Kapitel 3

 

Bill

 

Jag fattar självklart att Tom ljuger när han säger att han inte är kär i Anna. Man ser det så väl, det går inte att förneka. Men jag vill inte göra min bror irriterad så jag skrattar bara åt hans kommentar. Tom drar med mig till garderoben och vi hämtar ut våra jackor innan vi börjar gå hemåt. Bland det bästa med att bo i LA är att vi kan gå ut på gatorna utan att orsaka totalt kaos. Vi pratar lite om olika, oviktiga saker på vägen hem. Så som vad vi ska äta imorgon, vem som ska gå ut med Scotty och annat sådant. När vi kommit hem och gått in i huset går jag till mitt rum direkt.

-Godnatt, vi ses imorgon, säger jag och går upp på övervåningen.

-Godnatt, Tom går mot sitt rum på nedervåningen. Jag öppnar den svarta dörren och sätter mig på sängen. Jag tar upp mobilen och går in i kontakter. Där letar jag upp Matildas namn. Jag blir sittandes med telefonen i handen och bara stirrar på den. Jag vet inte om jag ska ringa redan nu eller om det verkar helt desperat och fel. Tillslut tar jag ett djupt andetag och trycker på numret. Jag trycker telefonen mot örat och väntar spänt medan signalerna går fram. En... två... tre... fyra signaler går fram och jag är precis påväg att lägga på igen när ett klick hörs.

-Hallå? säger Matilda.

-Hej... Det är Bill, säger jag lite nervöst.

-Åh. Hej Bill! Matildas röst låter glad och pigg trots att klockan är närmare tre på natten.

-Vad ville du då? frågar hon och jag blir lite ställd. Vad ville jag egentligen? Min hjärna försöker förvirrat få fram ett bra svar som inte verkar alltför desperat innan jag ger upp. Det är bäst att bara säga sanningen.

-Jag ville bara höra din röst igen och prata lite, säger jag och jag hör nästan ett leende i luren.

-Vad trevligt! Vad gör du då? säger hon och jag pustar ut. Hon verkar inte vara helt förskräckt i alla fall.

-Jag sitter på mitt rum. Jag kom precis hem från festen så jag ska väl gå och lägga mig snart. Vad gör du då? säger jag och sätter mig i skräddarställning.

-Samma sak faktiskt, säger hon. Vi pratar på om lite olika saker och detta samtalet flyter på lika bra som det förra. När klockan är fyra hör jag hur Matilda gäspar i andra änden.

-Förlåt, här sitter jag och håller dig uppe hela natten, säger jag lite skyldigt.

-Nejnej, det är bara mysigt att prata med dig. Men jag måste nog medge att jag är väldigt trött... Matilda gäspar ännu en gång och jag skrattar till lite.

-Ja, jag måste väl gå och lägga mig med. Vi hörs en annan dag, säger jag.

-Ja det gör vi. Godnatt, dröm om mig, säger Matilda lite retfullt i luren och jag skrattar.

-Haha, det ska jag göra. Om du lovar att drömma om mig, säger jag.

-Haha, det lovar jag att jag kommer göra, vi skrattar båda ett tag innan vi säger hejdå. Precis innan jag ska lägga på hör jag ett svagt ljud från luren. Det låter som om Matilda försöker säga något mer så jag trycker åter igen luren mot örat.

-Sa du något? frågar jag.

-Ja, jag frågade om du ville följa med ut på en shoppingrunda imorgon? jag ler för mig själv.

-Ja gärna! Är det några mer som ska med? säger jag fortfarande med ett leende.

-Nej, jag tänkte att vi kunde gå själva? Eller du kanske är för rädd för mig? säger Matilda retsamt.

-Nejdå, jag följer gärna med. Vi kan väl höras imorgon? jag lägger mig ner i sängen och kollar upp i taket.

-Ja, det gör vi. Men nu måste jag gå och lägga mig innan jag somnar sittandes, hejdå! säger Matilda och vi lägger på. Jag ligger och tittar på kameran i säkert fem minuter efter att vi lagt på innan jag lägger den på nattduksbordet och går ut i badrummet. Jag sminkar av mig och borstar tänderna innan jag däckar i sängen. I drömmarna ser jag bara Matildas vackra ögon och leende, hennes fina hår. Bara henne. Och när jag vaknar har jag ett leende på läpparna...

 

Fortsättning följer...