Kapitel 2

 

Tom

 

Jag känner hur Anna börjar avsluta vår kyss så jag drar mig tillbaka och öppnar ögonen. Min syn möts av ett par otroligt vackra, gröna ögon.

-Jag... Jag måste gå nu, Anna biter sig i underläppen och sticker ner någonting i min ficka innan hon snabbt går ifrån mig. Jag blir helt paff och innan jag hunnit springa efter henne är hon borta. Jag flämtar ut. Såhär brukar det inte vara. Det är alltid jag som sticker från tjejen, inte tvärtom. Jag ville inte sticka från Anna. Anna med det gulliga skrattet, dem vackra ögonen och den underbara personligheten. Jag ler lite för mig själv innan jag börjar rota i fickan. Jag får upp en lapp med några siffror på. Ett telefonnummer. Jag ler för mig själv och stoppar ner lappen i fickan igen. Sedan börjar jag leta efter Bill med blicken. Det är ändå dags att gå snart. Jag ser honom inte någonstans inne i lokalen och går ut till garderoben. Där ser jag honom stå med armarna om en tjej med svartvita dreads.

-Matilda, skynda dig, jag fryser! ropar en röst utanför dörren. Jag känner igen rösten. Anna! Jag springer fram och ställer mig bredvid Bill och hinner precis få en glimt av Annas rödsvarta hår innan hon försvinner ut i mörkret. Jag suckar och kollar mot Bill. Han står med ett stort leende på läpparna. Jag kan inte låta bli att skratta. Han ser så rolig ut.

-Vem var det? frågar jag leende och lyfter på ena ögonbrynet. Bill rycker till och kollar på mig.

-Huh? Åh, står du här? Vad sa du? Bill ser mycket förvirrad ut och jag skrattar igen.

-Jag frågade vem tjejen som du kramade var, skrattar jag fram.

-Åh... Det var Matilda, säger Bill med en drömmande röst.

-Och vem är Matilda? säger jag och får en lätt irriterad blick från min bror.

-Tjejen jag satt och pratade med medan du hånglade upp hennes kompis, säger han lite snäsigt och fnyser.

-Så hon känner Anna... mumlar jag. Bill rycker till och kollar på mig.

-Du brukar väl aldrig komma ihåg namnet på dina hångeloffer? säger han och stirrar förvånat på mig.

-Anna var speciell... Inte som de andra... fortsätter jag mumlande.

-Oohh, har lilla Casanova gått och blivit kär? säger Bill med tillgjord röst och knuffar mig i sidan. Jag blir lite generad och viftar bort det.

-Äh! Inte alls! Nu hämtar vi ut våra jackor och går hem, säger jag irriterat och drar med min bror mot garderoben. Han skrattar gott åt min kommentar...

 

Anna

 

-Matilda, skynda dig, jag fryser! ropar jag in genom dörren. Det var en lögn. Det är väldigt varmt ute, trots att klockan är närmare 2 på natten. Här i LA är det alltid varmt. Matilda släpper Bill, killen hon står med armarna om, och kommer ut till mig. Hela hon utstrålar lycka.

-Är det någon som är lite kär? retas jag. Matilda skakar på huvudet.

-Nej, bara lycklig över att ha träffat en ny vän, säger hon.

-Äh, kom igen, du är jättekär. Det syns lång väg! fortsätter jag. Matilda suckar och kollar på mig.

-Anna, du vet att jag inte vill ha något förhållande just nu, det skulle bara strula till det med min karaktär, Matilda har sin seriösa min och jag slutar retas. Vi kommer fram till byggnaden där våra lägenheter ligger efter en kvart. Vi åker uppför hissen till vår våning och följs åt till Matildas dörr. Hon låser upp och ska precis gå in när hon vänder sig om.

-Förresten, Anna. Hur var det att hångla med Tom Kaulitz? hon blinkar mot mig och jag rodnar lite.

-Äsch... Det var väl mysigt... mumlar jag och kollar ner i marken. Matilda skrattar och skakar på huvudet.

-Och du säger att JAG är fånig när jag är kär. Godnatt, hon går in och stänger och låser dörren efter sig. Jag står och kollar på dörren ett tag innan jag går vidare till min egen dörr. Jag låser upp och går in. Dörren smäller igen bakom mig och jag sparkar av mig mina skor och min jacka. Jag går in i badrummet och sminkar av mig och borstar tänderna innan jag slänger mig på den stora, mjuka sängen. Det tar inte många sekunder innan jag somnar. Den natten drömmer jag bara om Toms mjuka, varma läppar...

 

Fortsättning följer...

Kommentera gärna! :)