Kapitel 4

 

Anna

 

Jag springer. Mitt hjärta dunkar i hela min kropp. Min mun ler lyckligt. Jag springer mot dig. Du där, med det vackra ansiktet. Du står med armarna utsräckta mot mig, som om du vill omfamna mig. Mina ben rör sig framåt i en väldig fart. Vinden susar i mina öron. Mitt hår leker i vinden. Jag når fram till din famn. Omfamnar hela dig och fyller hela min kropp med din underbara lukt. Detta är utan tvekan mitt livs lyckligaste ögonblick...

*Ring...* Jag öppnar trött ögonen och kollar mot den vibrerande mobilen. "Matilda<3" står det på skärmen. Jag suckar och svarar.

-Hallå? min röst brister nästan.

-Hej Anna! Är du vaken? Matilda låter pigg i luren.

-Ja NU är jag det, säger jag och sätter mig upp i sängen.

-Oj, förlåt om jag väckte dig. Jag kan lägga på om du vill sova vidare? Matildas röst är mjuk och försiktig. Jag ler lite för mig själv.

-Nejdå, jag kan prata. Vad ville du? säger jag och gnuggar mig i ögonen.

-Jag ville bara berätta att jag inte kommer att vara hemma nu på ett tag. Jag ska ut på stan, Matilda låter glad på rösten.

-Jaha... Ska du ut själv eller? frågar jag.

-Nej. Bill ska med, säger Matilda.

-Vad roligt! säger jag och ler återigen för mig själv.

-Ja, det ska bli lite mysigt. Men du, jag måste dra nu. Hejdå, syns senare, ett klick hörs och Matilda har lagt på. Jag sitter och kollar på telefonen i min hand en stund innan jag skakar på mig. Jag lägger mobilen på sängbordet och ställer mig på det kalla trägolvet. Jag ska precis gå in i badrummet när telefonen ringer igen. Denna gången står det "Dolt nummer" på displayen.

-Hallå? svarar jag.

-Hej... Är detta Anna Buer? frågar en bekant röst.

-Ja... Vem är detta? säger jag medan jag försöker lista ut vem personen i luren är.

-Det är Tom Kaulitz. Jag tänkte bara fråga om du har lust att ta en fika eller något idag?

 

Bill

 

Jag trycker luren mot örat och lyssnar på signalerna som kommer fram.

-Hallå? svarar Matilda efter tre signaler.

-Hej! Det är Bill, säger jag och ler i luren.

-Hej Bill! Är du klar? frågar Matilda.

-Ja, är du? svarar jag.

-Jadå, det är jag. När och vart ska vi träffas? Matildas röst är pigg.

-Jag tänkte att vi kunde börja med att ta en kaffe på Starbucks nere på hörnet vid ert hus? säger jag lite frågande.

-Ja, det låter bra. Ska vi ses där om en kvart? jag nickar först bara mot luren. Sedan känner jag mig som en idiot när jag kommer på att hon såklart inte kan se mig.

-Absolut. Vi ses där! jag lägger på och lägger mobilen i fickan. Ute i hallen tar jag på mig skor och solglasögon. Jag har på mig en blåsvart skjorta, svarta byxor och en grå mössa. Helt naturligt klädd för att smälta in lite. Jag går ut på trottoaren och börjar gå mot caféet. På vägen tänker jag ut lite olika samtalsämnen som kan vara bra att ha ifall det uppstår en pinsam tystnad. Jag svänger in på en gata och kan skymta Starbucks-skylten. När jag kommer några meter fram ser jag Matilda gå på en gata längre ifrån mig. Jag lyser genast upp i ett leende och går fram och möter henne vid ingången.

-Hej! säger jag och ger henne en kram. Hon kramar mig tillbaka.

-Hej! Ska vi gå in? hon gör en gest mot dörren och jag nickar. Hennes doft sitter i min näsa och jag hoppas att den aldrig aldrig ska försvinna...

 

Fortsättning följer...

Kommentera! :)