Jag kollar mot Bill på andra sidan bordet. Han ler mot mig. Det är ett varmt, fint och uppriktigt glatt leende. Jag ler tillbaka. Kan inte fatta att han är min. Vi sitter inne på ett café inne i stan med varsinn kopp kaffe framför oss. Det var Bills idé att vi skulle gå på en dejt. En första dejt, för vi har ju tekniskt sett inte gått ut på riktigt än.

-Du är underbar, visste du det? säger Bill helt plötsligt. Jag blir lite röd om kinderna och kollar ner i muggen.

-Äsch, det säger du bara för att vara snäll, säger jag och Bill skakar på huvudet.

-Kan du inte bara säga tack? frågar han och låtsas se irriterad ut. Jag skrattar och nickar.

-Okej då, tack, säger jag och ler mot honom. Han kollar på mig i några sekunder, det ser nästan ut som om han väntar på något. Jag kollar frågande på honom.

-Men hallå?! säger han och slår ut med armarna.

-Vadå? säger jag, helt förvirrad.

-Ska du inte säga att jag är underbar jag med? frågar Bill med överdriven divighet i rösten. Jag börjar gapskratta, han är så himla söt när han leker diva.

-Haha, jo du är underbarast i hela världen, säger jag mellan skratten. Bill nickar och ler stort.

-Tack, det var snällt sagt. Jag blev nästan rädd att du inte hade något hyffs i kroppen, säger han och blinkar skämtsamt mot mig. Jag lägger mina händer på bordet med handflatorna uppåt som för att signalera att jag vill att han ska ta dem. Han förstår direkt och kramar mina händer mjukt. Vi sitter och kollar in i varandras ögon länge. Varje gång jag ser dem där fina, mörka ögonen tappar jag helt fattningen om allt. Plötsligt känns det som om inget annat existerar. Det finns bara jag och Bill. Vi rör oss sakta mot varandra samtidigt, det känns nästan som om våra kroppar är helt synkade med varandra. Våra läppar möts i en kyss och jag sluter mina ögon. Vill vara i den här stunden för alltid. Vi hör ett litet klick. Det låter som en kamera och vi rycks tillbaka till den riktiga världen igen. Vi släpper varandras händer och kollar omkring oss. Vi hinner precis se en man skynda sig ut ur caféet med en kamera i handen.

-Fan, säger Bill lågt och lägger huvudet i handen. Vi hade egentligen bestämt oss för att inte bry oss om ifall någon kom på oss, tänkte inte försöka dölja något. Men nu, när vi är totalt avslöjade känns det helt fel. Det hade varit så mycket bättre om vi hade fått en chans att komma ut med det själva först.

-Nämen hej! Är ni här? en välbekant röst tar bort alla bekymmer ur mitt huvud för en stund och jag kollar mot sidan. Där står Matilda och Nemo.

-Hej! jag och Bill reser oss upp och kramar om tjejerna.

-Vad gör ni här? frågar jag och kollar på Nemo.

-Jag och John ska åka till ett ställe där vi kanske ska ha vår bröllopsfest och eftersom Edward är bestman och Matilda tärna så får dem hänga med, säger hon och ler stort. Jag ler tillbaka.

-Jaså, vad roligt! Men vart är killarna nu då? innan Nemo hinner svara hör vi John och Edward prata högt vid dörren. De bokstavligen hoppar fram till oss och John ger mig och Bill varsinn kram.

-Hej! Vad roligt att ni är här också! säger John och lägger en arm om Nemo. Edward kramar om mig och kollar sedan lite generat mot Bill. Man ser i bådas ögon att dem känner sig väldigt obekväma och vet inte riktigt om dem ska krama varandra eller inte. Det hela slutar med en tafatt och väldigt snabb kram, sedan ställer sig Edward vid Matilda. Han lägger en arm om hennes midja, nästan som för att markera att dem är tillsammans. Jag ser på Bill att han fortfarande tycker det är lite jobbigt att se dem tillsammans. Jag lägger en arm om honom.

-Vad gör ni här då? frågar Matilda. Jag ser att även hon tycker det är en aning obekvämt.

-Vi är på dejt, faktiskt, säger jag och ler mot Matilda. Hon ler tillbaka.

-Gud vad mysigt! Men då ska inte vi störa. Vi skulle bara köpa lite kaffe till den långa bilfärden, säger hon.

