket. Han ser helt nyvaken ut och kliar sig i ögonen.

 

-Godmorgon, säger jag och han ler och komer fram till mig.

 

-Godmorgon, säger han och kysser mig mitt framför Bill. Jag blir generad igen. Tom skrattar lite när han ser det och sätter sig bredvid mig. Han lägger en hand på mitt ben.

 

-Vad gjorde du och Matilda igår Bill? Tom kollar mot sin bror. Bill har plötsligt blivit lite röd i ansiktet.

 

-Inget särskilt. Shoppade och fikade bara, säger han lite för snabbt och kollar ner i sin tidning. Tom ler.

 

-Åh, det hände något! Berätta! säger han och lutar sig lite framåt.

 

-Det finns inget att berätta, okej! säger Bill och reser sig. Han går in i sitt rum och stänger dörren. Tom skrattar.

 

-Ingen fara, han är inte sur på riktigt, han blir sån när han är kär bara, säger han och kollar på mig. Jag nickar och kollar in i Toms mörka ögon. Han lutar sig fram och våra läppar möts. Jag tänker att jag är den lyckligaste flickan i världen.

 

Fortsättning följer...