-Men tänk om de inte tycker om mig! Tänk om de hatar mig, säger jag och kollar på Kevin. Panikkänslan i magen går inte att tänka bort. Kevin skrattar och håller om mig.

-Ta det lugnt, de kommer älska dig! säger han och kysser mig på kinden. Jag slappnar av en aning. Vi sitter i Kevins bil utanför hans föräldrars hus i Dublin. Där innanför väggarna sitter Susannah och John, tillsammans med John och Edward, och väntar på oss. Jag och Kevin har varit tillsammans i nästan en månad och det här är första gången jag träffar hans familj. 
-Är du redo att gå in? säger Kevin och lägger en hand på min överarm. Jag kollar på honom, sväljer hårt och nickar. 
-Ja, det är jag, säger jag och han ler. Vi stiger ur bilen och går fram till dörren. Kevin knackar två gånger innan han öppnar dörren och vi stiger in i den stora hallen.
-Mamma, pappa? Vi är här nu! Kevins röst ekar ut i huset. Först är det alldeles tyst, inte en rörelse någonstans. Sedan dyker en kvinna upp i dörröppningen. Hon har blont, ganska långt hår och en svart tunika och svarta byxor på sig. Hon ler stort och kramar om Kevin.
-Hej! Vad vi har saknat dig! säger hon. Hon håller om sin son ett bra tag innan hon släpper honom och vänder sig mot mig.
-Och du måste vara (DN)! Det är så roligt att äntligen få träffa dig! säger hon och ger mig en stor kram. Jag blir först lite överrumplad av kramen men lägger snabbt armarna om henne med. När Sussannah släpper mig ser jag att John, Kevins pappa, har kommit ut i hallen också. Han har kort, mörkt hår och en skjorta och mörkblåa jeans. Han kramar först om sin son och sedan mig.

-Välkommen, välkommen! säger han och ler mot mig.

-Vart är killarna? frågar Kevin.
-Dem är uppe på sitt rum, jag ska ropa på dem, säger Sussannah och går bort mot trappan.

-John! Edward! Er bror och (DN) är här nu! ropar hon. Genast hörs springande steg från övervåningen och i trappan. Ner kommer först John och sedan Edward. Deras hår ligger ner och de har på sig röda kavajer, svarta slipsar, vita skjortor och svarta stuprörsjeans. John springer fram till Kevin och kramar om honom.

-Hej Kevin! Vi har saknat dig! säger han och Kevin skrattar. Edward kommer upp till mig och ger mig en stor, varm kram.
-Hej (DN)! säger han när han släppt mig och kollar in i mina ögon. Jag känner ett litet fladder i magen när jag möter hans blick. Han är den vackraste killen jag någonsin sett...

Då var första kapitlet uppe! Hoppas ni gillar det! Som ni ser så skriver jag denna gången inte namnet på "huvudpersonen" utan (DN) som står för (ditt namn). Så ni får tänka er att dem säger ert eget namn och att allt detta händer er :) LÄMNA EN KOMMENTAR OCH BERÄTTA VAD DU TYCKER! :D

Jag har nu bestämt mig för att börja om helt på en ny berättelse med nya karaktärer (John, Edward och jag kommer ju självklart fortfarande att vara med) och jag kommer skriva första kapitlet direkt efter att jag laddat upp detta! :D Jag vill be om ursäkt för att jag inte skrivit på typ 23344539 år men jag har inte kunnat hitta på någonting att skriva. Hoppas ni fortfarande vill läsa mina historier! :)

Jag tänkte bara skriva ett litet inlägg och förklara varför det inte kommit upp ett nytt kapitel på länge. Det är helt enkelt så att jag inte har någon lust att skriva nya kapitel när det inte är en enda som faktiskt kommenterar. Jag tycker inte det är så kul att lägga ner tid på att skriva och sedan inte få någon som helst respons. Så om ni vill att jag ska fortsätta med berättelsen får ni visa det.

Tryck -->HÄR<-- för att komma till hennes Twitteraccount.

Det är en Jedward fanfic btw, så ni TH fans kanske inte är lika intresserade. ;)

Jag öppnar långsamt ögonen. Ljuset slås emot mig och det gör ont i ögonen. Jag stönar och begraver huvudet i kudden igen.

-Haha, du är ingen morgonmänniska va? säger Nemo.

-Nä, säger jag och gäspar samtidigt stort. Hon skrattar och kysser mig på pannan. Jag sätter mig halvt upp och sträcker ut hela kroppen. Utanför fönstret skiner solen och det är fullt med folk på gatorna.

-Hur mycket är klockan? frågar jag. Nemo kollar sin mobil.

-Kvart i 12, jag höjer ögonbrynen förvånat. Jag har nog aldrig sovit såhär länge innan. Edward och jag brukar alltid vakna väldigt tidigt. Edward... Tänk om han har sovit i sitt rum här bredvid hela natten och hört allt! Jag blir genast lite stressad och ställer mig upp på golvet. Jag klär snabbt på mig ett par kalsonger och byxorna från igår.

-Varför så bråttom? Nemo kollar på mig.

-Jag måste kolla vart Edward är! Tänk om han sovit här hela natten, säger jag och går ut i vardagsrummet. Jag styr stegen mot dörren som leder in i Edwards sovrum och knackar försiktigt på.

-Edward? Är du där? inget svar. Jag knackar en gång till innan jag öppnar dörren en aning. Det är helt tomt. Jag blir en aning orolig. Vart håller han hus?

-Han kanske sover i mitt rum? Hos Matilda, jag vänder mig om och ser Nemo stå där med samma kläder på som kvällen innan. Hennes hår står åt alla håll och kanter och hon är en aning svart under ögonen av mascaran.

-Vad? Nemo ser plötsligt förvirrad ut. Jag inser att jag står och ler stort mot henne. Jag känner hur kinderna blir varma och kollar ner i marken.