-Det är lugnt, vi skulle precis gå vidare. Eller hur Anna? säger Bill och kollar på mig. Jag fattar vinken och nickar.

-Ja, vi ska tillbaka hem. Vi ses senare! säger jag och vi kramar alla hejdå. Jag och Bill går ut från fiket och vidare i riktning mot Bill och Toms hus. Vi går under tystnad en lång bit.

-Förlåt om jag var stel inne på fiket... Det var bara lite svårare än jag trodde att se Matilda och Edward tillsammans igen, säger Bill till slut och jag kollar på honom.

-Det är lugnt, jag förstår, säger jag.

-Det är ju inte så att jag fortfarande är kär i henne. Eller alltså, det är ju inte så att jag inte känner någonting för henne men det är liksom inte kärlek längre. Det är bara det att... Att... Bill försöker hitta något passande att säga. Jag stannar upp och lägger händerna på hans axlar.

-Bill, det är okej. Jag fattar, säger jag och kollar honom i ögonen. Han slappnar av och lägger armarna om mig. Jag kramar honom tillbaka och andas in hans doft.

-Anna, du är bäst, säger han och kysser mig lätt på halsen. Jag blundar och njuter. Kan fortfarande inte fatta att det är sant. Att jag är Bill Kaulitz flickvän...

Ja, ÄNTLIGEN kom fortsättningen! Jag vet att det har varit väldigt seg uppdatering men jag har sjukt långa dagar i skolan och ett helt berg med läxor varje dag :/ Men jag ska försöka uppdatera så mycket jag hinner fram över. :) Kommentera! :D

