-Men tänk om de inte tycker om mig! Tänk om de hatar mig, säger jag och kollar på Kevin. Panikkänslan i magen går inte att tänka bort. Kevin skrattar och håller om mig.

-Ta det lugnt, de kommer älska dig! säger han och kysser mig på kinden. Jag slappnar av en aning. Vi sitter i Kevins bil utanför hans föräldrars hus i Dublin. Där innanför väggarna sitter Susannah och John, tillsammans med John och Edward, och väntar på oss. Jag och Kevin har varit tillsammans i nästan en månad och det här är första gången jag träffar hans familj. 
-Är du redo att gå in? säger Kevin och lägger en hand på min överarm. Jag kollar på honom, sväljer hårt och nickar. 
-Ja, det är jag, säger jag och han ler. Vi stiger ur bilen och går fram till dörren. Kevin knackar två gånger innan han öppnar dörren och vi stiger in i den stora hallen.
-Mamma, pappa? Vi är här nu! Kevins röst ekar ut i huset. Först är det alldeles tyst, inte en rörelse någonstans. Sedan dyker en kvinna upp i dörröppningen. Hon har blont, ganska långt hår och en svart tunika och svarta byxor på sig. Hon ler stort och kramar om Kevin.
-Hej! Vad vi har saknat dig! säger hon. Hon håller om sin son ett bra tag innan hon släpper honom och vänder sig mot mig.
-Och du måste vara (DN)! Det är så roligt att äntligen få träffa dig! säger hon och ger mig en stor kram. Jag blir först lite överrumplad av kramen men lägger snabbt armarna om henne med. När Sussannah släpper mig ser jag att John, Kevins pappa, har kommit ut i hallen också. Han har kort, mörkt hår och en skjorta och mörkblåa jeans. Han kramar först om sin son och sedan mig.

-Välkommen, välkommen! säger han och ler mot mig.

-Vart är killarna? frågar Kevin.
-Dem är uppe på sitt rum, jag ska ropa på dem, säger Sussannah och går bort mot trappan.

-John! Edward! Er bror och (DN) är här nu! ropar hon. Genast hörs springande steg från övervåningen och i trappan. Ner kommer först John och sedan Edward. Deras hår ligger ner och de har på sig röda kavajer, svarta slipsar, vita skjortor och svarta stuprörsjeans. John springer fram till Kevin och kramar om honom.

-Hej Kevin! Vi har saknat dig! säger han och Kevin skrattar. Edward kommer upp till mig och ger mig en stor, varm kram.
-Hej (DN)! säger han när han släppt mig och kollar in i mina ögon. Jag känner ett litet fladder i magen när jag möter hans blick. Han är den vackraste killen jag någonsin sett...

Då var första kapitlet uppe! Hoppas ni gillar det! Som ni ser så skriver jag denna gången inte namnet på "huvudpersonen" utan (DN) som står för (ditt namn). Så ni får tänka er att dem säger ert eget namn och att allt detta händer er :) LÄMNA EN KOMMENTAR OCH BERÄTTA VAD DU TYCKER! :D