-Du ser bara så söt ut... säger jag generat och sneglar försiktigt upp på henne. Hon måste tycka jag är jättekonstig.

-Naw! Vad gullig du är! Du ser inte så dåligt ut du heller. Jag gillar ditt hår när det är så ruffsigt, jag ler och går fram till henne. Låter händerna vila på hennes höfter.

-Man tackar, säger jag och kysser henne lätt. Hon besvarar kyssen och hennes händer vandrar runt på min rygg. Vi står och håller om varandra ett tag innan vi bestämmer oss för att gå ner till Matilda och Nemos rum för att kolla om Edward är där. Vi går hand i hand mot hissen. Den plingar till och dörrarna öppnas på våning sex. Nemo går några centimeter framför mig för att visa vägen. Våra fingrar är ihopflätade och jag vill aldrig släppa. Hon stannar framför dörren med numret 608 och tar upp ett nyckelkort ur fickan. Vi går in i vardagsrummet. Det är mindre än mitt och Edwards rum, men fortfarande ganska stort.

-Matildas rum är det till vänster, så om Edward är här ligger han nog i mitt rum, säger Nemo och pekar mot den högra dörren. Jag nickar och vi går dit. Jag öppnar dörren och går in. Det är helt tomt. Nu börjar jag nästan bli lite orolig. Var sjutton håller Edward hus?

-Han kanske är inne hos Matilda...? säger Nemo efter en stund av tystnad. Även om jag har svårt att tro det så skadar det inte att kolla.

-Det är väl bäst att vi kollar, säger jag och går mot den vänstra dörren. Jag stannar utanför den.

-Borde vi knacka? jag blir plötsligt lite osäker på om jag verkligen vill gå in i sovrummet. Tänk om dem håller på med... nånting.

-Det borde vi nog, svarar Nemo och knackar lätt på. Inget svar. Hon knackar på några gånger till innan hon öppnar dörren. Där inne ligger Edward och Matilda och sover. Det ser nästan ut som om dem är ihoptrasslade med varandra.

-Ehh... Hoppsan, säger Nemo och försöker kväva ett skratt.

-Borde vi väcka dem? säger jag och kollar mot sängen.

-Ja, dem måste ju gå upp någon gång! Nemo går fram till Matildas sida av sängen och lägger en hand på hennes arm. Hon skakar henne lätt.

-Matilda. Matilda? Vakna! säger hon. Matilda öppnar långsamt ögonen.

-Va? Natta? hon ser sig förvirrat omkring, letar efter sin vän. Hon får syn på mig och spärrar upp ögonen.

-JOHN?! säger hon förvånat. Edward vaknar med ett ryck.

-Vad är det som händer? säger han och ser minst lika förvirrad och förvånad ut som Matilda. Jag kan inte hålla mig för skratt.

-Godmorgon! Sovit gott, säger jag och blinkar mot min bror. Han blir en aning röd om kinderna och kollar mot Nemo som står vid sidan av sängen.

-Vad gör ni här? säger han.

-John blev orolig över vart du höll hus så vi tänkte bara gå ner och se om du var här. Och det var du, säger hon och flinar.

-Ja, det är jag. Så, skulle ni kunna gå ut så att vi kan gå upp? säger Edward och jag och Nemo går ut ur rummet. Vi sätter oss i soffan.

-Det trodde jag aldrig! säger jag och Nemo skrattar. Edward och Matilda kommer ut ur rummet efter ett tag och vi beställer upp frukost. Utanför hörs då och då fansens skrik och jag blir lite orolig. Hur ska dem ta det här?

Då var det uppe! Det blev en John-special eftersom han inte har fått berätta på länge. :)

Lämna en kommentar och säg vad du tycker! Och säg gärna till om du hittar fel i stavningen eller så. :)

Förlåt att det var så längesedan, jag vet inte riktigt varför jag inte har skrivit. Det har liksom bara blivit så. Jag vill också tacka er läsare som fortfarande kollar bloggen varje dag, ni är underbara! :) Jag blir alltid så lycklig när jag kollar på statistiken och ser att jag fortfarande har läsare. You're the best! :D

Tänkte bara berätta innan jag börjar på det nya kapitlet att jag bestämt mig för att fortsätta från när dem precis träffats och fram tills festen då Matilda träffade Bill. Sedan återgår jag till när dem ska till bröllopsstället och kolla. Det känns bäst så och jag tror att dem kommande kapitlen kommer bli mycket bättre på detta sättet. :)

Hur som helst, jag behöver verkligen er hjälp i detta beslutet. Snälla, kommentera detta inlägget och skriv vad du tycker att jag ska göra!

Hoppas ni tyckte om det senaste kapitlet, glöm inte att kommentera det också. ;)

Jag och John saktar in lite på farten när vi kommit ut i den svarta korridoren. Dock går våra munnar på som vanligt. Så fort jag avslutat en fråga påbörjar John nästa. Det är så vi funkar. Efter att vi ställt några frågor låter vi tjejerna få en chans att svara.

-Haha, tack! Jag älskar Irland, det är verkligen ett coolt land, säger trummisen, Nemo som hon kallas. Hon ler mot John och han ler stort tillbaka.

-När kom ni hit då? frågar jag.

-Igår kväll, det var helt galet! Vårat plan blev tre timmar försenat men det var ändå en del fans som väntade på oss på flygplatsen. Vi hade ingen aning om att vi hade fans här! säger bassisten i bandet. Hennes namn är väldigt krångligt. Femke. Men det är ganska coolt.

-Ja, det var helt sjukt. Och sedan när vi kom till hotellet så hade fansen åkt dit! säger gitarristen. Han heter Nils och är ända killen i bandet. Hans ansikte är alldeles rött och hans ögon lyser nästan av lycka. Jag ler för mig själv. Jag kan tänka mig att han njuter av alla tjejer som flockas runt honom så fort han går ut.