Jag och mamma (var tvungen att ta med henne eftersom jag spräckt mjälten. Så att om det skulle hänt något så var hon med) åkte upp till Sthlm på lördagsmorgonen. Jag satt och smilade typ hela tiden, kunde inte fatta att jag skulle få träffa John och Edward! Vi åkte tåg från Karlskrona och fick byta två gånger. Efter ungefär 5 timmars resa kom vi fram i Sthlm och jag lovar, det kändes på själva atmosfären att tvillingarna var där. ;) Vi gick och åt på Åhléns och sedan åkte vi ut till Hammarby Sjöstad där vårt hotell (och fryshuset, stället där Jedward uppträdde) låg. Vi vilade inne på rummet i ca två timmar, sedan började jag göra mig i ordning. Jag var helt galet nervös hela tiden och glädjen höll på att koka över inom mig! Jag visste att jag ville köpa en gåva till killarna, men jag kunde inte komma på vad. Mamma kom med den underbara idén att jag kunde ge dem svenskt lösgodis, vilket är helt perfekt! Så när vi gjort oss i ordning och skrivit en lapp att lägga i godispåsen lämnade vi hotellrummet och stack ner till Hemmakväll. Där handlade vi lösgodis, en påse Ahlgrens Bilar, en burk Hockey Pulver och tuggummi. Tuggummit var till mig, man vill ju inte lukta illa i munnen när man ska träffa två snygga killar. ;) Vi gick till Fryshuset och såg den ENORMA kön fram till entrén. Där träffade jag två klasskompisar, Sara och Oliva, som också är Jedheads. :D Det var trevligt. Jag hade ju vunnit en tävling, så jag och mamma kunde bara gå förbi hela kön. Det var ganska chill faktiskt. ;) Vi ställde oss utanför huvudentrén och väntade på tjejen som jobbade på Universal. Efter ett tag kom hon och samlade alla vinnarna. Vi var väl 10 st. Agneta Sjödin (programledaren i Fångarna på fortet) och hennes dotter var också med. Vi gick till en bakingång och gick in i ett rum. Där väntade vi på killarna. Det tog kanske 5-10 minuter sedan kom dem äntligen in! Jag fick total tunghäfta och min första tanke var något i stil med "OMG! They really do exist!" (Jag ställde in hjärnan på engelska redan då så att det skulle bli lättare att prata med killarna sen). Killarna började med att krama och ta bilder med Agneta Sjödins dotter och fortsatte sedan med dem bredvid henne. Dem frågade om alla som var där var kompisar och pekade på mig och tjejen som stod bredvid mig. Jag sa att jag var tvungen att ha med mig min mamma eftersom jag varit med om en olycka. Då utbrast John "Where is your mom?!" och jag pekade på mamma. Killarna vände sig mot henne och sa "Hey mom!". När dem signerade några tjejers bilder så fick John syn på mina badges på jackärmen så han gick fram och tog tag i min arm. När han såg den med Tokio Hotel log han stort och började sjunga på Automatic. Sedan gick han och pratade med några andra och fortsatte signera bilder. När dem tog bilder med tjejerna som stod bredvid mig fattade jag att dem snart skulle komma fram till mig så jag började lé som en galning. xD Helt plötsligt så kommer Edward fram till mig medan John står och pratar med dem andra tjejerna och säger "Let's hug this girl!" och så ger han mig en lång, varm och ganska hård kram. När han sedan släpper mig så kollar han på min jackärm där jag har alla mina badges och säger. "OMG look at this! You've got like so many badges!" och så petar han på alla och säger det som står på dem. När han kommer fram till den där det står "Boybands sucks!" så kollar han på mig och säger "But we're not a boyband, so you're cool" och så ger han mig en minst lika mysig kram som innan. Sedan säger han "I love your hair" och jag säger "Thank you! But it used to be so high but know it's all flat and boring" och då börjar han pilla med mitt hår! Jag lovar, jag har nog aldrig njutit av att någon pillat med mitt hår så mycket! "I think it's cool! You just have to tease and spray the roots" säger han sedan och jag smilar större än någonsin. Sedan ger jag dem påsen med allt godis jag köpt till dem och dem blir helt exalterade! Dem börjar rota i godispåsen och Edward tar upp Hockey Pulvret. Han ser mycket skeptisk ut och säger "What is this? Hockey Plulver" och alla skrattar för det låter så otroligt roligt när han försöker uttala ordet. Så jag förösker förklara för honom att det är saltlakrits och då ser han nästan ännu mer skeptisk ut. Han öppnar burken och luktar på pulvret och säger "I'll try it out later". Sedan ställer John ifrån sig Hemmakvällkassen och lägger en arm om mig och säger "Time to take some pictures". Men Edward står fortfarande med godispåsen i handen och säger "OMG this must have cost you like 100 euros!". John ropar på Edward ganska många gånger innan han äntligen kommer och lägger armen om mig med. Sedan tar vi en massa bilder. Tur att man har en mamma med sig som kan leka paparazzi. ;) Sedan går dem vidare till nästa gäng tjejer. Under hela resten av träffen vänder dem sig sedan då och då mot mig och börjar sjunga på TH-låtar. När de tagit bilder med alla så går dem runt och pratar och signerar och John kommer fram till mig och tar tag om mina axlar och börjar "skaka" om mig samtidigt som han sjunger på "Scream". Jag sjunger med och headbangar, helt överlycklig över att han bara tar i mig. xD Dem fortsätter gå runt och prata och signera och bara umgås med fansen och vid ett tillfälle säger dem att dem tycker mammas stövlar är coola. :D Deras manager hade försökt få dem att gå därifrån ett tag och säger till dem att dem verkligen måste gå nu. Men killarna ignorerar dem och fortsätter signera och så. Jag går fram till Edward och frågar om jag kan få en bild med bara honom och precis när han ska gå fram till mig så drar managerna ut honom. Han säger "Sorry" och ser ledsen ut innan han stannar i dörren och ropar på John "John, I'm out of here now, I'm famous! Okey, I'm only messing, but I'm really out of here now" och då börjar John ge alla hejdåkramar. Han ger mamma en och sedan en snabb till mig. Sedan försvinner dem ut ur rummet och tjejen från Universal kommer och hämtar oss. Vi går in i Fryshuset för att kolla på Jedwards konsert och jag måste säga att deras musik var lite bättre live än på skiva i alla fall. Det är ju inte min stil direkt, men det var okej. Jag och mamma går lite innan konserten är slut så att vi ska slippa trängas med alla tjejer på väg ut. Vi åker till killarnas hotell och sätter oss i baren där inne i väntan på att dem ska komma. Det går ett bra tag och vi möter upp med både Olivia och Sara. Efter nästan två timmars väntan kommer killarna äntligen ut och alla tjejer springer fram till dem. Jag blev ganska paff, det brukar inte vara så hysteriskt utanför deras hotell. Jag står kvar ett tag i högen vid Edward och försöker fånga hans uppmärksamhet. Tillslut ser han mig när han kramar en annan tjej och spricker upp i ett stort léende (var tvungen att fråga mamma om han verkligen började lé mer än vad han redan gjorde när han såg mig, fattade det inte själv xD) och han säger "Hey! It's the candy girl! I've got your sweets in the car, we're gonna eat it on our tour!" och jag säger "Awesome!" sedan vänder han sig mot kameran och tar några bilder med tjejerna han nyss kramat. Lite senare hamnar vi precis bredvid varandra och jag försöker få honom att ta en bild med mig men det är typ 1 miljon andra tjejer som försöker få hans uppmärksamhet så han märker mig inte. Det börjar trycka på ännu mer än innan och jag måste gå in, vill ju inte spräcka mjälten igen. Jag och mamma sätter oss vid två andra tjejer som var med sin mamma inne på hotellet och väntar på dem där inne. Det tar ganska lång tid och när dem väl kommer in så sliter deras managers i dem igen. Jag springer fram till John som var närmast mig och bad om en bild. Han stannar och säger "Of course we're gonna take a picture!" och så lägger han armen om mig och vi tar bilden. Jag var den enda han stannade vid och managerna såg väldigt sura ut. Edward hann jag tyvärr inte få nån bild med, han var omringad av tjejer hela vägen fram till hissen. Mamma och jag åkte hem till hotellet och jag kollar på alla underbara bilder från kvällen. Det var helt klart den bästa kvällen i mitt liv och jag måste träffa dem nästa gång dem kommer till Sverige igen. =:)