-Det är så coolt att träffa fans! Vilket hotell bor ni på då? säger jag och kollar på Matilda, sångaren i bandet. Det var hon som kom fram och satte sig bredvid mig när hon sjöng. Innan hon försvann iväg till scenen igen pressade hon sina mjuka läppar mot min kind. Jag måste erkänna att jag blev ganska paff, jag hade aldrig väntat mig det. Jag möter hennes gröna ögon. Hennes blick är pigg och lycklig.

-Hotell Morrison. Bor ni hemma eller? säger Matilda. Jag släpper käken i ett förvånat ansiktsuttryck och sätter ena handen framför munnen.

-OMG, vi bor också på Morrison! säger jag och ler stort.

-Allvarligt? säger Femke och John nickar.

-Ja! Vi ska checka in nu direkt när vi kommer här ifrån! säger han.

-Coolt! Då ses vi kanske ikväll igen? säger Nemo och kollar på John.

-Det hoppas jag verkligen att vi gör, säger han och blinkar mot henne. Jag ser hur hennes ansikte blir rött och ler för mig själv. Hon är tydligen en "John-tjej". Jag ser att vi kommit fram till min och min brors loge och stannar framför dörren.

-Jag hoppas vi ses igen. Ni är så coola! säger jag och ler mot Matilda. Hon ler gulligt tillbaka. Vi håller varandras blickar ända tills hon biter sig i läppen och tittar ner i marken. Hennes ansikte blir en aning rött. Jag och John kramar alla hejdå innan vi går in genom dörren. Jag sätter mig på en stol och lutar mig bakåt. John står vid spegeln och pillar med sitt hår.

-Dem var riktigt trevliga! Jag hoppas verklgen vi träffar dem ikväll på hotellet, säger jag och möter Johns blick i spegeln.

-Ja, det hoppas jag med, säger han och vänder sig om så att han står med ryggen mot spegeln.

-Hon Nemo verkar vara en riktg John-tjej, såg du hur hon rodnade när du log mot henne? säger jag. John kollar bort.

-Äsch, hon är väl kanske bara ett Jedhead, säger han. Jag fattar att han gillade henne.

-Hon var ganska söt. Eller vad tycker du? säger jag, enbart för att retas. Johns ansikte blir ljusrosa och han tittar ner i golvet.

-Ja, det var hon väl, säger han med tyst röst. Jag skrattar högt. John blir alltid så blyg när man pratar om tjejer han tycker är söta.

Vi byter snabbt om till "vanliga" kläder och trycker ner scenkläderna i väskan vi hade med oss. Sedan åker vi iväg mot hotellet.

-Okej killar. Nu har ni ett val. Antingen hoppar ni av framför hotellet nu och hänger lite med fansen i en timme, eller så går ni in bakvägen nu och går ut en timme innan vi ska åka till festen och träffar fans då, Liam kollar på oss. Jag kollar på John och frågande på ett ögonbryn. Det räcker för att han ska förstå. Vi har alltid kunnat kominucera sådär, enbart med blickar. John nickar kort till svar.

-Vi tar det nu, säger jag och Liam nickar. Nästa sekund känner jag hur bilen saktar in och tjejskriken börjar. John flyttar sig närmare dörren och lägger en hand på handtaget. Han öppnar dörren och hoppar ut på marken.

-HEJ!!! ropar han och tjejerna skriker som galna. Jag hoppar ut bakom honom och vi springer tillsammans ut i havet av skrikande fans. Vi rör oss åt olika håll så att det skapas små "öar" av fans där vi står i mitten. Jag börjar ta bilder, signera bilder och krama alla runt omkring mig. Vi stannar utanför hotellet med fansen ända tills våra vakter kommer och sliter oss därifrån. Vi springer in på hotellet och in i hissen. Väl där inne pustar jag ut.

-Det blir bara mer och mer folk hela tiden! säger jag och kollar på John. Han ler stort.

-Ja det är ju helt sjukt! Dem är helt galna! säger han. Hissen stannar och plingar till och vi stiger ur den. Vi går längs korrideren tills vi kommer fram till vårt rum. Jag fiskar upp nyckelkortet ur fickan och låser upp. Vi springer direkt fram till det stora panoramafönstret och vinkar ut till fansen. Dem börjar hoppa och vinkar frenetiskt tillbaka. Jag går och lägger mig i den gigantiska soffan. Helt plötsligt känner jag mig väldigt trött. John lägger sig på soffan mittemot min.

-Blev du också helt supertrött nu? säger han och jag nickar. Vi ligger kvar i sofforna och bara vilar upp oss ända tills Liam kommer in på rummet.

-Killar, vi måste åka mot festen om en timme. Ni kanske ska ta och börja välja kläder? säger han.

-Okej! jag reser mig upp och går in på sovrummet. Där drar jag fram en av våra gigantiska resväskor och börjar rota i den.

-Vad ska vi ha på oss ikväll? John står bredvid mig med en annan väska.

-Jag vet inte. Svarta skinny jeans ska vi väl ha i alla fall, säger jag och drar upp ett par svarta byxor. John tar upp ett par likadana ur sin väska.

-Och en vit skjorta, säger John och jag nickar instämmande.

-Och så klart en svart slips, fortsätter jag.

-Och över det en röd kavaj kanske? John drar upp sin röda kavaj och lägger den på sängen bredvid dem andra kläderna. Jag tar upp min med och vi båda byter snabbt om. Vi ställer oss framför den stora helkroppsspeglen för att kolla om det ser bra ut. Vi gör några olika poser innan vi nickar åt spegelbilden.

-Ja, det blir bra, säger jag och John nickar. Vi fixar till håret med lite mer hårspray och går sedan ut till Liam som väntar i hallen.

-Är ni redan klara?! Det gick väldigt snabbt, säger han och ser förvånad ut.

-Liam, kom igen. Vi är superhjältar. Och superhjältar är alltid snabba, okej? säger John och jag instämmer. Liam skrattar till och skakar på huvudet.

-Har ni bestämt er för vilka skor ni ska ha på er då? säger han.

-Pandaskor? säger jag och kollar på John.

-Pandaskor! svarar han och ler. Jag nickar och ler tillbaka. Vi går och tar på oss skorna och går sedan ut till hissen. Vi väljer att ta den "hemliga" vägen ut och hoppar in i bilen som väntar där. Vi åker iväg mot festen och jag och John pratar om vilka vi tror kommer vara där.

Bilen stannar och vi hoppar ut. Vi står på en röd sammetsmatta och en miljon kameror riktas mot oss. Vi springer och hoppar mot fram mot dörren som leder in till själva festlokalen. Vi stannar då och då på vägen och svarar på frågor och tar bilder. Efter ungefär en halvtimme står vi inne i lokalen där det än så länge är väldigt lite folk. Jag ser Bobby Sable, modellen som bodde i Big Brother huset samtidigt som oss.

-Kom, vi går och säger hej till Bobby! säger jag och drar med mig John.

-Hej Bobby! säger John och kramar om honom.

-Hej killar! jag kramar om honom jag med. Vi står och pratar med Bobby ganska länge. Han berättar om alla ställen han åkt till under dem senaste veckorna. Helt plötsligt försvinner John från min sida. Jag blir lite förvånad men står kvar med Bobby. John såg väl någon han kände.

-EDWARD! jag vänder mig om snabbt när jag hör mitt namn ropas över lokalen. Jag ser John stå med Nemo och Matilda. Han vinkar åt mig att komma bort till dem.

-Vi ses Bobby, säger jag och han nickar. Sedan springer jag bort mot John och tjejerna.

-Hej igen! säger jag och kramar om dem.

-Är inte Nisse och Femke här? jag kollar på Matilda.

-Jo då. Dem står och pratar med någon annan dem kände, säger hon och ler mot mig. Jag ler tillbaka. Matilda är trevlig. Och hennes hår är ascoolt. Vi står med tjejerna hela kvällen. John står mest och pratar med Nemo och jag tänker att jag inte vill störa. Man ser på långa vägar att dem båda gillar varandra. Och Matilda är väldigt rolig att prata med. Efter ett tag släcker dem taklamporna och sätter istället igång discolampor och dansmusik. Mitten av hela lokalen förvandlas till ett dansgolv där en massa människor nu står och dansar.

-Kom så dansar vi också! säger jag och tar Matildas hand. Hon skrattar och följer efter. I ögonvrån ser jag hur John drar med Nemo ut på dansgolvet med. Matilda börjar röra sig i takt till musiken och jag gör samma sak. Hon är ganska bra på att dansa. Hon övar ju i princip varje kväll på scen. Vi dansar på ett bra tag och efter ett par låtar är jag ganska trött i benen.

-Ska vi ta nånting att dricka? frågar Matilda och jag nickar. Matilda tar min hand och börjar tränga sig fram genom folkmassan. Tillslut når vi baren. Vi beställer varsinn mineralvatten och sätter oss sedan i en tvåmanna soffa som står lite i skymundan från resten av rummet. Musiken är inte lika hög där och man kan faktiskt höra vad den andra säger. Jag försöker komma på något att prata om och bestämmer mig för att lära känna Matilda lite bättre.

-Jag vet ju nästan ingenting om dig. Hur gammal är du? frågar jag.

-Gissa, säger Matilda och ler lurigt. Jag kollar på henne noga. Hon ser ut att vara i min ålder.

-19-20? säger jag. Hon skrattar.

-Haha, tack! Jag är 16, säger hon. Jag blir lite förvånad. Hon både beter sig och ser äldre ut.

-Va? Det trodde jag aldrig! Fyllde du 16 i år? säger jag. Matilda skakar på huvudet.

-Nej, jag fyller 17 den 25 augusti, säger hon. Jag nickar och tar en klunk av vattnet.

-Är det första gången du är i Dublin? frågar jag.

-Ja. Jag har alltid velat åka hit, men har aldrig haft möjligheten innan.

-Så vad tycker du om det?

-Jag älskar det! Sån himla mysig stad, Matilda ler mot mig. Ett väldigt gulligt leende. Ett leende som får det att pirra till lite i magen på mig. Jag ler tillbaka.

-Ja, det är fint här, jag kollar in i hennes ögon. Jag lägger märke till hur gröna dem är. Matilda kollar tillbaka in i mina ögon. Jag inser att jag suttit och stirrat på henne ett bra tag och försöker titta bort. Men min kropp verkar inte vilja lyda. Tillslut kollar Matilda ner i sitt glas. Då skakar jag lätt på huvudet och harklar mig. Jag känner hur kinderna blir en aning varma. Jag kollar bort mot dansgolvet, letar efter John och Nemo. Dem är inte där. Jag kollar i resten av rummet. Dem är inte ens kvar.

-Det verkar som om John och Nemo har gått, säger jag. Matilda kollar också runt i rummet. Hon ler stort.

-Natta måste vara lyckligast i världen just nu, säger hon och skrattar till.

-Haha, ja. John känner sig nog ungefär likadant, säger jag och Matilda kollar på mig.

-Dem är söta tillsammans, säger hon och jag nickar.

-Ja... jag dricker upp det sista av mitt vatten och ställer ifrån mig glaset. Matilda gör likadant. Sedan gäspar hon stort.

-Är du trött? frågar jag. Matilda nickar.

-Ja, jag har ju inte sovit så där jättemycket det senaste dygnet, säger hon. Jag reser mig upp.

-Ska vi åka till hotellet då? Matilda nickar och reser sig upp hon med. Vi går till dörren och ut i den kalla nattluften. -Ska vi gå tillbaka? Det är inte alls långt, säger jag.