Så, det var min kväll med Jedward. Det var helt fantastiskt och jag är lyckligare än någonsin just nu! <3

Jedhugs! =:D

Jag innan konserten.

Edward precis efter att dem kommit in i rummet.

Sötisar. <3

John kollar in mina badges. =:D

Min första kram med Edward. <3

Edward kollar på mina badges. <3

En till kram. <3

Här kollar dem in mitt godis! Edward ser somsagt mycket skeptisk ut när han får veta vad Hockey "Plulver" är. =;)

"Edward! Edward! EDWARD! Come and take some pictures!".

Photoshoot! =:D

Edward utanför hotellet. Platt hår *drool*.

Jag och Edward utanför hotellet. <3

Och den här bilden på mig och John får avsluta det hela. =:D <3

Om ni vill se fler bilder så kan ni bli vän med mig på facebook, jag heter Matilda Grimes Westermark.

Haha, om du som skrev kommentaren ser detta, JAG SKA INTE GIFTA MIG xD Det är en del av min berättelse, min kompis ska gifta sig med John i min berättelse! Haha, var bara tvungen att dela med mig av detta "lol-moment" x')

Jag och John sitter vid matbordet i det stora, vita köket. Jag kollar ner på ringen på min hand. Den är silvrig med en rad diamanter på framsidan. Inuti står våra namn ingraverade.

-Vart ska vi ha festen då, tycker du? säger John och kollar på mig. Vi har spenderat hela förmiddagen till att planera bröllopet, och ändå har vi inte alls hunnit långt. Jag hade ingen aning om hur mycket det var som behövde fixas.

-Jag har alltid drömt om en gammal stenbyggnad, nästan som ett slott, säger jag. John höjer ögonbrynen och jag antar att han tycker att det låter helt galet.

-Men det är ju bara en idé, hur hade du tänkt dig? skyndar jag mig att säga. John skrattar.

-Jag har faktiskt funderat på samma sak. Det finns en gammal herrgård i Lancaster med en stor trädgård. Jag såg några bilder från andra bröllop där och det såg helt magiskt ut, säger han och jag ler stort. Det låter precis som det jag fantiserat om.

-Det låter helt fantastiskt! Kan man boka någon rundvisning eller så? frågar jag ivrigt och John tar fram sin dator.

-Man kan boka visningar onsdagar och söndagar, säger han efter ett tag.

-Söndag... Det är ju imorgon! säger jag och höjer ögonbrynet.

-Ska vi boka? jag nickar ivrigt mot John och han tar fram sin telefon. Vi bokar in en visning klockan två på dagen.

-Då var stället kanske fixat. Vad finns det mer? säger John och kollar på "to do" listan vi skrivit.