-Ja, det skulle vara ganska skönt att gå en runda, säger Matilda och vi börjar gå. Vi väljer att gå på dem lite mindre bakgatorna för att inte stöta ihop med fans. Båda är trötta och vill komma till hotellet så snabbt som möjligt. Matilda huttrar till.

-Fryser du? frågar jag.

-Lite, säger hon och huttrar igen. Jag tar av mig min jacka och lägger den om hennes axlar. Sedan lägger jag en arm om henne.

-Tack, säger hon och ler. Jag ler tillbaka. Vi går under tystnad resten av vägen till hotellet. Jag får syn på fansen som står och väntar på oss.

-Det kanske är bäst om du tar ner armen, vi vill inte starta några rykten, säger Matilda.

-Det låter som en bra idé, svarar jag och släpper henne. Fansen får syn på oss och börjar vinka och ropa på oss. Det verkar som om dessa är lite lugnare än vad dem brukar vara. Jag och Matilda ställer oss och börjar signera, ta bilder och prata med alla fans. Jag ser i ögonvrån hur Matilda gäspar stort efter ett tag.

-Jag är ledsen men vi måste gå in och sova nu. Men vi kommer ut imorgon igen! säger jag. Som tur är förstår fansen oss och låter oss gå mot ingången. Innan vi går in genom dörren stannar jag och vänder mig mot Matilda.

-Vill du ha skjuts till rummet? frågar jag och ler lurigt.

-Hur då menar du? frågar hon och ser en aning skeptisk ut.

-Hoppa upp på min rygg! säger jag.

-Edward, du kommer inte orka med mig! Jag väger alldeles för mycket, säger hon och skrattar. Jag viftar avfärdande med handen i vädret.

-Äsch, var inte löjlig nu! Kom igen, hoppa upp! säger jag och vänder ryggen mot henne. Fansen börjar ropa åt Matilda att hon ska hoppa upp på min rygg.

-Okej, okej! Men kom ihåg att det var din idé, så bli inte sur på mig om du inte kommer kunna gå imorgon, säger hon och hoppar upp på min rygg. Jag springer in genom dörren och vidare mot hissen. Bakom oss hejar fansen på. Hissdörrarna öppnas direkt när vi tryckt på knappen och jag springer in.

-Vilken våning? frågar jag.

-Sex. Edward, du behöver inte bära mig ända till rummet, jag kan gå själv, säger hon och skrattar. Jag trycker på knappen med siffran sex på och ställer mig framför dörrarna.

-Men jag vill bära dig, säger jag och ler. Hissen åker snabbt och vi är på våning sex efter bara några sekunder.

-Vilket rumsnummer?

-608, säger Matilda. Jag springer ut ur hissen och mot rummet. Matilda skrattar. Hennes skratt framkallar det där pirret i magen igen. Jag stannar framför dörren med numret 608. Matilda börjar leta efter nyckelkortet i fickan på sina jeans. Hon hittar det ganska snabbt och böjer sig fram bredvid mitt huvud. Hon låser upp dörren och trycker upp den så att jag kan springa in.

-Vilket rum är ditt? säger jag.

-Det till vänster! säger hon och jag springer in genom dörren. Jag springer mot sängen och störtar rakt ner i den med huvudet före. Matilda ligger på min rygg och båda två skrattar hysteriskt. Hon rullar av min rygg och lägger sig bredvid istället.

-Haha, du är ju helt galen! säger hon mellan skrattattackerna. Jag vänder mig på sidan så att jag kollar på henne istället för att ha ansiktet rakt ner i madrassen. Matilda tittar tillbaka på mig. Båda har slutat skratta och vi ligger nu helt tysta och stirrar in i varandras ögon.

-Vart ska du sova inatt? frågar Matilda plötsligt. Jag blir lite förvånad.

-Hurså? säger jag, förstår inte riktigt vad hon menar.

-Ja? Om John och Nemo är i ert rum så antar jag att du inte vill vara där? säger Matilda och höjer på ena ögonbrynet. Jag suckar.

-Det har jag inte ens tänkt på, säger jag.

-Det finns ju ett ledigt rum här, säger Matilda och kollar på mig.

-Finns det någon chans att man får låna det? frågar jag.

-Självklart, säger Matilda och ler. Jag ler tillbaka. Vi ligger återigen och bara stirrar in i varandras ögon. Jag känner hur Matildas hand når min. Hon stryker min hand lätt med mjuka fingrar. Jag öppnar min hand och tar tag i hennes. Våra fingrar är ihopflätade och jag stryker lätt över hennes kind med min fria hand. Jag lutar mig fram och sluter ögonen. Våra läppar möts. Kyssen börjar mjukt, båda smakar försiktigt på varandra. Men den blir mer och mer intensiv och tillslut leker våra tungor vilt med varandra. Matilda drar sig tillbaka och kollar på mig.

-Du vet, om du är ensam får du gärna sova här inne med mig istället, säger hon. Jag ler.

-Jag är faktiskt lite mörkrädd, så det hade varit skönt med någon annan ifall jag drömmer mardrömmar, säger jag och blinkar mot henne. Hon böjer sig fram och kysser mig igen.

Så, nu är det nya kapitlet klart! Jag har inte tid att kolla stavning och allt så lämna gärna en kommentar om ni ser något fel. Förlåt om avslutet blev lite dåligt men jag kom inte på något annat. :p

KOMMENTERA! :D

Och jag ville bara säga att jag håller på att avsluta det nya kapitlet just nu. Så håll ut, det kommer upp snart! Jag ber om ursäkt för att det har tagit så lång tid, men jag har haft prao och varit hos pappa dem senaste två veckorna och jag sitter knappt vid datorn när jag är där. Men det nya kapitlet är som sagt alldeles strax klart!  Så kolla in snart igen. :)

Vi står alla i en liten cirkel backstage. Matilda på min högra sida, Femke på min vänstra och Nils står mittemot mig. Vi hör alla tjejskrik från studion. Alla tjejer är helt galna och jag förstår dem. Jedward är ju här! En man med headset kommer in i vår lilla loge och säger att vi ska ut på scen om fem minuter. Matilda drar ett djupt andetag.

-Okej, det är nu det gäller, säger Nils och vi nickar. Det är nu det gäller. Det är vår första spelning på Irländsk tv. Vi ska spela vår första singel, en cover på Blurs låt "Song 2". Den släpptes igår i Irland, England och Skottland. Mannen med headset kommer in igen och ber oss följa med till sceningången. Vi följer honom genom vita korridorer. Det finns en massa röda dörrar med vita lappar med namn på. Jag ser en med namnet "JEDWARD" och det fladdrar till lite i magen. Jag håller tummarna för att jag kommer kunna konsentrera mig på scen även när jag ser John och Edward sitta i soffan, bara några meter ifrån mig.

Vi kommer fram till slutet av korridoren och går in genom en stor svart dörr med texten "STUDIO AND STAGE ENTRANCE" på. Tjejskriken ökar i volym ju längre vi går och jag inser att vi är nära nu. Väggarna i denna korridoren är svarta och täckta med svart tyg. Golvet är också svart och det har vita tejpmarkeringar som visar i vilken riktning vi ska gå. Mannen stannar plötsligt och vänder sig mot oss.

-Ser ni den här väggen? han gör en gest mot en stor silvrig vägg med en massa sladdar och annat. Vi nickar.

-Detta är sceningången. Väggen kommer öppnas om ungefär en minut och då ska ni ut. Ni kommer hamna på scenen och där står alla era intrument och sånt, förstår ni? vi nickar återigen och mannen ler.

-Bra. Lycka till! säger han och ställer sig åt sidan så att han inte ska synas när väggen öppnas. Vi hör programledaren ute i studion försöka avrunda Jedwards intervju, det är inte det lättaste i världen. Killarna bara fortsätter prata på. Tillslut nästan skriker programledaren för att få tyst på dem.

-OKEJ KILLAR! Nu måste ni faktiskt sluta prata för våra nästa gäster står redo att göra entré. Dem är Sveriges största rockband just nu och dem släppte sin första singel "Song 2" igår och dem ska spela den här för oss nu! Ge en varm applåd för SUCH A SHAME! väggen framför oss åker upp och jag blir överväldigad av alla applåder och skrik. Jag ser hur folk i publiken sträcker ut händerna mot oss och jag hör hur dem skriker våra namn. Jag blir helt paff. Jag trodde aldrig att vi skulle ha så många fans i Irland. Att dömma av dem andras ansiktsuttryck är även dem förvånade. Vi vinkar ut mot publiken och gör oss sedan redo för att spela. Jag börjar på trumbeatet medan dem andra tar på sig sina intrument. Matilda vänder sig mot oss och räknar in. Sedan börjar vi.

-WIHO! Matilda vänder sig mot pupliken som sjunger med. Jag blir fylld av en sådan lycka och så mycket adrenalin att jag inte kan sluta le under hela låten. Matilda verkar också ha fått en stor adrenalinkick för hon är väldigt energisk på scen. Hon springer ut mot publiken och sedan mot John och Edward som sitter i sofforna vid programledaren. Hon sätter sig ner på armstödet och lägger en arm om Edward och sätter huvudet nära hans öra medan hon sjunger. Innan hon springer tillbaka till oss ger hon honom en snabb puss på kinden. Jag försöker hålla mig för skratt. Matilda gör alltid så på antingen programledaren eller dem andra kändisarna när vi spelar på olika program. Hon nästan leker med dem. När vi avslutar låten är jag alldeles varm och helt slut. Adrenalinet pumpar i min kropp och jag vill bara fortsätta spela. Jag får nästan anstränga mig för att inte börja om på låten och istället gå fram till Matilda, Femke och Nisse och vinka till publiken. Programledaren ropar på oss och ber oss komma och sätta oss i soffan. Vi går fram och hälsar på först honom och sedan John och Edward. Mitt hjärta hoppar över ett slag när John omfamnar mig. Han luktar gott och kramar mig hårt. Vi sätter oss ner i soffan och programledaren börjar ställa en massa frågor. Som vanligt är det mest Matilda som sköter snacket. Vi enades om att hon skulle vara den som pratar mest innan vi slog igenom på riktigt. Under hela intervjun sitter jag bredvid John. Min vänstra sida är tryckt mot honom och det gör mig alldeles varm inombords. Jag försöker koncentrera mig på vad programledaren säger men det är näst intill omöjligt. Efter vad som känns som en minut avrundar programledaren programmet och publiken applåderar och skriker igen. Alla i soffan reser sig upp och vi går tillbaka backstage. Eller, jag, Matilda, Femke, Nils och programledaren går, John och Edward springer och hoppar om vartannat. När vi kommit tillbaka till den svarta korridoren med tyget på väggarna börjar killarna prata oavbrutet med oss. Jag hinner knappt uppfatta någonting av vad dem säger, det går så snabbt.

-Det var så coolt!

-Vad tycker ni om Irland?

-När kom ni hit?

-Vilket hotell bor ni på?

-Vart ska ni sen? frågorna bokstavligen väller ut ur dem och jag kan inte låta bli att skratta.

-Haha, tack! Jag älskar Irland, det är verkligen ett coolt land, säger jag och ler mot John. Han ler tillbaka och saktar ner lite på farten så att vi går bredvid varandra.

-När kom ni hit då? frågar Edward.

-Igår kväll, det var helt galet! Vårat plan blev tre timmar försenat men det var ändå en del fans som väntade på oss på flygplatsen. Vi hade ingen aning om att vi hade fans här! säger Femke.