-Vi har ju inte valt bestman och tärna än, säger han sedan.

-Det borde ju inte vara så svårt för dig, säger jag och blinkar mot honom.

-Jag ringer Edward direkt! säger John och ler stort. Han tar fram telefonen igen och försvinner ut ur köket. Under tiden sitter jag och funderar på vem som ska bli tärna. Efter att ha funderat och tänkt ganska länge kommer jag fram till att det måste bli Matilda. Vi har varit vänner så länge och jag vet att hon hade gjort samma sak för mig. Jag hör hur John pratar med Edward ute i vardagsrummet. Det låter som om han inte ens frågat honom än. Jag skrattar för mig själv. John och Edward står varandra så nära, dem vet exakt allt om varandra. När jag och Matilda började dejta killarna var vi alla fyra tillsammans, som en dubbeldejt. Jag kommer ihåg vår första dejt så väl. John och Edward bjöd hem mig och Matilda. Dem hade tänt en massa ljus överallt och till och med lagat mat själva. Även om maten kanske inte var det godaste jag ätit så var det en av dem bästa kvällarna i mitt liv. Vi satt och pratade i flera timmar.

Efter nästan en och en halv timme kommer John tillbaka in i köket.

-Vad sa han? frågar jag och sätter mig i Johns knä.

-Han blev jätteglad! Och jag sa att han kan följa med till visningen imorgon, det gör inget va? John kollar på mig med glad blick. Jag ler lite smått och kysser honom på munnen.

-Klart det inte gör något, säger jag och lägger armarna om honom.

-Bra. Har du bestämt vem du ska fråga än? frågar John och stryker mig över kinden.

-Jag tänkte fråga Matilda, säger jag. John ler.

-Det blir ju helt perfekt! Ska du ringa henne nu? jag nickar och reser mig. Jag tar fram min telefon och trycker på Matildas nummer. Hon svarar efter tre signaler.

-Hej Nemo! säger hon glatt.

-Hej! Vad gör du? frågar jag.

-Sitter och myser med Edward, du då?

-Jag och John planerar inför bröllopet, jag går ut i vardagsrummet och sätter mig på soffan.

-Ja, jag hörde att Edward ska vara bestman. Är det mycket att göra?

-Om det är! Det känns som om det kommer ta typ hundra år tills vi är färdiga med allt!

-Haha, ja det kan jag förstå. Så... Ville du något speciellt eller hade du bara lust att prata? frågar Matilda.

-Jag har faktiskt en fråga till dig... säger jag och pillar på det röda sofftyget.

-Jaså, vad var det för fråga då?

-Jag undrar om du vill bli min tärna på bröllopet?

-JA! nästan ropar Matilda och jag skrattar.

-Gud vad glad jag blir! säger jag.

-Det är klart jag vill det! säger Matilda ivrigt.

-Vill du följa med och kolla på ett ställe för festen imorgon? John har ju bjudit med Edward, så det skulle vara roligt om du kunde följa med också.

-Självklart! We'll be there. Det var klockan två va?

-Ja, men stället ligger i Lancaster så vi får väl åka vid halv ett.

-Det blir jättebra, vi kommer till er runt klockan tolv imorgon, säger Matilda.

-Det blir super.

-Då ses vi så. Hejdå!

-Hejdå! jag lägger på och går ut i köket igen.

-Då har vi fixat det, vad är nästa sak på listan?

Finally! Jag ber om ursäkt för att uppdateringen har varit under all kritik men som ni kanske vet så har jag varit skadad och lite upptagen. Men idag blev jag av med gipset så jag hoppas att uppdateringen kan bli någorlunda normal igen ;)

Jag vet att detta kapitlet inte blev lika bra som dem andra, men jag har ju som sagt inte mått så bra och så är jag så himla uppspelt över att få träffa Jedward på lördag! :D Det ska bli hur kul och fantastiskt som helst =:)

Kommentera!

Just nu sitter jag i skolan och skriver på min skoldator, men jag har (som ni kanske förstår) inte tid att skriva ett helt kapitel på en 10-minutersrast. Vi har beställt ett nytt modem och jag ska skriva ett nytt kapitel så fort vi fått det.^-^

För att kompensera för den dåliga uppdateringen så kan jag avslöja att nästa kapitel mest kommer handla om Nemo och Johns kommande bröllop! :D