-Ja, det var helt sjukt. Och sedan när vi kom till hotellet så hade fansen åkt dit! säger Nils. Han är helt röd om kinderna och ögonen lyser av lycka.

-Det är så coolt att träffa fans! Vilket hotell bor ni på då? säger Edward.

-Hotell Morrison. Bor ni hemma eller? säger Matilda.

-OMG, vi bor också på Morrison! säger Edward och ler stort.

-Allvarligt? säger Femke och John nickar.

-Ja! Vi ska checka in nu direkt när vi kommer här ifrån! säger han.

-Coolt! Då ses vi kanske ikväll igen? säger jag och kollar på John.

-Det hoppas jag verkligen att vi gör, säger han och blinkar mot mig. Jag känner hur värmen sprider sig i ansiktet och tänker att jag måste vara helt illröd. Vi har kommit fram till killarnas loge och måste säga hejdå. John kramar om mig länge och hårt. Jag blundar och drar diskret in hans doft. Jag kan inte få nog av den. Han släpper mig och kramar om Femke som står bredvid mig. När killarna kramat om alla och sagt hejdå försvinner dem in i sin loge och vi går in i vår. Vi byter om från scenkläderna och packar ner allting i en bag innan vi lämnar logen och går mot utgången. Vi hoppar in i vår lilla van och ger oss av mot hotellet. När vi kommer dit är det helt packat med folk och jag antar att dem flesta väntar på John och Edward. Chauförren kör förbi entrén och vidare mot en liten bakingång. Det känns lite fel att lura fansen som stått och väntat på oss men det kan inte hjälpas. Om vi hade tagit den vanliga entrén hade vi inte hunnit till festen ikväll. Det är en fest som annordnas av Universal, vårt skivbolag och det är tydligen väldigt viktigt att vi är där. Jag brukar inte tycka om sådana fester. Det brukar bara vara en massa malliga skivproducenter och annat "viktigt" folk där som står och skryter om hur bra dem lyckats med sina liv. Vi i bandet brukar först gå en liten runda och prata med folk så att det ska se ut som om vi är någorlunda sociala och tycker om festen, men sedan sitter vi bara och snackar. Ibland finns det någon annan intressant person där som vi hänger med, annars är vi mest för oss själva.

Vi hoppar ut ur bilen och går in genom dörren som leder in till hotellets restaurang kök. Där inne är det fullt med stekos vilket gör det lite svårt att se. Vi går genom köket och ut i lobbyn. När vi går mot hissarna hör jag någon som ropar mitt namn. Jag vänder mig om precis samtidigt som en tjej slår armarna om mig. Jag kramar henne tillbaka och ser att två andra tjejer står och kramar om Nisse. Han ler stort och jag ler lite för mig själv. Han måste älska alla tjejer som flockas runt omkring honom. Vi kramar om tjejerna och tar bilder och skriver utografer. Som tur är så är dem inte av den hysteriska sorten, utan håller sig lugna hela tiden. När vi säger att vi tyvärr måste gå kramar dem om oss en gång till och ger oss varsitt gosedjur. Jag kollar på min och ser att den har rött hår, precis som jag. Den har trumstockar i händerna och en likadan outfit som jag har på mig på omslaget till vår singel. När jag kollar på dem andras nallar så ser jag att även dem ser ut som deras ägare. Jag skrattar och tackar så mycket. När vi ställt oss i hissen vinkar vi till tjejerna och dem vinkar tillbaka.

-Trevliga tjejer, säger Femke och ler.

-Ja, och coola nallar, säger jag och vi skrattar. Alla fyra är ganska trötta efter spelningen. När vi kommit upp till rätt våning går vi direkt till rummen vi blivit tilldelade. Jag och Matilda är tvungna att dela rum eftersom det blivit något fel med bokningen, men det gör mig ingenting. Vi har olika sovrum och badrum i alla fall.

-Jag tror jag ska ta och lägga mig och vila ett tag. Jag är helt slut, säger jag och Matilda nickar.

-Gör du det. Kom ihåg att vi ska vara klara att åka om tre timmar bara, säger hon. Jag mumlar ett ja till svar och går sedan in på mitt rum och slänger mig i sängen. Jag ställer alarmet så att jag vaknar en och en halv timme innan vi ska åka och somnar sedan direkt.

Jag kollar på mina kompisar i bilen. Alla sitter och halvsover, ingen vill egentligen gå på festen. Men vi har inget val.

-Okej, jag vet att ingen vill det här egentligen men vi måste ändå se glada ut. Vi kan inte se ut som våldtagna skor framför alla fotografer och journalister första gången vi är på fest på Irland! säger Matilda i ett försök att få oss andra att piggna till lite. Jag kan inte hålla mig för skratt. Våldtagna skor är ett internskämt som funnits mellan mig och Matilda sedan vi gick i sjuan.

-Jag vet. Jag lovar att jag ska vara lika pigg som en Duracel kanin på festen, säger Femke och gäspar stort. Vi småpratar resten av vägen. När vi stannar utanför ingången och öppnar dörren bländas vi av vad som verkar vara en miljon blixtar. Vi tar på oss våra "Hollywood-smiles" och går ut på röda mattan. Vi stannar och tar bilder framför den stora "reklamväggen" och journalisterna skriker ut frågor. Matilda gör sitt bästa för att svara på alla. Jag fattar inte hur hon klarar av att urskilja alla ord. Jag hade bara ignorerat dem. Efter vad som känns som två timmar går vi äntligen ifrån alla paparazzis och vidare mot festlokalen. Där inne är det packat med folk i dyra, och väldigt fula, designerkläder. Jag suckar. Det ser ut som om det kommer bli ännu en kväll med fejkade leenden och skrytande småprat.

-Ska vi köra den vanliga rutinen eller? frågar Nisse. Jag suckar och nickar.

-Visst, vi ses om någon timme eller så, säger Femke och vi försvinner alla åt olika håll. Jag kollar runt lite, försöker hitta ett offer att börja med. Mina ögon fastnar på en medelålders kvinna i tight klänning med leopard mönster. Hon ser ganska snäll ut och jag bestämmer mig för att börja med henne. Jag går fram och håller fram handen.

-Hej, jag heter Natalie, säger jag och ler. Kvinnan synar mig snabbt uppifrån och ner och ler sedan tillbaka.

-Marie, säger hon och trycker lätt min hand. Jag och Marie står och pratar ett tag. Hon berättar att hon jobbar som manager och hon är väldigt trevlig.

-Hej Nemo! hör jag plötsligt en röst bakom mig. Jag vänder mig om och möts av Johns gröna ögon. Jag ler stort.

-Hej John! Gud vad roligt att ni också är här! säger jag och kramar om honom.

-Jag hade ingen aning om att ni också var signade till Universal, säger John.

-Jodå, det är vi. Vart är Edward, förresten? säger jag och John letar med blicken i lokalen.

-Där, säger han tillslut och pekar. Jag kollar mot stället han pekar på och ser Edward stå och prata med Matilda på andra sidan lokalen. Jag ler för mig själv. Hon måste vara superlycklig just nu.

-EDWARD! EDWARD KOM HIT! John ropar tvärs över den stora festlokalen och Edward tittar efter oss. Tillslut får han syn på oss. Han tar Matilda i handen och drar med henne.

-Hej! säger han och ger mig en kram. Vi står alla fyra och småpratar ganska länge. Efter ett tag sätts musik på och dansgolvet öppnar.

-Kom så dansar vi! säger John. Jag hinner inte säga ifrån innan han drar med mig ut till mitten av dansgolvet. Han börjar dansa i takt till musiken och jag försöker härma honom så gott det går. I ögonvrån ser jag Matilda och Edward dansa med varandra. Matilda som är van vid att dansa på scen rör sig i samspel med Edward och jag önskar för ett ögonblick att jag också hade fått öva på att dansa varje kväll. Jag kollar John i ögonen och efter en liten stund kommer jag faktiskt in i dansen ganska bra. Jag och John står och dansar låt efter låt och jag släpper aldrig blicken från hans ögon. Dem är så vackra. Matilda och Edward lämnar dansgolvet efter ett par tre låtar och sätter sig på en av sofforna för att ta lite dricka. Men jag och John står kvar, som trollbundna av musiken. Efter att DJn spelat ganska många uptempo låtar sätter han igång en lugn låt. Jag blir genast väldigt osäker och att döma av Johns ansiktsuttryck känner han likadant. Jag vill mer än gärna bara lägga armarna om honom men det vore så himla pinsamt om han avvisar mig. Efter att ha stått och velat och bara tittat osäkert på varandra ett tag bestämmer jag mig för att skita i alla tankar och lägger armarna om hans hals. Jag lutar huvudet mot hans axel och sluter ögonen, låter hans värme och doft omfamna mig. Han lägger armarna om min rygg och lutar sitt huvud mot min axel. Vi rör oss långsamt i takt till musiken, bryr oss inte om vem som ser. När den lugna låten är slut sätts en till snabb danslåt på men jag och John bryr oss inte. Vi står fortfarande med armarna om varandra och slutna ögon.

-Ska vi gå någon annan stans? viskar John i mitt öra. Jag nickar och släpper motvilligt honom. Vi går mot utgången och han får tag i en taxi.

-Hotell Morrison, tack, säger John och taxichauffören nickar. Jag och John sitter i baksätet och han har en arm om mig. Vi är framme efter ungefär tjugo minuter. John ber chauffören köra till bakingången, vi vill inte att fansen ska se oss. Vem vet hur dem skulle reagera om jag och John gick in på hotellet tillsammans, utan Edward och dem andra. John betalar taxinotan och vi hoppar ut ur bilen. Vi skyndar oss fram till hissarna för att inga fans ska få syn på oss. John trycker på knappen med nummer 8 på och hissen skjuts uppåt i en väldig fart. Inom tio sekunder plingar det till och hissdörrarna öppnas. John tar min hand och drar med mig mot deras hotellrum. På denna våningen finns det inte alls så många dörrar och jag antar att det bara är dem största sviterna som finns här. John stannar framför dörren med nummer 801 på och sätter i nyckelkortet. Han öppnar dörren och drar in mig i den stora hallen. Han trycker ner nyckelkortet i ett litet fack på vägen så att alla lampor tänds. Jag tappar nästan andan. Framför mig ligger ett gigantiskt rum med soffor, bord, ett piano, en stor tv och en massa andra småsaker. På ena vägen finns stora fönster som visar en vacker utsikt över Dublin.

-Wow... mumlar jag och kollar med stora ögon på John.

-Och jag som tyckte att VÅRT rum var lyxigt! säger jag och John skrattar. Han går fram till mig och lägger händerna på min midja. Jag kollar honom i ögonen och hans ansikte närmar sig mitt. Jag sluter ögonen och låter mina läppar möta hans. Mina händer rör sig på hans rygg och han pressar mig nära mot sig. Han flyttar sina läppar ner över min haka, följer min käklinje och sedan ner mot halsen. Hans läppar glider lätt över min hud och jag ryser av välbehag. Hans läppar är uppe vid mina igen och våra tungor leker med varandra. John drar med mig mot en av sofforna där vi lägger oss ner. Utanför börjar regnet falla över Dublins gator och jag är lyckligare än någonsin...

...Eller, det blir ju inte fortsättning på detta utan nästa gång kommer min och Edwards del! :D Vad tycker ni, är det okej? Jag har tänkt mig att jag nästa gång skriver om mig och Edward och sedan om allas första dejt (som jag skrivit innan så var det ju en dubbeldejt).

KOMMENTERA! =:)